Sverigedemokraternas mardröm: Riksdagsledamot misstänks för barnpornografibrott

Krishanterarna jobbar förmodligen på högvarv hos Sverigedemokraterna just nu. Nyheten som briserade på tisdagen, att en riksdagsledamot med tunga uppdrag misstänks för barnpornografibrott, måste vara ledningens värsta mardröm. Det kommer inte att räcka att den misstänkte lämnar alla sina uppdrag och drar sig tillbaka ”av personliga skäl”.

Det ska påpekas att riksdagsledamoten är misstänkt och alltså varken åtalad eller dömd. För nyansernas skull. Men också för att det kan vara ett rimligt förhållningssätt till en brottsutredning, till ett upptrissat debattläge i sociala medier där spekulationerna först riktades mot nästan alla partier och där namnpublicering krävdes omedelbart. ”Hade det varit en sverigedemokrat hade ni publicerat namn direkt”, gormades det. Delete-tangenterna blev utslitna framåt kvällskvisten.

Man behöver inte vara religiös för att fundera på om det alltid är så klokt att kasta den första stenen. I politiken har skiten en förmåga att träffa fläkten när man minst anar det. Garanterat kommer de andra partierna att vara sparsmakade med fördömanden – ingen kan vara säker på var eller när nästa skandal blottläggs.

Inte alla män, inte alla muslimer, inte alla sverigedemokrater... det där förstår de flesta nyanserade människor.

Så kan man förvänta sig en mindre generaliserande retorik från SD nu? Som den om muslimer till exempel. Det känns som länge sedan Centerledaren Annie Lööf (2018) slog näven i bordet och ifrågasatte hur Jimmie Åkesson uttryckte sig; ”Muslimer passar inte in i Sverige”. Expos aktuella granskning av årets valrörelse visar att som religiös minoritet är den fortsättningsvis SD:s huvudsakliga måltavla. Partiets gruppledare i riksdagen Linda Lindberg hävdade häromdagen att välfärden används som ett integrationsprojekt: Sverige behöver inte alls alla händer i äldreomsorgen, utan ”rätt händer”. Eller rätt färg på händerna?

Förutom den befarade islamiseringen av Sverige är sexuella övergrepp mot barn SD:s prioriterade valfråga. Också här har en sansad retorik saknats. 2023 gick den profilerade Sverigedemokraten Björn Söder (SD) ut och hävdade att ”Pride legitimerar pedofili”. Det senaste förslaget från SD är att barnpornografibrott borde ge fängelse på obestämd tid, kemisk eller kirurgisk kastrering bör tillämpas. Och när Sara Nilsson, ansvarig utgivare hos brottsprovokatörerna Dumpen, eller pedofiljägare som de kallar sig själva, dömdes för förtal, ryckte Jimmie Åkesson in med Swish och stöd. Åkesson anser till och med att polisen borde anamma Dumpens metoder.

Inte alla män, inte alla muslimer, inte alla sverigedemokrater... det där förstår de flesta nyanserade människor. Ulf Kristersson (M) fördömer det misstänkta brottet, självklart, men anser inte att skandalen påverkar samarbetet. Förhoppningsvis förblir inte SD opåverkade efter att den första chocken lagt sig. Lite ödmjukhet rentav?

Läs mer:

Lilian Sjölund: Ebba Busch vill plötsligt snacka feminism när lagkompisarna gör upp om ministerposter