Anders Fahlgrens djurkyrkogård i Ragvaldsträsk - en plats för avlidna husdjur

Allt började när Anders Fahlgren, 75, skulle begrava familjens hund. Eftersom de bodde inne i stan fick de åka ut till föräldrarnas gård i Ragvaldsträsk för att ge hunden en viloplats. När Anders senare fick ta över stället och han i samma veva var utan arbete väcktes en tanke: Vad gör egentligen folk i städerna när deras husdjur dör? Han hade också läst i tidningen om en som beklagat sig att Skellefteå inte hade någon kyrkogård för husdjur. Han kontaktade kommunen, föreslog idén om att starta en djurkyrkogård – och kom så småningom i kontakt med länsstyrelsen, Jordbruksverket och veterinären som berättade hur han skulle gå tillväga. Sedan dess har det rullat på. Räknar inte djuren Anders har en egen frys hos veterinärerna i länet där han hämtar hem de avlidna djuren. De ligger sedan i frysar hos honom tills det är dags att begrava dem. De kan antingen begravas tillsammans med andra djur eller med enskild gravsten. Majoriteten väljer gemensam grav och de grävs då ner på en äng en bit bort. Eftersom han inte tycker om att räkna djuren vet han inte hur många som ligger där. – Det är mycket jobb, men det ger otroligt mycket, säger Anders. Folk från hela norr Det kommer folk från hela Norrland även om de flesta är från trakten. För familjen Wåhlberg från Kåge var det självklart att chihuahuan Milton skulle ligga här så att barnen har en plats att gå till. – Milton betydde jättemycket, han var som en storebror, säger mamman Caroline Wåhlberg. Hur många djurkyrkogårdar det finns i Sverige är oklart eftersom någon officiell statistik saknas. Uppskattningsvis rör det sig om ett tjugotal, och den äldsta ligger i Stockholm. Det kan finnas privata djurkyrkogårdar i Norrland, men som inte är registrerade.