Går socialismens spöke genom västvärlden?

Går socialismens spöke genom västvärlden? New Yorks borgmästare Zohran Mamdani har fått vänsterpolitiker världen över att tro att det går att vinna val. I Sverige har Vänsterpartiet ett nytt självförtroende och kräver, för första gången, regeringsposter. Socialist är också den ideologiska beteckning flest svenskar omfamnar.

Vad finns bakom etiketten? Tidskriften The Economist kallar den senaste tappningen av vänsterideologin för ”Gen Z-socialism”. Zohran Mamdanis valkampanj, som gick ut på att frysa hyrorna, göra mat billigare och att beskatta miljardärer, exemplifierar fenomenet. Nooshi Dadgostars Vänsterparti har i princip gjort en ”copy paste” i årets valrörelse.

Den nya vänstern, oavsett om det är i USA, Kanada eller Storbritannien, för en slags ”detaljhandelspolitik som inte vilar på föreställningar om det gemensamma bästa, som i tidigare vågor av socialism, utan på människors snäva egenintresse. Sänk min hyra! Minska mina räkningar! Ge mig gratis bussar! Skydda mitt jobb!”, skriver The Economist.

Lösningarna är simpla, och ofta ogenomförbara. Politiken lutar på en oförståelse av marknaden och ekonomi. Också här i Sverige: Vänsterpartiets populistiska politik borde diskvalificera partiet från seriösa politiska poster.

Det är ju nästan generöst att kalla det här för socialism

Men jag tror samtidigt att ropen om en ny vänstervåg missar målet. Det är ju nästan generöst att kalla det här för socialism – en ideologi som i grunden baseras på att socialisera produktionsmedlen och att skapa ett klasslöst samhälle.

Bidrag i all ära, sedan löntagarfonderna har inget seriöst försök att socialisera näringslivet gjorts i Sverige. Och ojämlikheten? Vänsterns senaste fixtanke är den franska ekonomen Gabriel Zucmans idé om en miljardärsskatt på ett par procentenheter. Det är egentligen förmögenhetsskatt i ny förpackning, och är ett lika dåligt förslag. De troliga konsekvenserna är kapitalflykt och sämre tillväxt.

Men reformen är också underlig ur socialistiskt perspektiv. En så liten skatt skulle knappast utrota ojämlikheten. Och inte bara det – den skapar en välfärd som i praktiken är i behov av att kapitalismen fortsätter producera rika människor som kan beskattas. Om det är det här de kallar kommunism så har den blivit modest.

Gen Z-socialismen innebär alltså varken socialisering eller jämlikhet. I stället idéfattiga reformer om hur människor ska få mer pengar, medan någon annan ska betala.

Socialismens spöke är retoriskt uppblåst men har pyspunka

En gratis lunch-mentalitet som även högern anammat i någon mån. Tidöregeringens senaste år har kantats av riktade satsningar för att göra det ”billigare att vara svensk”, finansierat genom lån. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har skällt på privata företagare som hon tycker tar för stora vinster.

Det är förstås bara en föraning på hur ”allt åt alla”-politiken skulle se ut om Dadgostar släpptes nära finansdepartementet.

Socialismens spöke är retoriskt uppblåst men har pyspunka. Revolutionen är satt på paus. Populism är ett bättre ord. Det kan vara illa nog.

Läs mer:

Max Hjelm: Nej, Hanne Kjöller – Agnes Wold är inte utsatt för ett korkat drev