Fältprost: Svenskar distanserar sig från döden – "När kriget kommer"

Stridsflygen JAS Gripen har precis flugit i formation över Stockholm till förtjusta rop från turister.

Det svenska flygvapnet firar hundra år och en av de inbjudna gästerna på slottets borggård är fältprosten och brigadgeneralen Jenny Ahlén, för dagen klädd i Försvarsmaktens stålgrå högtidsdräkt.

En av de största utmaningarna som hon ser med Sveriges totalförsvar är att svenskar distanserar sig från döden.

– Men döden finns där och är oundviklig.

Fokuset på det egna jaget gör att man inte ser den större bilden: att landets frihet och demokrati borde gå först.

– Jag tänker alltid när. När man dör, inte om jag dör som de flesta säger. Då behöver man ha reflekterat över det. Inte om kriget kommer, utan när kriget kommer.

Ahlén leder Försvarsmaktens militära själavård, som funnits i 491 år. Ett sätt att beskriva det är att använda begreppet ”existentiell hälsa”, som det uppstod skarp diskussion om tidigare i sommar.

Är en soldats förmåga att hantera de existentiella frågorna en fråga om Sveriges överlevnad ifall det blir krig?

– Jag tror att de åtminstone behöver reflektera över sin dödlighet och sätta sin existens i sammanhanget. Det är så lätt att fokusera på mina behov. Någonting som värnpliktiga får lära sig, det är laget före jaget.

Lagandan saknas i Sverige, menar hon.

För närvarande utbildas svenska fältpräster i att hantera något som kallas för moralisk skada. Sverige kommer även att erbjuda de ukrainska fältprästerna utbildningen.

Nya fältpräster behövs kontinuerligt eftersom det händer att de stupar.

– Du behöver vara oerhört modig som fältpräst därför att du kommer att vara vid frontlinjen.

En aspekt av moralisk skada är när du gjort något som du tänkt att du aldrig skulle kunna göra, som att till exempel döda kvinnor eller barn. Skada kan också uppstå om du blir ensam överlevande efter att din grupp är utplånad.

Fältprästernas uppgift är att bidra till att soldaterna kan se sig själva i spegeln igen och känna att de gjorde så gott de kunde.

– Filosofen Hannah Arendt pratade om den banala ondskan och att man ibland gör saker för att man är satt i en roll. Fältprästens uppgift är att ge perspektiv och reflektera över alternativen.

Vilket är det svenska perspektivet som ni kan ge?

– Vi har den här femhundra år långa traditionen, det tyder på att det fungerar. Jag brukar hävda lite småkaxigt att vi är den äldsta militära sammanhållande själavården i världen.

Det svenska försvaret vill inte ha några ”krigarrobotar”, utan tvärtom soldater som klarar av reflektion.

– Det handlar om att du ska bevara din mänsklighet i de här utmanande kontexterna.

En bra krigare har en värdegrund som är i linje med statens värdegrund.

Jan Grimell, som forskar på uppdrag av Försvarsmakten, har samlat in erfarenheter från ukrainska fältpräster.

– Enligt dem är det illa om ukrainska soldater förlorar sin karaktär, sin moraliska kompass och förvandlas till ett krigsdjur som är vårdslöst.

De mänskliga dragen saknas liksom förmågan att planera och fatta övervägda och i viss mening etiska beslut.

– Den här typen av soldater är farliga för sig själva, för gruppen och för plutonen.

Att behålla de mänskliga delarna hänger ihop med motståndsvilja och att ha något att kämpa för.

– Jag ser det som en självklarhet att man gör sin plikt. Man gör det man måste för att bevara någonting fint och vackert. Och några måste ta till vapen, säger Jenny Ahlén.

I augusti, om drygt en månad, rycker många värnpliktiga in. Omvärlden är orolig, och många föräldrar sitter och funderar.

Det har Ahlén all förståelse för. Hennes egen son ska in på officersskolan snart.

– Det är självklart att jag känner en stor oro för att överhuvud taget föreställa mig min son vid en frontlinje och att han aldrig mer kommer hem.

Det är en verklighet en del ukrainska föräldrar lever i när de inte får hem sina stupade söner för att kunna gravsätta dem.

– Det är förödande och hemskt. Samtidigt är det någon som måste försvara vårt land.

Det går inte att säga att någon annan får göra det.

– Vi är ju de andra. Och någon förälder kommer att förlora sitt barn vid fronten.