”Inga fler Orbán”, deklarerade Marta Kos, kommissionär för frågor som rör EU:s kommande utvidgning, när hon nyligen intervjuades i brittiska The Guardian om ett nytt förslag från kommissionen. ”Vi behöver fler och snabbare åtgärder /.../ om nya medlemsstater bryter mot rättsstatens principer, demokratin och våra värderingar”, förklarade hon.
Marta Kos vill alltså att en ny EU-medlem, som börjar driva samma slags politik som Viktor Orbán gjorde, ska kunna hindras på ett enklare sätt än i dag. Förslaget ingår i ett nytt regelverk som ska göra unionen redo för att växa. ”Preparing for a wider Union” heter meddelandet från kommissionen som till slut, efter flera års väntan, lades fram i början av oktober. Och nu är det bråttom.
Efter fler års stiltje kan EU snart få nya medlemmar. Åtta stater vill bli en del av unionen och sex har inlett förhandlingar, varav en del går framåt i rask takt. Enligt Marta Kos kan ”två eller kanske tre” stater – Montenegro, Albanien och Moldavien – bli medlemsländer år 2030. Förhandlingarna med Ukraina går också snabbt framåt.
Men det krävs förändringar om en större union ska fungera väl, anser kommissionen. Marta Kos föreslår bland annat att EU-ländernas vetorätt ska bort inom fler områden (beslut om sanktioner, energiskatter, skatteflykt och skattebedrägerier) och att kommissionens storlek minskas. Dessutom vill hon genom mer av så kallat ”fördjupat samarbete” göra framtidens EU till en union med olika grad av frivillig integration.
Det behövs verkligen en effektivare broms mot eventuellt nya Putinkramande, auktoritära nationella EU-ledare som vill undergräva demokratin och slå sönder samarbetet i unionen inifrån.
En del särskilda regler behövs också för nya medlemsländer, tycker kommissionen. EU:s jordbruksstöd ska till exempel inte gå till ”känsliga jordbruksprodukter” i Ukraina, vilket i klartext betyder landets stora spannmålsproduktion. Det är oklart om detta skulle vara en övergångsbestämmelse, vilket Ukraina accepterar, eller en permanent regel, vilket regeringen i Kiev av begripliga skäl bestämt motsätter sig. I övrigt är kommissionens förslag i huvudsak rimliga – men med ett stort undantag.
Förslaget om hur en återuppstånden Viktor Orbán ska kunna stoppas hänger inte ihop. Marta Kos konstaterar att dagens regelverk inte fungerar och att det behövs bättre skydd för demokratins och rättsstatens principer i EU – samt för principen om lojalt samarbete. Så långt är det lätt att hålla med. Det behövs verkligen en effektivare broms mot eventuellt nya Putinkramande, auktoritära nationella EU-ledare som vill undergräva demokratin och slå sönder samarbetet i unionen inifrån.
Men de nya, tidsbegränsade skyddsåtgärder som Marta Kos föreslår ska enbart kunna riktas mot nya EU-medlemmar. Under 15 år efter ett lands inträde i unionen ska kommissionen kunna föreslå att en ny medlem som bryter mot unionens grundläggande demokratiska värden, eller mot principen om lojalt samarbete, utesluts från delar av EU-samarbetet och i sista hand förlorar sin rösträtt. Sådana särskilda skyddsåtgärder ska införas om inte en kvalificerad majoritet av medlemsländerna säger nej.
Det här innebär betydligt tuffare tag än i dag. Nuvarande regler – fördragets omdiskuterade artikel 7 – innebär att det krävs enhällighet för att dra in rösträtten för ett EU-land som bryter mot demokratins fundament. Det är förklaringen till att frågan inte ens kom upp till omröstning när Polen och Ungern anklagades för brott mot rättsstatens principer. Skarpare regler behövs definitivt, men varför tror kommissionen att en ny Viktor Orbán enbart skulle kunna uppstå i nya EU-länder? Det är en märklig slutsats.
En ny trojansk häst i stil med Orbán vore sannerligen en mardröm för EU, men en sådan figur kan mycket väl ta sig fram i ett av unionens nuvarande medlemsländer.
Tänk till exempel på Orbáns goda vän Marine Le Pen, som siktar på att bli Frankrikes president i nästa års val. Hon vill bland annat införa en diskriminerande princip om ”nationell preferens” i fransk välfärd och tänker halvera landets medlemsavgift till EU, införa nationella gränskontroller, ta bort det bilaterala franska stödet till Ukraina samt se till så att Frankrike struntar i EU-domstolens avgöranden. Med en sådan fransk politik skulle dagens union falla ihop.
Under Viktor Orbáns långa tid som premiärminister i Ungern blev det uppenbart att medlemskapet i EU bygger på en egendomlig paradox: Ett land som vill delta i samarbetet måste uppfylla en lång rad krav rörande demokrati, skydd för mänskliga rättigheter, oberoende domstolar och ställa upp bakom principen om lojalt samarbete, men om landet som EU-medlem sedan går åt motsatt håll är det näst intill omöjligt att stoppa. Kommissionen kan frysa bidragen till en korrupt och auktoritär EU-stat, men utan enighet i rådet kan landet ändå fortsätta att utnyttja sin rösträtt och påverka unionens utveckling. När EU:s regelverk nu ses över ges äntligen tillfälle att göra något åt denna orimliga ordning.
EU utmanas från alla möjliga håll. Vladimir Putin, Donald Trump och Xi Jinping gör vad de kan för att undergräva den liberala demokratin och försvaga samarbetet mellan Europas demokratiska länder. En ny trojansk häst i stil med Orbán vore sannerligen en mardröm för EU, men en sådan figur kan mycket väl ta sig fram i ett av unionens nuvarande medlemsländer.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Alexander Stubb är ofta klok – men när det gäller de ryska drönarna har han fel
