Kritik mot socialminister Forssmeds koppling av existentiell hälsa till andlighet

Socialminister Jakob Forssmed avfärdar vår artikel, i en fyndig ad hominem-replik, som ”febriga fantasier” (DN 20/7). Han hävdar att det inte finns någonting som kopplar hans arbete med existentiell hälsa till andlighet. Det är en djärv invändning, eftersom beläggen står att finna i regeringens egna dokument.

I ett pressmeddelande 24/4 2024 säger Forssmed att existentiell hälsa är en komponent som ”behövs för att se till hela människan och alla hennes behov – andliga och själsliga likaväl som materiella”. Ordet ”andliga” är ministerns eget. Vi har inte hittat på det.

Självklart ska den religiösa dimensionen också finnas med för dem som söker en sådan. Men alla människor har inte ett sådant behov, och problemet uppstår om den dimensionen dominerar eller anses primär.

Om begreppet saknar religiösa förtecken, varför står då trossamfundsmyndigheten främst i kunskapskedjan?

I regeringsuppdraget (S2024/00846) anges att Folkhälsomyndigheten ska hämta in kunskaper från berörda myndigheter, ”däribland Myndigheten för stöd till trossamfund, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering”. Av alla myndigheter regeringen kunde ha pekat ut nämns statens organ för religiösa samfund först. Om begreppet saknar religiösa förtecken, varför står då trossamfundsmyndigheten främst i kunskapskedjan?

Forssmed hänvisar gärna till WHO. Det ramverk som Folkhälsomyndigheten menar ”ligger närmast till hands” i sin slutredovisning, bygger på WHO-modulen Spirituality, Religiousness and Personal Beliefs. De religiösa konnotationerna är alltså inbyggda i själva verktygslådan.

Vår poäng är att existentiell hälsa, i den politiska praktik som Forssmed och Kristdemokraterna formar, ramas in med ett religiöst språkbruk. Det är ett verkligt problem.

Risken är att alla de människor som inte tror på gudar, inte minst unga, bibringas uppfattningen att existentiella frågor inte angår dem, och det vore ett folkhälsoproblem på riktigt.

Vi välkomnar att existentiell hälsa tas på allvar i folkhälsopolitiken. Dessa frågor bör lyftas utifrån ett öppet perspektiv, där livsåskådningar med och utan gudstro presenteras sida vid sida.

Forssmed, säg det rakt ut: Existentiell hälsa förutsätter ingen gudstro. Det skulle skapa betydligt mer klarhet i tillvaron än beskyllningar om febriga fantasier.