Ing-Marie Wieselgrens idé lever vidare – sociala investeringar blir verklighet

På måndagen under Almedalsveckan 2022 presenterade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren ett förslag om hur det förebyggande arbetet för inte minst barn och unga kan stärkas. I förslaget fanns det en modell för hur staten kan understödja sociala investeringar, en modell för att flytta resurser från reparation till prevention.

Två dagar senare mördades hon, mitt på dagen och mitt i steget på väg till ett nytt seminarium om psykisk hälsa. Mordet drabbade en person som med en till synes outsinlig energi arbetade för ökad psykisk hälsa. Hon drevs av övertygelsen att det går att hjälpa alla till ett bättre liv, men det behövs mer samarbete och förstärkta tidiga insatser.

Ing-Marie Wieselgrens livsgärning fick ett brutalt och ofattbart sorgligt slut, men hennes engagemang och hennes idéer lever vidare. Familjen har startat en ideell stiftelse med syftet att hennes arbete ska föras vidare av andra. Det förslag som hon överlämnade i sin egenskap av Sveriges Kommuner och Regioners psykiatrisamordnare lever i allra högsta grad.

Det var Ida Karkiainen (S) och den då S-ledda regeringen som tog emot förslaget i Almedalen för fyra år sedan, och det är dagens regering med socialminister Jakob Forssmed (KD) som har tagit det vidare.

Förslaget innehöll som sagt en modell för hur staten kan understödja sociala investeringar. Det finns en bred samsyn om att det behövs mer resurser till tidiga och förebyggande insatser om vi ska komma åt några av vårt samhälles stora problem.

Ungefär 27 000 barn samhällsplaceras årligen. Det är dyra lösningar och tyvärr långt ifrån alltid framgångsrika. Vi vet att många placeringar kan förebyggas genom tidigare åtgärder där den nya socialtjänstlagen ger kommunerna ytterligare möjligheter. 15 000 elever lämnar grundskolan utan att vara behöriga till gymnasiet, och många tvingas ta en lång och krokig väg till arbetslivet. Detta trots att vi i dag har god kunskap om vilka insatser som är mest effektiva för att öka behörigheten.

Slutsatsen är uppenbar, det behövs mer resurser till tidiga insatser. Men riktigt så enkelt är det inte

Jämfört med många andra länder har vi en väl utbyggd välfärd, men de riktade insatserna till dem med störst behov av stöd kommer ofta för sent och fungerar inte alltid som tänkt.

Slutsatsen är uppenbar, det behövs mer resurser till tidiga insatser. Men riktigt så enkelt är det inte. Kommunerna och regionerna har begränsade resurser, och det är inte helt enkelt att satsa kraftfullt på tidiga insatser när behoven och kostnaderna för akuta problem samtidigt ökar. Dessutom gäller det att veta vilka tidiga insatser som ger mänskliga vinster på sikt. Och om åtgärderna ger mänskliga vinster så kommer de på sikt också att leda till minskade offentliga utgifter.

För fastigheter och dyr teknologi avsätter kommuner långsiktiga investeringsmedel. Men det saknas etablerade ekonomiska modeller för att genomföra viktigare sociala investeringar i det förebyggande arbetet och de tidiga insatserna.

Det här är bakgrunden till det förslag som Ing-Marie Wieselgren lämnade över. Staten behöver hjälpa kommuner och regioner med investeringsmedel, och de mänskliga och ekonomiska effekterna av insatserna ska mätas. Om och när resultaten visar sig i form av till exempel minskat antal placeringar och fler med behörighet till gymnasiet kan pengar återföras till staten för att finansiera nya insatser.

Tankarna från 2022 är i dag verklighet

Så var det alltså tänkt, och det är i dag en modell som redan prövas i praktiken. Svenska staten har tillsammans med EU bidragit till att Utfallsfonden startade sitt arbete för tre år sedan. Fonden hade vid starten drygt 400 miljoner kronor, huvuddelen offentliga medel, och har redan fördelat ett drygt tiotal investeringar. Det handlar om allt från förbättrade skolresultat till uppbyggnad av hemmaplanlösningar för utsatta barn, men också investeringar i bättre hälsa för äldre. Kort sagt, tankarna från 2022 är i dag verklighet.

Dessutom har regeringen gett Folkhälsomyndigheten och Vinnova i uppdrag att undersöka vad staten kan göra ytterligare för att stödja den här typen av investeringar. I uppdraget ingår att ta fram förslag till ett kompetenscentrum som ska samla lokala exempel och stödja kommunerna när det gäller bland annat effektmätning av tidiga insatser. Vidare ska utredningen undersöka om det behövs ytterligare ekonomiska stimulanser från statens sida.

Det här uppdraget ska redovisas nästa år, men som redan påpekats, sociala investeringar eller sociala utfallskontrakt, som det numera ofta benämns, är redan en del av den svenska välfärden. De initiativ som tagits visar att det fungerar. Numera kan vi även luta oss mot erfarenheter från andra länder, inte minst Storbritannien, där det här tillämpats under en längre tid.

Under årets Almedalsvecka ska vi självklart diskutera frågor där det finns olika åsikter. Frågor som i högsta grad påverkas av valresultatet. När det gäller frågan om sociala utfallskontrakt eller sociala investeringar finns det emellertid ingen tvekan, det är en modell som behövs för att bättre styra resurser till insatser som fungerar, som ger resultat.

Vi som undertecknar den här artikeln är överens om att fullfölja den idé som Ing-Marie Wieselgren presenterade i Almedalen 2022.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Sten Widmalm, professor i statsvetenskap: ”Politikerna som vågar bli kvar är kanske inte de bästa”