87-årige Alf Svensson kritiserar biståndsomläggningen
Quick Look
- Den 87-årige tidigare KD-ledaren Alf Svensson kritiserar den svenska biståndsomläggningen, där långsiktiga projekt i Afrika slopats och medel flyttats till Ukraina.
- Han menar att biståndet blivit handel och att hans eget parti, Kristdemokraterna, släppt igenom sänkningar trots tidigare löften.
AI-generated summary
Why It Matters
Den svenska regeringen har lagt om biståndspolitiken genom att slopa långsiktiga utvecklingsprojekt i Afrika, flytta pengar till Ukraina och överge enprocentsmålet.
87-årige Alf Svensson ledde Kristdemokraterna under 31 år, men är fortfarande engagerad i debatten, inte minst i internationella frågor. Han var bland annat biståndsminister i den tidigare borgerliga regeringen på 90-talet, och har även suttit i EU-parlamentet.
Ifrån hemmet i Gränna har Alf Svensson nu gett sig in i debatten kring omläggningen av svenskt bistånd, där flera långsiktiga utvecklingsprojekt i framför allt Afrika också har också slopats, och pengar flyttats till Ukraina. Samtidigt har biståndsbudgeten krympt och det så kallade enprocentsmålet har övergetts.
– Biståndet har blivit något som har med handel att göra, och som vi ska tjäna på att ge. Det är för mig ett främmande beteende. När andra har det bra har vi det bra, säger Alf Svensson.
Men samtidigt finns det de som anser att biståndet har använts på fel sätt och att det idag är mer effektivt?
– Ja, det är nästan så att man gör biståndsmottagandet till nåt korrupt – det är helt fel. Jag har ju varit i biståndsland efter biståndsland och sett hur det fungerar när man får hjälp att pumpa upp rent vatten istället för att finnas i kloakledningar.
Samtidigt har Alf Svenssons eget parti i Tidösamarabetet släppt igenom sänkningar, trots att man går till val på en biståndsnivå på minst en procent av BNI.
I klippet hör du hur Alf Svensson ser på sitt eget partis agerande.
Open Questions
- Hur kommer Kristdemokraterna att agera framåt i biståndsfrågan?
- Vilka specifika projekt i Afrika har slopats?
- Hur motiverar regeringen omläggningen av biståndet?




