Partiernas valretorik: Vad humlan säger om Sverigedemokraternas strategi

Det är intressant hur partierna uttrycker sig under en valrörelse. Inte bara för det politiska innehållet i sig – mycket av det är ju ofinansierat valfläsk med extra lök. Men den bild de målar upp säger något om deras avsikter. Och också vad de tror om väljarna.

För under en valrörelse går inget på slentrian. Här har det tänkts till, hårt. Det har dragits ivriga linjer på whiteboard under sena syrefattiga timmar på själlöst konferenshotell, och det har utarbetats policydokument.

När Magdalena Andersson exempelvis gång på gång betonar att hennes Sverige har en stram migration (SVT 26/5), ja då innebär det att Socialdemokraternas analys är att Sverigedemokraterna fortfarande styr över hela det politiska samtalet; att det är deras väljare man ska flirta med om man vill vinna val.

Och när Ebba Busch i sin tur låtsas som om de allmänt avskydda tonårsutvisningarna absolut inte är något som Kristdemokraterna någonsin har stått bakom (Facebook 1/6), och beklagar om hon råkat bli en del av polariseringen (Aktuellt 23/6) – ja, då betyder det att hennes bedömning tvärtom är att pendeln har svängt. Att det är nya, icke invandrarfientliga tider nu.

Så vad innebär det att Sverigedemokraterna själva mitt i allt detta lanserar en ny partimaskot: en humla?

De vill skapa nostalgi, säger de. Och nog påminner kampanjen rent grafiskt om de av minnet mjukt uppluckrade 1970- och 1980-tal då många i partikärnan växte upp. Humlan är tecknad i naiv stil och ler godmodigt.

Är detta alltså det Sverige som ska återskapas? Jimmie Åkessons bekymmerslösa barndom, innan det gick snett.

Han hade fortfarande inte gått med i det Sverigedemokraterna som vid tiden för hans anslutning hade tydliga nazistkopplingar (SVT 26/6 2025). Än mindre hade han hunnit bli en medelålders man med febriga mardrömmar om att hjälplös jagas av en islamist (Expressen 27/1).

Han var trygg i mors famn.

Humlan är ju ett djur som många gillar över lag: den är gullig och bullig och gör så att blommorna blommar. Och till skillnad från andra steklar med gadd, såsom bin och getingar, har den en sävlig aura. Det finns kort sagt väldigt få – om ens några – beröringspunkter med Sverigedemokraternas väsen.

Humlan är gissningsvis en del av deras strategi för att få en mjukare och snällare framtoning som kan tilltala fler.

Humlan är gissningsvis en del av deras strategi för att få en mjukare och snällare framtoning som kan tilltala fler. Men det är ju problemet med tecknade humlor, att de inte finns på riktigt. Att de därmed ofrånkomligen får husses röst.

Den här lilla humlan talar med Sölvesborgsdialekt, den svär och skriker otrivsamma saker som att ”saft och bulle serveras inte längre i Sverigefiket”, att fler invandrare måste ut härifrån (SVT 24/6). Och det spelar ingen roll att den ser så gullig ut, när allt som kommer ur dess glada lilla mun är mörker, vrede och förakt.

Läs mer:

Lisa Magnusson: Vi ska inte slösa en enda skattekrona på ”existentiell hälsa”

Lisa Magnusson: ”Det otrogna paret” på VM-läktaren var ett missförstånd – men skräcken var äkta

Lisa Magnusson: I diktaturen spelar sanningen ingen roll, och du lär dig tidigt att ljuga