Samtliga stadsdelar i Kiev drabbades av attacker

Samtliga stadsdelar i Ukrainas huvudstad drabbades av attacker under natten till söndagen. Man kan ägna sig åt uppräkningar: Två personer miste livet och minst 24 skadades; för flera av dem var tillståndet kritiskt. Bostadshus och kontor, affärer, parkeringar och fordon träffades. I närheten av regeringsbyggnaderna skadades den ukrainska postens huvudkontor.

Underrättelsetjänsten hade varnat för en storskalig attack mot Ukraina – det blev över 50 missiler av olika slag och mer än 700 drönare, nästan uteslutande mot huvudstaden.

Jag hade kommit hem från en kväll på en stimmig restaurang. Somnat. Larmet gick vid ett på natten. En stund senare hördes det första öronbedövande ljudet av en missil som träffade ett mål i närheten. Närmaste tunnelbanestation ligger några hundra meter från DN:s lägenhet.

Många tog skydd i Lukianivska, trots att stationen ligger mittemot en fabrik som upprepade gånger attackerats. Jag brukar undvika Lukianivska och bäddar hellre i min städskrubb för att få ytterligare en vägg mellan mig och husfasaden som skydd.

Under mina månader i Kiev har jag aldrig varit med om liknande. Drönare, ja, men inte så många missiler samtidigt, många gånger mer kraftfulla.

Flera av de ryska modellerna har en svårförutsägbar bana och missilerna är svåra att parera för Ukrainas luftvärn.

På morgonen går jag bort mot Lukianivska. Röken stiger från utbrända byggnader, lukten är stickande. Tunnelbanans ingång, en rulltrappa och taket ska ha skadats av en tryckvåg. Runtom är det vanligen så myllrande området ruiner – med en stor matmarknad, ett affärscentrum med en livsmedelsbutik jag ofta handlat i. En liten teater med rosa fasad.

I en butik brinner det fortfarande, gatorna täcks av splitter. Brandmän spolar, rensar, säkrar och sopar.

Under de senaste veckorna har det rapporterats om att Ryssland tappar fäste mot Ukraina i kriget, och om att president Putin ska vara trängd. Det ligger nära till hands att se attacken mot huvudstaden som ett försök att markera motsatsen.

Min hyresvärd messar och undrar hur jag känner mig och om lägenheten är hel. Hon har ägnat morgonen åt att sopa upp glassplitter på sitt kontor, där rutorna krossats. Hon har skurit sig i händerna. Nu ska hon åka och köpa plywood.

Fåglarna kvittrar i försommarsolen, men människorna som passerar utanför Lukianivska iakttar tysta förödelsen.