Cemil Bayik: Ingen nedrustning förrän Öcalan är fri

Cemil Bayiks ord speglar en utbredd besvikelse inom PKK, samt bland dess anhängare, över fredsprocessens utveckling. Efter löften från den turkiska regimen om långtgående eftergifter till de stridande kurderna, uppmanade Abdullah Öcalan i februari 2025 de sina att lägga ned vapnen.

PKK utlyste vapenvila och det turkiska flygvapnet slutade attackera gerillans högkvarter i Qandil-bergen utmed den iransk-irakiska gränsen. Vissa PKK-medlemmar skulle få amnesti och tillåtas verka politiskt i Turkiet, vars författning skulle skrivas om så att turkiska och kurdiska medborgare likställdes. Men Öcalan förblir fånge på ön Imrali i Marmara-sundet, där han suttit sedan 1999.

– Vi litar inte på den turkiska staten och vi kommer inte att göra oss av med våra vapen förrän ”Apo” (Öcalan, reds anm) är fri, säger Bayik som tillsammans med Öcalan inledde det väpnade upproret mot Turkiet 1984.

Initiativet till avspänningen mellan Turkiet och PKK kom, mycket oväntat, från högerextremistiska MHP:s ledare Devlet Bahçeli som är president Recep Tayyip Erdogans viktigaste politiska partner. Turkiet, argumenterade Bahçeli, måste sluta fred med kurderna och rikta all militär och politisk kraft mot Israel som utmanar Turkiets ställning i Syrien.

Sedan dess har Turkiet och dess allierade i Damaskus flyttat fram sina positioner och med USA:s samtycke utplånat den kurdiska de facto-staten Rojava i norra Syrien. Det israeliska hotet tycks i dag mindre överhängande, sett från Ankaras horisont.

Ett annat skäl till att den turkiska regimen fått mindre bråttom att fullfölja fredsprocessen med PKK är åsiktsklimatet inne i landet. Erdogan, som 2028 väntas söka en tredje presidentperiod, är orolig för att en alltför ”snäll” behandling av PKK-ledningen skulle bli till ammunition för hans nationalistiska motståndare under nästa valkampanj.

Öcalan greps i Kenya 1999 av turkiska agenter och dömdes samma år till döden. Straffet verkställdes aldrig och PKK-ledaren har hållits strängt isolerad, utom under perioder då Turkiet och kurderna förhandlat och hans medverkan varit ofrånkomlig.

Under den pågående fredsprocessen har han tillåtits besök från det kurdiska vänsterpartiet DEM:s folkvalda, vilka fungerat som medlare under processen. DEM:s grundare och centralfigur Selahattin Demirtas sitter fängslad sedan tio år.