Kinas låga anseende i väst – miljardinvesteringar i mediepåverkan

Kina är världens näst mäktigaste land, men dess anseende är lågt i väst. För att ändra på det investerar supermakten årligen miljarder i en strategi som innehåller både piska och morot.

Mellan 2017 och 2021 förde Kina en aggressiv kampanj för att påverka den svenska mediebevakningen.

– Man vill att personer i omvärlden ska få en så positiv bild av Kina som möjligt. Men kampanjen fick motsatt effekt i Sverige. Den ledde egentligen främst till mer kritisk rapportering, säger Gustav Sundqvist, lektor vid Mälardalens universitet.

Det visar en ny rapport av honom och Erik Mo Welin från Nationellt kunskapscentrum om Kina vid Utrikespolitiska institutet.

Enligt Sundqvist och Erik Mo Welin är detta sannolikt en del av en strategi där Kina periodvis kyler relationerna mot ett land genom ekonomiska sanktioner, bojkotter och reseavrådan. Efter några år går supermakten vidare och placerar nästa land i frysboxen.

– Mycket tyder på att det här är en utarbetad strategi som Kina använder sig av då ett land går emot landets kärnintressen. Förutom Sverige har till exempel Norge, Australien och nu senast Japan hamnat i hundkojan de senaste 20 åren, säger Mo Welin.

Åren 2017–2021 var Gui Congyou Kinas ambassadör i Sverige. Det var under hans tid som Sveriges relation med Kina nådde en bottennivå, vilket tog sig uttryck i många olika former.

2020 kopplades H&M:s underleverantörer till tvångsarbete i Xinjiang, vilket Kina nekade till. Trots att flera företag uttryckte oro var det främst H&M som fick klä skott för det kinesiska raseriet som följde.

– Jag tror att både H&M-frågan och den aggressiva tonen mot svenska Kinavetare och journalister var en del av Kinas kampanj. Vi har tydliga bevis på att den kinesiska ambassaden har hängt ut svenska journalister på ambassadens hemsida och skickat personliga mejl som ibland kan tolkas som hot, säger Sundqvist.

Kinas aggressiva kampanj mot svenska journalister har avtagit sedan 2021, men det förekommer fortfarande fall där agerandet kan uppfattas som hotfullt, uppger författarna.

– Mejl och uthängningar på ambassadens hemsida innehåller kommentarer som snarare kan uppfattas som dolda än direkta hot. Repressionen från Kina är lite mindre fysiskt hotfull än den från Ryssland och Iran, säger Mo Welin.

I rapporten målar författarna upp ett sofistikerat maskineri som kostar miljarder att upprätthålla. De statligt styrda nyhetsbyråerna Xinhua och CGTN har 70 kontor utplacerade i världen och erbjuder nyhetsartiklar och annat innehåll till medier på flera olika språk. USA:s nedskärning av internationella mediesatsningar under Trump har dessutom lämnat ett tomrum som Peking med glädje täpper till.

Genom nyhetsbyråerna får stora delar av världens befolkning ta del av Kinavänlig rapportering i sina lokala nyhetsmedier som sparar pengar på upplägget.

– Det utnyttjas framför allt i de fattigare delarna av världen, säger Sundqvist.

Regimen i Kina har i många år finansierat pr-resor och utbildningar för tusentals utländska journalister, ett erbjudande två svenska så kallade alternativmedier enligt Expo tidigare har nappat på.

Enligt författarna är det ändå främst journalister från fattiga länder som väljer att utnyttja resorna där Kina visar upp en polerad bild av landet. Peking har investerat stort i det globala syd och har därmed ett enormt intresse av att invånarna där ska ha ett gott öga till Kina snarare än till väst.

– Journalisterna får inte röra sig fritt i Xinjiang eller andra regioner som kan vara känsliga. Det finns ofta en förväntan på hur journalisterna ska rapportera om landet, säger Mo Welin.

För Kina är just Xinjiang och Taiwanfrågan extra känsliga. Andra exempel är covidpandemin och demonstrationerna i Hongkong. De två sistnämnda har uppstått under Xi Jinpings regeringstid, och under honom har Kina lagt extra mycket fokus på att kontrollera berättelsen, säger Mo Welin.

En annan faktor som enligt Sundqvist sannolikt bidrog till att relationen mellan Kina och Sverige försämrades är den kinesisk-svenske förläggaren Gui Minhai. Han kidnappades av kinesisk säkerhetstjänst under en semesterresa i Thailand år 2015 och har förutom en kort period kring 2017 varit frihetsberövad sedan dess.

Författarna har genom enkäter och intervjuer kunnat bilda sig en uppfattning om hur svenska opinionsjournalister reagerar och ställer sig till Kinas agerande och påverkansförsök.

– Frågan är om de trodde att det skulle fungera i Sverige – eller handlade det mer om att ambassaden ville visa Peking att man skyddar Kinas intressen, säger Sundqvist.

Enligt Mo Welin använder Kina sig av olika former av verktyg för att bestraffa journalister och forskare vars uttalanden de ogillar.

– Att orsaka visumproblem är repressionsmekanism nummer ett. Nu har svenskar fått visumfrihet till Kina, men det återstår att se om det också innebär att journalister och Kinaexperter får det lättare att åka till Kina. Man kan absolut tänka sig att någon av oss kan bli nekad visum.

Läs mer om Kina:

Därför fick Scania tillstånd att bygga egen fabrik i Kina

30 timmar i gummibåt – kinesisk aktivist flydde till Sydkorea