Agnes Johansson återhämtar sig efter allvarlig hästspark

Den där novemberkvällen skulle bara bli en promenad med hästarna.

I stället slutade den med att Agnes Johansson flög bakåt efter en kraftig hästspark mot ansiktet.

Hun blödde så kraftigt att hon tappade flera liter blod och behövde fylla på blod redan i Karlskoga innan hon kunde skickas vidare till sjukhuset i Örebro.

Skadorna var så omfattande att läkarna tvingades bygga upp stora delar av hennes ansikte med titan. Hon förlorade synen på vänster öga och familjen levde länge i ovisshet om hon ens skulle överleva.

Åtta månader senare är hon fortfarande mitt i återhämtningen.

– I början var jag så fysiskt sjuk att jag inte hann känna efter psykiskt. Nu när operationerna blivit färre hinner jag tänka på allt som har hänt. Det är då det blir jobbigt, säger hon.

En spegelbild hon inte kände igen Den största utmaningen handlar inte längre om att lära kroppen att fungera. Den handlar om att acceptera sitt nya utseende.

Första gången hon såg sig själv i spegeln var flera veckor efter att hon kommit hem från sjukhuset.

– Det var en riktig käftsmäll. Jag kände inte igen mig själv, berättar hon.

Kärleken till hästarna försvann aldrig Trots allt som hänt har hon aldrig tappat kärleken till hästarna.

Sex månader efter olyckan satt hon åter på hästryggen för första gången. Men läkarnas besked är tydligt: minsta nya skada kan göra hennes tillstånd värre. Därför kan hon inte rida fullt ut ännu.

Rädslan för djuren finns dock inte – men respekten har blivit betydligt större.

– Olyckor händer så fort. Jag tänker på ett helt annat sätt i dag och hoppas att min historia kan få fler att tänka på säkerheten, vilket jag vet att den gjort i stall runt om i landet, säger hon.

Drömmen om att tävla igen Bland hästarna i Karlskoga känner Agnes igen sig. Rutinerna är tydliga, miljön är välbekant och tempot går att anpassa efter hennes ork. Att vara nära hästarna har blivit ett sätt att vara i ett sammanhang utan att behöva förklara allt hela tiden.

– Här får jag vara jag, även om jag inte orkar som förr, säger hon.

Vägen tillbaka är fortfarande lång. Fler operationer väntar och orken räcker inte till ett vanligt liv. Planerna på att utbilda sig till sjuksköterska har fått läggas på paus.

Men målet är tydligt.

– Jag vill tillbaka till stallet på heltid. Jag vill tävla mina hästar igen och börja leva mitt liv. Det är dit jag ska.