Det går inte så bra för Vladimir Putins planer på att återupprätta det ryska stormaktsväldet. I Ukraina har den ryska krigsmakten kört fast och förlorar mark och soldater. Putins viktigaste bundsförvant i Europa – Viktor Orbán i Ungern – förlorade valet i april. I Moskvas inflytandesfär försöker de forna sovjetrepublikerna Kazakstan och Azerbajdzjan utföra en balansakt och diskret distansera sig från Ryssland. Moldavien är på väg att öppna medlemsförhandlingar med EU.
Längst har Armenien gått, som länge var Rysslands närmaste bundsförvant i södra Kaukasus. Landet är starkt ekonomiskt beroende av sin stora granne i norr och hyser en rysk militärbas i den näst största staden Gyumri. Ryska FSB-förband bevakar också den yttre gränsen mot Iran och Turkiet. Men nu har regeringen i Jerevan suspenderat medlemskapet i den ryskledda militäralliansen CSTO (”Moskvas Nato”) och sökt anslutning till EU.
Det är ett radikalt geopolitiskt skifte som fick Putin att ställa ultimatum. Han förklarade att Jerevan måste välja mellan EU och den eurasiska ekonomiska unionen EAEU, som Armenien ingår i tillsammans med Ryssland, Belarus, Kazakstan och Kirgizistan.
Putin hotade samtidigt med att höja priserna på den ryska exporten av olja och gas, som Armenien hittills har fått kraftigt rabatterade. Det skulle, hävdade den ryske presidenten, leda till en minskning av den armeniska nationalinkomsten med 14 procent.
Än mer hotfull var Putin när han sade att ”krisen i Ukraina började med landets försök att ansluta till EU”.
Alla inser förstås det olycksbådande i de orden. När ukrainarna ville välja EU före Ryssland svarade Putin med att invadera Ukraina i februari 2014 och annektera Krim.
I helgen meddelade också Moskva att man kallat hem sin ambassadör i Armenien för ”konsultationer”.
Ryssland har redan startat ett handelskrig mot Armenien. Under den senaste veckan har Moskva stoppat import från Armenien av flera varukategorier: frukt, grönsaker, blommor, mineralvatten, konjak och vin.
Det är ett hårt slag mot Armenien, vars export av blommor och konjak till 90 procent går till Ryssland. Putins syfte är att stärka de proryska krafterna i Armenien inför parlamentsvalet den 7 juni.
I vilken mån denna utpressningspolitik lyckas är oklart. Snarare kan många armeniers misstro mot Ryssland att stärkas.
Det råder sedan tidigare utbredd bitterhet över att Ryssland övergav Armenien i samband med att grannlandet Azerbajdzjan i ett blixtkrig 2023 erövrade den armeniska enklaven Nagorno-Karabach. Den ryska fredsbevarande styrkan i området gjorde ingenting för att bistå armenierna.
Det är mot den bakgrunden som Nikol Pasjinjan, som kom till makten 2018 med hjälp av landsomfattande massprotester mot korruptionen i landet, försöker manövrera Armenien bort från Ryssland till väst. Med hjälp av främst USA arbetar Pasjinjan på att sluta ett fredsavtal med Azerbajdzjan. Förlusten av Nagorno-Karabach och deportationen av områdets 100 000 invånare var bitter för armenierna. Men när den territoriella konflikten med grannlandet nu är avgjord öppnar sig en möjlighet för en normalisering av förbindelserna.
Den västliga svängen har accelererat: i början av maj besökte flera västledare, däribland president Emmanuel Macron och den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj, Jerevan för ett Europatoppmöte. Och förra veckan anlände USA:s utrikesminister Marco Rubio för att signera ett avtal mellan USA och Armenien om strategiskt partnerskap. Parterna bekräftade också ett avtal om ”Trump-korridoren”, en transportväg som knyter samman Azerbajdzjan med den azeriska exklaven Nachitjevan, ett projekt som är knutet till ett fredsavtal mellan Jerevan och Baku.
Svängen från öst mot väst är inte okomplicerad, även om den tas emot med applåder i EU. Pasjinjan anklagas för att försöka manipulera valkampanjen till sin fördel. Han dominerar de statliga medierna och har använt rättsapparaten för att trycka ned oppositionen. Flera politiska motståndare har gripits. En av oppositionsledarna, den rysk-armeniske oligarken Samvel Karapetyan som leder det nya partiet ”Ett starkt Armenien”, har anklagats för planer på kuppförsök och satts i husarrest.
Att Donald Trump dessutom har gett ovillkorligt stöd till Pasjinjan har fått Kenneth Roth, gästprofessor vid Princeton och tidigare chef för Human Rights Watch, att påminna om de oroande tecknen i Armenien. Trump har utöver Marco Rubio även skickat vicepresident JD Vance till Jerevan för att stödja den sittande premiärministern. Det gjorde Trump också inför valet i Ungern för att backa upp den proryske högernationalisten Viktor Orbán, utan att det hjälpte.
Pasjinjan är dock till skillnad från Orbán inte Moskvas man, och det får europeiska regeringar att titta åt andra hållet i frågan om fria och rättvisa val, skriver Kenneth Roth i Foreign Policy.
