4 procent av barnen uppfyller kriterier för sällsynta diagnoser
Så många som 4 procent av alla barn kan uppfylla kriterierna för två typer av diagnoser som sällan fångas upp av vården: trotssyndrom och uppförandestörning.
En majoritet av barn och unga som har de här problemen får aldrig någon vård. Enligt en ny kartläggning från Socialstyrelsen kan tusentals svenskar passera genom vårdapparaten utan att få en diagnos, vilket innebär att de antingen får hjälp för sent eller inte alls.
Anne-Katrin Kantzer, medicinskt sakkunnig inom barnpsykiatri på myndigheten, säger att det är allvarligt.
– Det är syndrom och diagnoser som leder till en funktionsnedsättning och de kan hamna i social utanförskap. Kan även få ångest och depression och kan eventuell få en lång rad andra följder som kriminalitet och krock med lagen, säger hon.
Det här är trotssyndrom
Trotssyndrom handlar om djupare svårigheter med irritabilitet, trots och känsloreglering.
Uppförandestörning i sin tur berör allvarliga normbrytande och antisociala beteenden. I vissa fall kan uppförandestörningar, om dessa inte behandlas, övergå i antisocialt personlighetssyndrom.
Ett skäl till att många barn och unga inte får den hjälp de behöver, skriver Socialstyrelsen i sin kartläggning, är att de också har neuropsykiatriska syndrom som adhd eller autism. Därför är det vanligt att alla deras problem antas hänga ihop med de här vanligare diagnoserna.
Finns ett stigma kring diagnoserna
Ett annat skäl, säger Anne-Katrin Kantzer, är att föräldrar drar sig för att söka hjälp för sina barns problem.
– Det finns ett stigma kopplat till de här diagnoserna. Det finns fortfarande en föreställning om att det bara handlar om dålig uppfostran men så är inte fallet, utan det är biologiska förändringar också. Man vill inte stigmatisera barnen, gör man inte det så får man inte hjälp.
Många känner nog till trotsbeteende som barn kan visa under sin utveckling. Men det här är något annat?
– Ja precis. Alla som genomgår tonårstrots behöver inte ha det här.
Anne-Katrin Kantzer säger också att det är viktigt att barnen med de här problemen inte bara får läkemedel utskrivna, utan framför allt erbjuds psykosociala insatser.
