I Danmark har fjärilar av arten ekprocessionsspinnare etablerat sig och under året orsakat myndighetsbeslut om stängda skolor och sanering. På måndagskvällen kunde zooekologidocenten Lars Pettersson på Lunds universitet konstatera att den tagit sig till Sverige då han kunnat artbestämma den från en bild i rapportsystemet Artportalen.
– Det är en hane. De sprider sig mer än vad honorna gör, och det blir ju inga ägg eller larver utan honor så just den fjärilen innebär finns det ännu ingen risk för att den skulle få fäste i Sverige, säger Lars Pettersson.
Han berättar att flera ekprocessionsspinnare siktades i Sverige 2004 och ytterligare fynd gjordes för tolv år sedan. Alla som setts och könsbestämts har just varit hannar.
Fjärilar kan i allmänhet flyga långt och varje år kommer en eller ett par arter in i Sverige, rentav sådana som egentligen har sitt ursprung i södra Europa. Just ekprocessionsspinnare kan säkert flyga några kilometer, enligt Lars Pettersson, ungefär så långt som Öresunds bredd.
– Om det dyker upp någon hona så lägger de ägg på en ek. De blir sedan larver, men det skulle vara först i vår. De utvecklade fjärilarna är inte farliga, utan det är larverna.
Det är håren på larverna och gamla larvskinn vid pupporna som fungerar skyddande med en irriterande substans innehållande giftet thaumetopoein. Vid mänsklig hudkontakt ger det smärtsamma nässelutslag och andnöd.
– En klok sak är att för säkerhets skull inte klappa några håriga larver över huvud taget, säger Lars Pettersson.
Nils Carlsson, chef på art- och naturenheten i Länsstyrelsen Skåne, har sedan tidigt förra sommaren flaggat för att ekprocessionsspinnaren kommer att få fäste i Sverige. I takt med att klimatet blir varmare flyttar många arter norrut naturligt, det vill säga att de definitionsmässigt inte kan betraktas som invasiva.
– I sådana här fall finns det alltså ingen lagstiftning och inget uppdrag eller så för länsstyrelser eller Jordbruksverket. Vad som ändå händer, vilket man ser tydligt i Danmark, är att det plötsligt blir till stora problem med krav på att någon måste ta tag i det, säger Nils Carlsson som menar att Sverige har dålig beredskap för att hantera saken.
Ekprocessionsspinnaren har fått sitt namn för att larverna lever i grupp i ekar och när de ätit färdigt söker de upp en annan ek i vad som ser ut som en procession. På södra Gotland, där systerarten tallprocessionsspinnaren funnits länge, finns exempel på campare som fått en procession vandrande över sig och som därför varit tvungna att söka vård.
– Jag vet också att det var en kvinna i Spanien som fick syn på en procession av ekprocessionsspinnare på väg över en grusväg. Hon tyckte synd om dem och tog dem i händerna för att flytta dem till andra sidan, men sedan fick hon söka vård, säger Lars Pettersson.
”Helveteslarv”, är det ett rättvist öknamn?
– De är ju inte särskilt vanliga, vare sig här eller i Danmark, men det är klart att om man drabbas av håren så är det obehagligt. Många andra saker är det också utan att det hindrar folk från att åka till Gotland eller Spanien.
Kommer ekprocessionsspinnaren att etablera sig i Sverige?
– Det är inget konstigt om den gör det – att stoppa en fjärilsart som fått spridning känns ganska hopplöst. Sedan kan man försöka bekämpa den som de gör i Danmark om man tycker att det är värt, men det finns mycket kust och mycket ekar här, säger Lars Pettersson.
– Å andra sidan finns det många andra arter som äter på ek i Sverige, det vill säga att det finns gott om konkurrens, så om den blir framgångsrik återstår att se. Ekprocessionsspinnaren trivs ju också bättre längre söderut medan våra inhemska arter trivs bättre i kallare klimat.
