Swedish Ministers' "Empathy" on Child Imprisonment Linked to Polls

Migrationsminister Johan Forssell (M) har plötsligt drabbats av empati: det här känns ”fel i hjärtat”, berättar han nu. Även landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tycker att det skaver i hjärttrakten. Så vad har hänt?

Jo, tonåringar har utvisats. Och just det fick ju inte partierna att reagera. Men lite senare – när det kom opinionsmätningar som visade att svenskar avskyr de här utvisningarna – då kom känslorna ikapp. Då kändes det inte längre bra i hjärtat.

Inte så nära ett val.

Frågan är om det också är så man ska förstå Ebba Buschs (KD) märkliga inlägg i partiledarutfrågningen i ”Nyhetsmorgon” i TV4? Som ett försök att med empati nå fram till väljarna som inte uppskattar att hennes regering vill se mellanstadiebarn i svenska fängelser.

För de tidigare så hårda orden om de gängkriminella barnen är som bortblåsta i ”Nyhetsmorgon”. I stället understryker hon att det viktiga nu är att ”se till barnperspektivet”. Och hon berättar: ”Gängen säger till barnen att 'vi kommer att skada din mamma, vi kommer att skada din familj, om du inte genomför det här brottet, och tar den här människans liv'. Ofta drogar man barnen också.”

Dessutom övertygar gängen barnen genom att säga att de är för unga för att åka fast, så regeringen skyddar dem ”genom att ta bort det argumentet”, menar hon.

Repression i hjärtevärmande förpackning, alltså.

Ännu yngre barn kommer att fängslas, och straffen kommer att bli längre.

Och visst är hennes ord logiska ur ett valstrategiskt perspektiv: hon behöver locka över väljare som inte uppskattar den här radikala reformen om Tidölaget ska ha en chans att vinna i september. Men som argument betraktat? Ja, då är det en kortslutning.

För när Ebba Busch talar om de drogade, utpressade barnen är det med precis samma argument som åklagare tidigare använt för att förklara varför den här reformen är så ogenomtänkt. De här barnen ”groomas, hotas och utnyttjas hänsynslöst… I flera europeiska länder betraktas de som offer för människohandel”, konstaterade 26 stats- och senioråklagare i höstas (DN Debatt 5/10-25).

Dette verkar alltså Busch hålla med om – bara att hon ser det som ett skäl att låsa in barnen.

Och om inlåsning är Ebba Buschs syn på ”barnperspektiv”, varför i så fall stanna vid 13-åringar? Nu kommer ju gängen i stället säga till 10-, 11- och 12-åringar att de inte kommer att fängslas. Ska Ebba Busch ”skydda” dem också genom fängelse?

Kumlachefen som – precis som domstolar, polis, Kriminalvården och remissinstansen Leif GW Persson – är kritisk till att fängsla barn säger till DN: ”Jag förstår inte: Vad är remissrundorna till för om de ändå inte lyssnas på?”

Men regeringen har lyssnat, påstår nu Ebba Busch i TV4. Och det är därför ”det blir fullt ut barnanpassat”, lovar hon väljarna.

Ursäkta?

Det är väl en sak att presentera ologiska argument. Men här gör hon våld på sanningen: Regeringen har alltså inte ens brytt sig om att arbeta fram en tidsplan för när skollagarna för fängelseverksamheten ska vara på plats (SR 20/4).

Men det hindrar inte utbildningsminister Simona Mohamsson (L) från att påstå att de ändå kommer att få den utbildning de behöver. Huvudfrågan för henne är ju ändå en annan: Att låsa in den som begår grova brott handlar om att skydda samhället, upprepar hon när radion ringer och frågar om skolplaner. Och då uppstår samma fråga igen: Vad är det i så fall som hindrar Simona Mohamsson från att fängsla också 8-åringar? 6-åringar?

Var finns den bortre gränsen för den här politiken?

Att regeringen uttrycker sig så missvisande – och lovar ”full anpassning” – är kanske bra för valresultatet i september, men sedan då?

För 13-åringarna som begår de allra värsta brotten kommer att vara fängslade som mest 22 månader. Det är förstås enormt lång tid för ett barn – men inte för ett samhälle. Att de här barnen kommer ut på andra sidan med bättre förutsättningar än de klev in med ligger i allas intresse.

Men detaljer som skollagar? Nej, det är ingenting för den här regeringen. Åklagare har även konstaterat att kvaliteteten på fängelsereformen är ovanlig i en svensk kontext: ”Vi ska alltså börja häkta, åtala och straffa barn utan att konsekvenserna är utredda. Vi har aldrig hört talas om något liknande”, skriver de på DN Debatt.

Om inlåsning är Ebba Buschs syn på ”barnperspektiv”, varför i så fall stanna vid 13-åringar?

Att så här hafsig och oseriös politik ändå betraktas som kraftfull av många beror förstås på att situationen är så akut: Vad ska man annars göra?

För att antalet barn som är inblandade i mycket grov brottslighet har ökat är ett faktum. Och att SiS-hemmen – med rymningar, tillgång till mobiltelefon och hög återfallsbrottslighet – inte har klarat att hantera de här ungdomarna är nog alla överens om. Men ett alternativ hade ju då varit att faktiskt förbättra denna på många sätt undermåliga verksamhet?

Det hade regeringen också tänkt, och beställde därför en utredning. Men till skillnad från den om att fängsla barn såg man här uppenbarligen ingen anledning att få förändringarna på plats den här mandatperioden.

Så var ska det här sluta? Forskning från Danmark har tidigare visat att en sänkning av straffbarhetsåldern ökade brottsligheten, och flera myndigheter varnar för att brottsligheten nu kommer tryckas ner i åldrarna.

Om Tidöpartierna – och Socialdemokraterna, som vill att 14-åringar ska fängslas – fortsätter att argumentera på det här sättet är det alldeles uppbenbart vart vi är på väg: Ännu yngre barn kommer att fängslas, och straffen kommer att bli längre. För när det visar sig att de kommer ut och fortfarande inte har fått de verktyg som krävs för att byta liv, ja då återstår att låsa in dem fler år. Med andra ord: När Tidöregeringens fängelsepolitik för barn misslyckas kommer vi få mer av samma vara.

Åtminstone fram till dess att väljarna reagerar med samma tydlighet som de gjorde mot tonårsutvisningarna. Då lär det börjar kännas fel i politikerhjärtan igen.

Läs mer:

Amanda Sokolnicki: Dricka öl med vänstern? Nu blir det avstängning!