SD:s ministerkrav kan splittra Moderaterna

Att sverigedemokraten Oscar Sjöstedt skulle bli finansminister med Ulf Kristersson (M) som regeringsbildare är lika osannolikt som att Nooshi Dadgostar (V) skulle blir det i en S-ledd regering.

Oavsett vilken sida som vinner valet kan vi utgå från att statsministern och finansministern hämtas från samma parti. Carl Bildt lät visserligen folkpartisten Anne Wibble basa över finansdepartementet under 90-talskrisen men det får ses som ett undantag.

Därmed har Elisabeth Svantesson fog för att säga som hon gör i ”Är det kört?”, alltså att hon inte är rädd för att en sverigedemokrat ska snuva henne på finansministerposten.

Hälften av ministerposterna

Andra tunga moderata statsråd har däremot skäl att vara nervösa. Efter Ulf Kristerssons minister-löfte till Jimmie Åkesson (SD) har Sverigedemokraterna höjt sina anspråk. Mellan skål och vägg görs gärna en poäng av att M-ledningen inte riktigt har förstått hur smärtsam ministeruppdelningen vid en valseger kommer att bli.

Och i intervjuer säger nu Åkesson att SD borde få hälften av ministerposterna, inklusive tre av de tyngsta.

Oavsett hur en sådan dragkamp skulle sluta så tog det största regeringspartiet en risk när de ett halvår före valet lovade bilda regering med SD. Visst, de som följer svensk politik var nog på det klara med att SD inte hade accepterat något annat än ministerposter men beskedet gör det knappast lättare att locka tillbaka SD-skeptiska liberala storstadsväljare, i synnerhet kvinnor.

Att det är väljargrupper stöts bort av SD-samarbetet har M-strategerna återkommande slagit fast i såväl valanalyser som strategidokument.

Ändå valde Ulf Kristersson att ta den risken för att det inte skulle råda några tvivel om att det är han, inte Jimmie Åkesson, som är högersidans statsministerkandidat.

Ta väljare från S

Både M och SD vet att de måste ta väljare från Socialdemokraterna för att vinna. I den kalkylen är det SD:s uppgift att locka fler arbetarväljare medan M behöver locka tillbaka storstadsväljare. Men sett till nettoflödena ser det dystert ut. Båda partierna, i synnerhet M, har tappat till S under mandatperioden.

Så det må vara sant att Elisabeth Svantesson inte behöver oroa sig för att efterträdas av en sverigedemokrat. Däremot av en socialdemokrat.