I förra veckan avpublicerade Svenska Dagbladet en essä av sociologiprofessorn Emma Engdahl efter att tidningsredaktionen gjort bedömningen att texten ”till en betydande del kan ha skrivits med hjälp av AI”.
Beskedet kom efter att även sajten Kvartal analyserat essän och slagit fast AI-användning.
Emma Engdahl själv har förnekat anklagelserna, men SvD:s kulturchef Ida Ölmedal är trygg med redaktionens bedömning.
”På SvD är vi måna om att det är människor som producerar journalistiken”, har hon skrivit i ett mejl till DN.
Men hur resonerar man på andra tidningar? Var, och hur, dras AI-gränsen?
På Göteborgs-Posten är utgångspunkten att AI kan användas för att förbättra texter, men att tidningens texter ska vara skrivna av människor.
Men när det kommer till texter av externa skribenter är det inte alltid lätt att slå fast var gränsen ska gå, säger chefredaktören Christofer Ahlqvist. Bedömningen görs från fall till fall.
– Att använda AI för att förbättra någon mening här och där behöver inte diskvalificera en text från att publiceras hos oss, fortsätter Christofer Ahlqvist.
– Man kan jämföra med debattartiklar av politiker. Där är det inte alltid politikern själv som skrivit utan ofta flera spökskrivare. Vilken är skillnaden mellan det och att ta hjälp av AI för att sätta ord i rätt ordning, men behålla de egna åsikterna?
Han menar att ju högre verkshöjd en text har, desto mindre rimligt är det med AI-användning.
– Så det var nog rimligt av SvD att avpublicera en essä. Men det kanske inte hade varit rimligt om det hade gällt en annan typ av text.
Händer det att ni tackar nej till texter på grund av misstänkt AI-användning?
– Ja, men det handlar inte om enormt många fall. Det har också hänt att vi gillat ämnet och bett skribenten att skriva om med mindre AI, säger Christofer Ahlqvist.
Även på Sydsvenskan har man tackat nej till texter på grund av AI. Tidningens princip är att texterna ska vara skrivna av människor, säger chefredaktör Lena Philipson.
Men liksom Christofer Ahlqvist anser hon att olika typer av texter bör bedömas olika.
– Vi tar med stor sannolikhet in insändare och debattartiklar som är skrivna med hjälp av AI. Och jag är inte emot det. Det finns en demokratiseringsaspekt där – AI gör ju att fler kan skriva på ett begripligt sätt, säger Lena Philipson.
På Dagens Nyheter tillåts AI-användning i delar av arbetsprocessen, men tidningen publicerar inte AI-genererade artiklar.
– I kommunikationen till externa skribenter står att alla formuleringar och slutsatser ska vara skribentens egna, säger redaktionschef Anna Åberg.
På Expressen finns en kvalitetspolicy som även många frilansare tar del av. Där står att AI kan användas för exempelvis språkgranskning och research, men att skribenten ska stå för texten, faktakollen och publiceringen i sin färdiga form.
– Vi kan säkert jobba mer med vår kommunikation kring det men vår inställning är tydlig, säger chefredaktör Klas Granström.
Tidningen stoppar återkommande texter där AI anses ha gjort en för stor del av skrivjobbet.
– Det är något som vi behöver bli duktiga på att hålla koll på.
I granskningen av Emma Engdahls essä använde Kvartal analysverktyget Pangram för att bedöma förekomsten av AI. Även SvD använde, enligt en krönika, ”kontroller med verktyg för igenkänning av AI-producerad text” – vid sidan av ”en egen redaktionell bedömning”.
Diskussionerna om vilka metoder och program som är bäst för ändamålet går just nu heta på de svenska redaktionerna.
På Expressen använder man sig av analysverktyg.
– Men de ska fungera som komplement och second opinion. Vi är inte i ett läge där vi låter tekniken ensam göra systematiska bedömningar, säger Klas Granström och menar att den redaktionella bedömningen väger tyngst.
Detsamma gäller på exempelvis Sydsvenskan och DN, där man diskuterar lämpliga program och metoder men i dagsläget inte använder ett specifikt verktyg. Redaktörerna får använda sitt mänskliga omdöme.
Christofer Ahlqvist på GP ser en risk med analysverktygen:
– De kan stämpla en hel text som AI-genererad även om skribenten kanske bara använt det för att förbättra vissa formuleringar. Men vi håller på och tittar på olika metoder, säger han.
Samtidigt betonar han att de av tidningens redaktioner som tar emot mycket text utifrån, som kulturredaktionen, har en upparbetad relation med sina skribenter och därmed kan föra en dialog med dem om gränserna kring AI-användning.
– Det är svårt att säga att sättet vi jobbar på i dag alltid kommer gälla. Jag tror att det kommer förändras mycket framåt. I grunden kommer det att handla om den generella uppfattningen och vad våra läsare tycker är rimligt och inte.
Vad tycker läsarna om AI?
– När vi testat AI har reaktionerna varit få. Men det ser nog annorlunda ut i dag än för bara ett halvår sedan. På sistone har riskerna med AI kommit upp på agendan på ett helt annat sätt.
