EU agrees on 'return hubs' for asylum seekers outside the bloc

Samtidigt som Tidöpartierna kallade till pressträff i Stockholm för att berätta att de är överens om en ventil för tonårsutvisningarna, samlades diplomater och tjänstemän i Bryssel till slutstrid i en lika känslig fråga.

Sedan decennier har EU tvistat om hur personer som fått avslag på sin asylansökan ska förmås lämna unionen. Är det rätt att skicka dem som av olika anledningar inte kan återvända till sina hemländer till center utanför EU?

Ja, slog förhandlare från EU-parlamentet och medlemsländerna fast sent på måndagskvällen.

Därmed gavs grönt ljus till att bygga upp så kallade återvändandehubbar utanför EU, dit personer som fått avslag ska kunna skickas.

Syftet är bland annat att avlasta asylsystemet och göra det mindre attraktivt för migranter att söka sig till unionen.

Moderaternas EU-parlamentariker Tomas Tobé välkomnar beslutet.

”Vi måste ta kontroll över migrationen till Europa. Nu tar EU ett viktigt steg mot en migrationspolitik där ett nej också betyder ett nej i praktiken”, skriver han i ett sms till DN.

Endast 28 procent av dem som fått avslag på sin asylansökan lämnar unionen, enligt statistik från Eurostat. Många av dem som stannar kvar blir en del av Europas skuggsamhälle.

Det är en orsak till att en majoritet av medlemsländernas regeringar, däribland Sveriges, vill se en tuffare migrationspolitik.

Men det är helt fel väg att gå, anser Miljöpartiets EU-parlamentariker Alice Bah Kuhnke. Hon har tidigare jämfört unionens nya asylpolitik med migrationspolisen ICE i USA.

”Det finns en stor risk att det kommer att resultera i omfattande rasprofilering, att människor med mörkare hudfärg eller slöja kommer att stoppas och tvingas visa legitimation när de rör sig som alla andra i sin vardag. Inte för att de gjort något olagligt utan enbart på grund av hur de ser ut. Det är en politik som är inhuman, ineffektiv och djupt ovärdig Europa”, skriver hon i ett sms.

Hon passar på att ge en känga åt regeringen:

”Samtidigt som regeringen påstår att de vill stoppa orimliga utvisningar, driver de samtidigt stenhårt på för det motsatta. Dubbelmoralen är tydlig.”

Kritiker pekar gärna på hur liknande försök med utvisningshubbar har misslyckats eller dragits med stora svårigheter. Storbritannien har lagt ner sina läger i Rwanda och Italiens samarbete med Albanien har kantats av domstolsstrider.

Vilka länder som EU kan samarbeta med är ännu oklart, men en EU-diplomat pekar för tidningen Politico ut Kazakstan och Uzbekistan som två kandidater.

För Bryssel handlar återvändandehubbarna inte bara om att lösa ett praktiskt problem. Det är också ett sätt att försöka stoppa framgångarna för de högerpolitiska partierna.

När en majoritet i Europaparlamentet nyligen röstade för förslaget utbröt jubel på de högra bänkraderna.

Sverigedemokraten Charlie Weimers deltog i förhandlingarna och beskrev det som partiets största förhandlingsframgång någonsin i Europaparlamentet.