Blir det regn på midsommar? "Ja, i snitt vart tredje år"

Blir det regn på midsommar? Enligt statistiken: ja, i snitt vart tredje år. Resten av dagen följer också sin ritualbundna lunk. Först lunch med köttbullar och sill och västerbottenpaj, och kanske ett dopp, sedan dans runt halvdan midsommarstång för stora och små, och så jordgubbstårta. Allt ackompanjerat av skummande öl, solskimrande rosé och simmig nubbe i immiga glas.

Alkoholdebatten som uppstår runt alla svenska familjehögtider är lika förutsägbar som utsiktslös: Folk kommer att dricka. Och det är ett icke-problem.

Problemet är att även de som inte borde dricka dricker, kopiöst. En del sänker sig mycket målmedvetet ned i ett hål där de förvandlas till monster, andra blir grälsjuka eller personlighetsförändrade eller bara vagt obehagliga: sluddriga och konstiga och alltmer svårkontaktbara.

Och det är oklart hur mycket av ett fritt val somliga har, när de väl satt glaset till munnen. Men en sak man faktiskt kan välja när det finns barn närvarande är att inte ta den där första klunken, i fall man nu vet med sig att man har svårt att sluta. Saknas den självinsikten så behöver andra vuxna gripa in – det är inte moralism, bara en krass konsekvens av något som borde vara självklart: barnens rätt till trygghet är alltid viktigare.

På senare år har det perspektivet blivit alltmer framträdande i det allmänna medvetandet. Normen har förskjutits. Visst kan de vuxna ta sig ett par, tre glas när barn är med. Småonykter anses okej, men inte mer. Med ett märkligt undantag: midsommar. Fortfarande finns nämligen en föreställning om att det är normalt att vägen till just denna försommarljusa magi kantas av drängfylla.

Är jag överdrivet dramatisk som gör en så stor grej av att det sups till lite i familjen på midsommar, tycker du? Då skulle jag vilja sticka ut hakan och föreslå att du själv kanske är en person med alkoholproblem.

För ja, alkohol är roligt! Och livet är svårt; när det serverar oss citroner är de sällan av den saftiga solmogna sort som lämpar sig för lemonad. Det är lätt att bli sugen på något starkare.

Livet är svårt; när det serverar oss citroner är de sällan av den saftiga solmogna sort som lämpar sig för lemonad. Det är lätt att bli sugen på något starkare.

Du kanske har det allmänt jobbigt? Är ledsen? Arg? Uttråkad? Stressad? Om du är kvinna kanske du rent av fått för dig att det är feministiskt att bejaka drickandet, och sociala medier svämmar över av tillkämpat busig vinpimplarhumor och en märklig logik om att det handlar om att unna sig: because I'm worth it.

Men det är ju inte frigjort att vara en mosig mamma. Det är inte heller kul med vuxna män som hetsar varandra om att få i sig mer, snabbare. Inte när barn är med. Det är bara sorgligt.

Och du vet väl vilka som alls upprätthåller sådana idéer? Som högljutt skränar att den som spjärnar emot är trist? Jo, personer som har problem med alkohol. För de som själva har grumlig blick kan det vara svårt att se detta klart. Men man kan åtminstone ha den mycket konkreta regeln att man aldrig är full runt barnen. De förtjänar bättre.

Läs mer:

Lisa Magnusson: Ju mer som framkommer om den döda 5-åringen i Göteborg, desto vidrigare blir det

Lisa Magnusson: När det väl gällde var jag för chockad för att minnas första hjälpen-kursen

Lisa Magnusson: I diktaturen spelar sanningen ingen roll, och du lär dig tidigt att ljuga