Sverige vann VM-premiären – Gyökeres och Isak skrämde Tunisien

Vi vet fortfarande inte hur Sveriges VM slutar. Men vi fick en hel del stora svar av 5–1-starten mot Tunisien.

Det här Sverige är en grupp människor som lägger sina fotbollshjärtan i en gemensam pott och går ut och ger allt tillsammans som ett lag.

Då blir det också att de automatiskt spelar för något större. De spelar för alla här på läktaren, för alla er där hemma.

För är det något svenska fotbollspubliken gillar är det spelare som visar att ett plus ett blir tre i ett fotbollslag.

Och premiären visade att i det här laget finns två spelare som bildar en superduo som kan sätta skräck i vilket VM-försvar som helst.

Viktor Gyökeres och Alexander Isak.

Att se dem på planen var att se så mycket vilja och urkraft som bara skulle ut.

En svensk morgon och en mexikansk natt som jag inte hade vågat hoppats på.

Det blev en svensk morgon och en mexikansk natt som jag inte hade vågat hoppats på när jag klättrade uppför pressläktaren.

Branta, grönklädda berg blickade ner mot Monterreys fotbollsgryta när Sverige skulle spela sin första VM-match på åtta år. Timmarna före avspark hördes muller, regntunga moln fastnade på bergen och hotade att duscha lagen men när matchen började var det ”bara” 29 molniga och fuktiga grader.

Gulklädda, svenska fans hade dagarna före matchen synts mer och mer i Mexikos tredje stad. De uppskattades till 4000-5000 av de 51000 inne på en läckert tighta arena.

Ingen visste vad de skulle få se. Sveriges klass var svår att förutse. Tunisiens lika lurig.

Graham Potter spred lugn och harmoni på sista presskonferensen före VM. Då fanns fortfarande farhågan att han spelade en roll i en ny teaterpjäs, i ett nytt kulturprojekt likt de han höll på med i Östersund.

För det var två nybyggda lag, skapat av två färska förbundskaptener som gick ut till en match som inte fick förloras.

Det här är spelare att lära känna i ett lag att känna för.

Två landslagsskutor seglade på sin jungfruseglats ut mot helt okända VM-hav. Och den svenska truppen är full av okända spelare för den breda svenska, idrottspubliken.

Men VM är tid för hjältar.

VM 2026 är tid för nya hjältar.

Det här är spelare att lära känna i ett lag att känna för.

Nygren och Lagerbielke, Bernhardsson och Gudmundsson och en rad andra spelare har nu några veckor på sig att höja sin status högt ovanför fotbollens översta läktarrad.

I ett lag där rutin är en bristvara var det ändå Sverige som ville ta tag i matchen.

Tunisiens dunkade iväg kvällens första spark ut över sidlinjen för att kunna sätta press. I Sverige ville Victor Nilsson Lindelöf bryta sig fram tidigt och gjorde det. Viktor Gyökeres ville ta ansvar, ville skjuta och han gjorde det.

Mina kläder var klibbiga i den varma mexikanska kvällen men min kropp fick rysningar av det där där träffen.

Victor Nilsson Lindelöf slog en lång svepande passning till Alexander Isak, målvakten Mouhib Chamaki hann ut och boxade, Gyökeres sköt och bollen gick ut till Yasin Aayari.

Han fick till en träff som var så perfekt att den kanske inte kändes i Ayaris fot.

Men herregud vad det skottet kändes i min kropp. Mina kläder var klibbiga i den varma mexikanska kvällen men min kropp fick rysningar av den där träffen.

Ayaris pappa är från Tunisien. Landet har velat ha honom i sitt landslag men för Yasin var det blågula valet enkelt och det kan en svensk fotbollsnation vara tacksam för.

Närmare halvtimmen kröp Sverige hem i ett samlat försvar, lät Tunisien bolla runt, söka luckor som inte fanns. Sverige lade ut ett fotbollsnät. När bollen satt där gick det fort framåt. Gyökeres tog emot och blev sänkt. När han satt på gräset och var groggy hade Isak kul en bit bort.

Då försökte Sverige återigen lägga ut det där försvarsnätet men snubblade på sitt eget grepp.

Ingen visste hur många minuter Isak hade i kroppen efter sin skada. Men han hade tillräckligt många minuter för att göra 2–0 efter en halvtimme.

I laget som saknar mästerskapsrutin uppträdde spelarna så långt som om de har massor av VM och EM på sina cv:n.

Då försökte Sverige återigen lägga ut det där försvarsnätet men snubblade på sitt eget grepp. Sverige blev ett offer för sin egen försiktighet.

Laget hamnade alldeles för lågt när Tunisien fick två försök att lyfta in bollen.

Lika onödigt som olyckligt alldeles före halvtid.

Gyökeres hade nyss varit nära att göra 3-0 på Bernhardssons inlägg men nådde inte fram.

En spelvändning senare kom det där andra inlägget och där nådde Omar Rekik högre än Gustaf Lagerbielke och det var reducerat. Lika onödigt som olyckligt alldeles före halvtid.

Den oroande utvecklingen fortsatte i andra halvlek. Sverige sjönk ner för lågt, lät Tunisien få styra spelet alldeles för ohotat.

Och framåt ville Isak och Gyöekeres så mycket att det kändes som att fotbollsgrytan skulle börja koka men deras samspel hackade. Det blev för mycket i några anfall.

För något år sedan hade Sverige fortsatt att famla och försvaret till slut fallit samman men det här är ett annat Sverige.

Och så kom bjudningen.

Jag har hackat mycket på den svenska mittbacken Isak Hien de senaste åren. För att han i varje landskamp gör minst ett grovt ödesdigert misstag.

Det gjorde han inte nu. Han var klockaren den här matchen.

Istället var det Tunisiens lagkapten Ellyes Shiri som stod och lallade. Alexander Isak högg direkt och nu satt superduons samarbete. Bollen till Viktor Gyökeres som älskar de där lägena när han bara kan bomba bollen mot mål. För då vet alla att oddsen är bra att den går i mål.

För Sverige förbättrades oddsen mycket för att gå vidare från gruppen när Mattias Svanberg och Yasin Ayari sedan utökade. Tre poäng kan räcka för att gå vidare – särskilt som målskillnaden nu kan bli bra.

Det här hörts hån mot att Sverige behövde en livlina från Nations Leagues C-grupp för att nå VM. De hånen har tystnat nu.