Fotbollsprojekt ger hopp i världens fattigaste länder

Utrikespolitiska institutet beskrev nyligen läget i ett av världens mest farliga och fattiga länder, Sydsudan:

”Närmare två av tre sydsudaneser – runt åtta miljoner människor – står under våren inför hotet av akut hunger, varnar FN-organ. Särskilt svår är situationen i delstaten Jonglei, där de inbördes striderna sedan slutet av 2025 är som intensivast. I delar av Jonglei hotas människor av svält.”

I maj reste Håkan Sjöstrand till landet som en representant för Uefa Foundation for Childrens stödprojekt.

– Sydsudan är ett väldigt osäkert och drabbat land. Fotbollen har varit en betydande del av mitt liv och jag har fått uppleva mycket genom arenor och mästerskap, men det här har berört mig mest, säger Sjöstrand.

– Det kommer 300 barn till en dammig grusplan för att få delta i fotbollsaktiviteter och det kommer fram äldre ungdomar och tackar för att vi genomför det. Det här är kanske det tillfället då de här barnen får någonting att dricka eller äta.

Var du rädd för din säkerhet?

– Jag ska vara ärlig och säga att jag upplevde situationer av osäkerhet. Jag hade en ständig medvetenhet och respekt för att jag befann mig i ett land där förutsättningarna snabbt kunde förändras, men som är människors vardag där.

Håkan Sjöstrand vill inte vara mer detaljerad. I stället lyfter han fram möten med människorna.

– Jag satt med ungdomar och föräldrar och vi pratade om deras största utmaningar. Då säger de att de inte har skor, de har inte koner, de har inte bollar.

– Jag frågade om det inte är en större utmaning med det krig, fattigdomen och situationen de har? ”Nej, det är det normala för oss.” Det är så de behöver se det för att överleva.

Håkan Sjöstrand följde med hem till en familj.

– De lever sju personer på 18 kvadrat under extremt svåra förhållanden. Det enda de har är en skoluniform och fotbollskläderna de har fått av oss. Det vi gör är väldigt uppskattat men samtidigt är det slående att det behövs och kan göras så mycket, mycket mer.

Håkan Sjöstrand var Svenska fotbollförbundets högsta tjänsteman i tio år. Nu jobbar han som konsult åt Uefa och det märks att han brinner för ett av sina uppdrag, Uefa Foundation for Children.

– Nu tittar vi på VM och ser det som underhållning och den här elitidrotten är ju fantastisk. Men på många platser blir fotbollen en mötesplats eller ett skyddsnät, en möjlighet att känna hopp och trygghet.

– I de här länderna träffar man barn och familjer som lever i extrem osäkerhet och fattigdom. Men i den fattigdomen slås jag ändå av drivkraften. Man träffar barn som inte har något av det vi tar för givet, men som ändå utstrålar någon form av glädje, energi och framtidstro.

– I Sydsudan möter man flickspelare som inte kan vara ute på kvällarna på grund av den osäkra situationen. Vi kunde inte heller vistas ute eftersom situationen är otroligt allvarlig där. Men för mig var det en resa, för dem är det daglig verklighet.

En annan resa har gått till Colombia.

– Jag var i några av Medellíns fattigaste och mest våldsutsatta stadsdelar som under lång tid präglats av gängkriminalitet och social utsatthet. Jag besökte också ett freds- och integrationsprojekt som stöttar barn från familjer med koppling till den tidigare Farc-gerillan långt ut i djungeln.

– Jag gjorde det med Ankarstiftelsen och vi hade en säkerhetsansvarig med oss hela tiden. Situationen är oerhört komplex och svår. Vi fick byta område, för veckan innan hade de blivit stoppade av beväpnade män. Vi hade ett bra säkerhetsupplägg men bara det faktum att resan krävde det arrangemanget säger en hel del om miljön vi befann oss i. Vi åkte fyra timmar rätt ut i djungeln för att möta barn till före detta gerillakombattanter. Barnen riskerar både tvångsrekrytering av illegala väpnade grupper och att börja använda och sälja droger. Fotbollen används för att integrera barn och deras familjer och identifiera och stötta utsatta barn.

Framtida resor går till Bangladesh, Kenya och Centralafrikanska republiken.

Syftet med Uefa Foundation for Children är inte att få fram bra fotbollsspelare.

– Uefa tar ett huvudansvar för europeisk fotboll men barns utsatthet följer inte geografiska gränser. Om vi verkligen tror på de värden som fotbollen står för, solidaritet, inkludering och lika möjligheter, då kan vi inte säga att det bara gäller inom Europa. Utan använda fotbollens förmåga att nå barn och skapa positiva förändringar i deras liv. Inte för att vi tror att fotbollen kan lösa alla problemen men vi ser att det kan göra skillnad.

– Fotbollen i sig är inte slutmålet. Slutmålet är att ge barn trygghet, självkänsla, gemenskap och framtidstro. Och där råkar fotbollen vara ett av de starkaste verktygen världen känner till.

Det har gått drygt två år sedan Håkan Sjöstrand slutade som generalsekreterare efter nästan 10 år på Fotbollförbundet. Därefter följde en stormig tid när Fredrik Reinfeldt var ordförande och Andrea Möllerberg generalsekreterare.

Sjöstrand vill inte betygsätta duons arbete men vänder sig starkt mot den svarta bild de målade upp av förbundets ekonomi när de tagit över.

– Min absoluta uppfattning är att Svenska fotbollförbundet stod starkt ekonomiskt. Min bild bygger på fakta som går att läsa i verksamhetsberättelserna. Intäkterna hade ökat från cirka 450 till över 800 miljoner kronor, egna kapitalet hade nästan fördubblats och överskottspotten vuxit från 53 till 128 biljoner kronor. Mot den bakgrunden tycker jag det är rimligt att ställa frågan om problembeskrivningen verkligen motsvarade verkligheten.

Både Håkan Sjöstrand och ordföranden Karl-Erik Nilsson fick också en hel del kritik under tiden de styrde svensk fotboll.

– Jag säger inte att allt var perfekt och att det inte fanns utmaningar eller problem. Men som jag uppfattade oss var vi också väldigt tillgängliga. Att vara tillgänglig är en viktig del av uppdraget för att kunna svara på kritik och frågor.