Sverige når balans i antalet IVA-platser trots färre platser

Sverige har i internationell jämförelse ett mycket lågt antal intensivvårdsplatser relativt befolkning. Men nu har antalet platser nått balans, trots att de inte blivit fler.

– Det stämmer. Vi har justerat nivån på vilket antal intensivvårdsplatser man bör ha, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att skapa en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser, och att hjälpa regionerna. Intensivvårdsplatserna redovisas separat.

Vid pandemins början fanns 524 intensivvårdsplatser i landet, 5,1 per 100 000 invånare. Nu finns 458 platser, 4,3 per 100 000 invånare. I fjol fattades 45,6 platser. I år finns ett överskott på 5,6 platser – trots att antalet platser är oförändrat.

Det låter som ett trixande med siffrorna?

– Det är det verkligen inte. Nu har vi justerat det här efter det behov som vi har sett. Att hålla fast vid fyra platser tycker vi inte är relevant i beräkningar av patientbehovet, för patienter kan få god intensivvård även om man inte har det, säger Björn Eriksson.

Socialstyrelsen har även justerat den rekommenderade beläggningsgraden, marginalen för att kunna ta mot nya patienter.

Socialstyrelsen har tidigare följt rekommendationen från Svensk förening för anestesi och intensivvård, SFAI, som går ut på att en avdelning ska ha fyra intensivvårdsplatser för att upprätthålla personalens kompetens för att vårda de svårast sjuka patienterna.

– Det måste regionerna jobba med i alla fall. Vi tycker att patienterna kan få god intensivvård ändå, även om man inte har fyra platser, säger Björn Eriksson.

Nu har Socialstyrelsen lyssnat på regionerna, som tyckt att den bedömningen av hur många platser som behövs, var för hög.

En bidragande faktor till att det går att justera antalet är utvecklingen av så kallade intermediärvårdsplatser, ett slags mellanvårdsform mellan intensivvård och vanlig vårdavdelning, som många regioner har, säger Björn Eriksson.

När Socialstyrelsen räknar på det nya sättet bedöms intensivvårdskapaciteten vara i balans, trots att Sverige har det lägsta antalet intensivvårdsplatser i EU.

Under pandemin var bristen på intensivvårdsplatser en svaghet i det svenska sjukvårdssystemet. När sjukvården tvingades ställa om för att vårda covidpatienter byggdes köer till operationer och behandlingar. Patienter skickades även mellan regionerna, när det saknades platser.

Men tendensen är att mängden utförd intensivvård minskar i Sverige, enligt statistik från Svenska intensivvårdsregistret, SIR.

– Vi ser att antalet intensivvårdstillfällen minskat med cirka tio procent de senaste tio åren. Men det är inte samma sak som att intensivvårdsbehovet minskar för det vet vi inte, säger Johnny Hillgren, registerhållare för SIR.

Frågan har varit upp till diskussion på SIR:s nationella möten. Även Johnny Hillgren tror att utbyggnaden av intermediärvårdsplatser som skedde under pandemin, för svårt sjuka patienter som inte behövde respiratorvård, spelar in. Men också att antalet intensivvårdsplatser minskat.

– Antalet platser har ju inte blivit fler. Med tanke på omvärldsläget och den demografiska utvecklingen så ser i alla fall inte jag att vi kan minska på kapaciteten ytterligare. Jag känner en oro för hur vi ska kunna mobilisera igen, och kunna hitta personal med intensivvårdskompetens. Pandemin hade en uttröttningseffekt och många valde att lämna intensivvården, säger Johnny Hillgren.

Björn Eriksson på Socialstyrelsen pekar på att platserna är ojämnt fördelade i landet. Alla regioner har inte tillräckligt många intensivvårdsplatser. Sveriges Nato-inträde ställer dessutom högre krav på sjukvården då utländsk trupp ska kunna vårdas i Sverige.

Åtta av landets 21 regioner har för få platser, enligt Socialstyrelsens senaste beräkning. Störst brist finns i Västra Götalandsregionen.

– Ingen är nöjd när så många regioner inte har balans. De regioner som inte har tillräcklig intensivvårdskapacitet måste se intensivvården som en nyckel för att ha en patientsäker, bra vårdmiljö, för att kunna operera, och för att kunna arbeta bort operationsköer. Det är en trygghetsfaktor, säger Björn Eriksson.