Teatermannen Staffan Westerberg död – blev 92 år

Staffan Westerberg är teatermannen som blev mest känd för tv-programmet ”Vilse i pannkakan”, som SVT sände 1975. Barnprogrammet i tio avsnitt handlar om en liten pojke, Staffan, som inte vill äta upp sin pannkaka. I stället börjar han fantisera om den. Pannkakan syns oändlig och bildar ett landskap med varelser – som Älgen Laban, Trashanken, Lucifer och Lucia, och dagisfröken Galileo Galilei – som får liv.

Första gången som Westerbergs kända figurer Lillstrumpa och Syster Yster dök upp i tv:n var några år senare, 1983, när SVT visade julkalendern ”Lille Luj och änglaljus i strumpornas hus”. Lillstrumpa och Syster Yster var två vanliga raggsockor med var sitt universum till känsloliv, och knappar till ögon. Staffan spelade Lillstrumpa och Basia Frydman gjorde Syster Yster.

– Det är nog ”Vilse i pannkakan” som jag är mest stolt över ändå, sade Westerberg i en intervju med DN inför sin 90-årsdag, 2024.

”Vilse i pannkakan” orsakade också kritikstorm. I samband med att serien först sändes på SVT lades motioner fram i riksdagen om att förbjuda det påstått vänstervridna programmet. Westerberg stämplades då som en av dem som försökte indoktrinera en hel barngeneration med kulturradikalism.

Några decennier efter att serien hade sänts började också 70-talets barngeneration att vittna om hur de blivit traumatiserade av programmet, som de ansåg vara för läskigt för små barn.

Staffan Westerberg föddes den 11 juni 1934 i Luleå, son till en disponent på LKAB, vilket ledde till att familjen bodde i en stor disponentvilla med tjänstefolk. Hans mor Elisabeth var hemmafru.

Själv var han tidig med att börja skådespela. Redan som barn intresserade han sig för teater och så fort han kunde, efter studenten, lämnade han Luleå och flyttade till Stockholm, där han blev inneboende hos en familj i Gamla stan. I Slutet av 1950-talet gick han på Norrköping-Linköping stadsteaters elevskola.

Under slutet av 1960-talet arbetade Staffan Westerberg på Riksteatern, där han skrev och regisserade pjäser, ofta riktade till den allra yngsta publiken. Riksteaterns konstnärliga ledare Malin Axelsson beskriver Staffan Westerberg som en viktig person i utvecklandet av det som i dag är Riksteaterns utbud för barn och unga.

– Han var väldigt tidig och nytänkande och hade en unik närhet till det barnsliga sinnet och leken, som också talar genom ålderskikt.

Bland annat utvecklade Staffan Westerberg ett eget slags dockteater som han kallade ”attributteater”.

– Det var en fantasifull, lekfull och uppfinningsrik form av dockteater, som var avantgarde. Det var något annat än de här kasperdockorna som man hållit sig till i den tidigare dockteatern.

I många år arbetade han sedan med Kristina Lugn på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Han har också varit involverad i föreställningar för Dramaten, Stockholms stadsteater och Norrbottensteatern. I fjol sattes hans föreställning ”Har vi kapacitet, madame” upp på Löfnäs Gård i Sundborn. Det blev hans sista föreställning.

I sommar spelar Norrbottensteatern upp ”Kabaré Solstugan – ett avsked med bulleribång”, där Westerbergs texter blir till en revy.

Om samarbetet och vänskapen med Kristina Lugn sade Staffan Westerberg i intervjun i DN att de ofta talade om döden. En gång fick hon nog.

– Hon sade till mig ”Staffan, kan inte din egen död få bli en nyhet”. Hon tyckte att jag pratade för mycket om döden.

Att återkomma till ämnet var något Staffan Westerberg ofta gjorde i sina pjäser. Att skriva om döden gjorde han för att komma vidare i livet, förklarade han i samma intervju. Huruvida det har hjälpt honom, var han mer tveksam kring.

– Det var ett försök i alla fall. Vem vet? Det kanske kommer.

Staffan Westerberg blev 92 år gammal.