Naturen som medicin: Friluftslivets potential för psykisk hälsa

Svettdroppar pärlar sig i pannan, käken är spänd och ansiktsdragen orörliga.

David Appel är stressad, en välbekant känsla. Precis som ångest, social fobi och tvångstankar.

– Mina tidigaste minnen som barn är att jag dubbel- och trippelkollar saker.

Till och från har han haft så mycket ångest och varit så deprimerad att han haft svårt att ta sig ut ur lägenheten.

Nu packar han ner kaffetermos och en blå kåsa i ryggsäcken. Runtomkring gör andra samma sak. Några i sammanbiten tystnad.

På Lunds Fontänhus, en förening för människor med psykisk sjukdom och ohälsa, håller enheten ”Grön hälsa för unga” på att förbereda dagens aktivitet.

Snart kommer David Appels ansiktsdrag att mjukna och blicken piggna till.

Han är på väg ut i naturen.

I dag finns omfattande forskning som visar på det många människor själva har upplevt: Naturen minskar stress, oro och ångest. Ger återhämtning och förebygger ohälsa.

Personer som ofta är ute i naturen har bättre mental hälsa än de som inte är det, enligt en ny rapport från Folkhälsomyndigheten.

Aktuella studier som matchar hälsodata med satellitbilder av människors boendemiljö visar samma sak, berättar Matilda van den Bosch, läkare, doktor i landskapsplanering och forskare vid Institutet för global hälsa i Barcelona.

– Ljus, luft och rörelse. Sociala kontakter och stressreducering. Naturen bidrar med en cocktail av läkande funktioner utan farliga biverkningar, säger hon.

Ändå används inte grönska och friluftsliv inom svensk sjukvård i den utsträckning som vore möjligt.

Rövarekulans naturreservat, tre mil utanför Lund. David Appel kliver ur minibussen och lyfter blicken mot de ljusgröna trädkronorna.

Stigen doftar uppvärmd jord och leder brant uppåt. Förra sommaren ökade han antalet steg från 30 000 i månaden till 150 000 steg i månaden.

Han fick hälsporre men också matlusten tillbaka, bättre sömn, mer energi och lättare att reglera sina känslor.

– Även den sociala ångesten lindras när jag kan utsätta mig själv för sociala möten i ett sammanhang som inte är trångt och instängt, säger David Appel.

Efter att ha kämpat sig igenom skolan fick han som tonåring diagnosen OCD och depression. Sedan dess har livet pendlat mellan ljusgrått och mörker.

– Ett av mina största problem med hur folk uttalar sig om människor med psykisk ohälsa och sjukdom är att vi bara passivt sitter och väntar på att bli bättre. Det gör ont att höra.

Själv har han försökt och försökt. Hoppat på alla rehabiliteringsmöjligheter som vården erbjudit.

Ändå fastnade hans mående på en stabilt dålig nivå och försämrades av jobbiga händelser, som en avslutad kärleksrelation, en trafikolycka och dödsfall i familjen.

Vändningen kom för två år sedan med Fontänhusets gröna rehabilitering för unga vuxna. Först deltog han på en utflykt i veckan. Nu arbetstränar han genom att vara med och arrangera flera aktiviteter varje vecka.

Den lilla gruppen rör sig i ett flytande led. Ett träd har fallit ner över ett vattendrag och blir ett naturligt samtalsämne som bromsar in delar av sällskapet.

David Appel byter några ord, skyndar på stegen och går vidare i egna tankar.

– Det här mår alla bra av, säger han.

Enligt en enkätundersökning som Friluftsfrämjandet nyligen publicerade används naturen inom sjukvården i flera regioner. Men det ser olika ut i landet.

Endast åtta av 21 regioner erbjuder naturunderstödda insatser för psykisk hälsa och suicidprevention. I bara fem regioner går det att få friluftsaktiviteter utskrivet på recept.

En anledning till att vård och rehabilitering i naturen inte har slagit igenom i större utsträckning – trots kunskapen om naturens läkande kraft – är bristen på kontrollerade randomiserade studier, berättar Matilda van den Bosch.

Samtidigt kan medicinens höga krav på vetenskap vara svåra att nå upp till när det gäller naturupplevelser, säger hon.

– Det är ju inte som att jämföra piller blå med piller röd. Här kan vi behöva tänka nytt. I dag lider många människor av en komplex blandning av mentala och fysiska tillstånd där naturen kan göra stor nytta.

Anna Maria Pálsdóttir, universitetslektor på institutionen för människa och samhälle på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tröttnat på diskussionen om bristande evidens, berättar hon.

Enligt henne finns det i dag så mycket resultat och beprövad erfarenhet i både Sverige och utlandet att naturunderstödda insatser i sjukvården borde kunna användas mer.

– Jag möter sjuksköterskor och andra yrkesverksamma i vården som tar med sina patienter ut, som har börjat ställa samma fråga tillbaka: Var är evidensen för att inomhusrehabilitering är så bra?

Många vill se förändring. Just nu pågår ett EU-projekt som syftar till att kartlägga naturbaserade metoder och göra dem tillgängliga för fler.

Ny forskning, bland annat från SLU, bekräftar tidigare resultat som visar att terapi och rehabilitering utomhus gör behandlingen mer effektiv.

I februari skrev Folkhälsomyndigheten och Sveriges kommuner och regioner, SKR, under en avsiktsförklaring som säger att kommuner och regioner ska arbeta för mer hälsofrämjande fysisk aktivitet, bland annat inom sjukvården.

– Det som saknas är politiska initiativ och förändring på en strukturell nivå, säger Anna Maria Pálsdóttir.

På Lunds Fontänhus syns samma trend som i hela landet: Yngre med psykiska problem är en växande grupp. Gemensamt för många är att de har fastnat hemma.

I ledet bland bokstammarna går en man i 30-årsåldern med en master i fysik. Han ”kraschade ut” i mötet med arbetslivet och bor nu hos sina föräldrar, helt utan inkomst.

Dålig ekonomi blir ytterligare ett hinder för att ta sig ut i naturen. En sjukskriven student berättar att han varken har bil eller körkort.

– Med buss kan jag ta mig fem kilometer för 120 kronor och det har jag inte råd med.

Men nu går han i en salsliknande bokskog och andas lite djupare än vanligt.

Enligt Fontänhusets egna siffror tog sig hälften av deltagarna förra året vidare till jobb, studier eller arbetsträning.

David Appel minns tydligt när han kände trycket lätta i bröstet. Det var förra hösten när han satt på en höjd i naturreservatet Billebjer i Skåne. Med en kåsa i handen blickade han ut över gulnande fält och kände doften av kaffe och grönska.

– Den där ångesten. Jag var så överraskad av att den kunde minska. Men det var något som hände där. Plötsligt kunde jag föreställa mig framtiden, känna livsglädje och lite hopp.