Finlands president Alexander Stubb har fel: Europa måste ta hotet på allvar

Det är alltid intressant att lyssna på Finlands president Alexander Stubb. Han skriver och uttalar sig om vår tids ödesfrågor på ett sätt som fördjupar förståelsen av vad som pågår i Europa och hela världen, men ibland verkar han lite väl förtjust i sina egna käpphästar. Tesen att Europa överdriver hotet från Ryssland driver han ett snäpp för långt.

Nyligen förklarade Stubb att han inte har sett några bevis för att Ryssland förbereder ett nytt militärt angrepp i Europa. ”Som överbefälhavare i Finland har jag tillgång till all relevant information och jag ser helt enkelt inga belägg för någon form av nära förestående rysk attack”, hävdade Stubb i en intervju med amerikanska Fox News som Ekot sedan rapporterade om. ”Ta en bastu och slappna av”, manade Stubb sina europeiska kollegor.

Det är ett märkligt råd. För även om Stubb förhoppningsvis har rätt i att det inte finns någon överhängande fara för ett nytt mer omfattande ryskt militärt angrepp i Europa, kan vi alla följa rapporterna om det allt intensivare så kallade hybridkriget. Förra veckan utsattes Rumänien och Moldavien för drönarattacker och två nationella underrättelsetjänster – amerikanska CIA och danska FE – varnade för att sådana angrepp är på väg att eskalera.

Moskva förnekar förstås att Ryssland ligger bakom svärmen av drönare i Europa, men sådana uttalanden är uppenbart lögnaktiga

Moskva förnekar förstås att Ryssland ligger bakom svärmen av drönare i Europa, men sådana uttalanden är uppenbart lögnaktiga. En del av de flygande föremålen – bland annat drönaren som upptäcktes vid flygplatsen i Leipzig i början av augusti och som var full med explosiva ämnen – har konstaterats vara ryska. Enligt en studie från IISS, Internationella institutet för strategiska studier, som publicerades i somras är det ”högst troligt” att Ryssland ligger bakom vågen av drönare i Europa.

Syftet är förstås att sprida rädsla och förvirring bland europeiska medborgare. EU ska försvagas och splittras och stödet till regeringen i Kiev ifrågasättas. På så sätt ska Ryssland först vinna kriget i Ukraina och sedan fortsätta att försöka återupprätta sitt forna välde. Det är med andra ord inte alls läge för Europas politiker att slappna av. Drönarattackerna leder till en diffus och obehaglig oro och hittills har reaktionerna varit alltför svaga och splittrade. Att överdriva det omedelbara hotet från Ryssland är förstås dumt, men det som faktiskt finns kräver ett mer kraftfullt och enat europeiskt svar.

Den ”drönarmur” som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen utlovade för ett år sedan verkar dessutom ha fastnat i en sedvanlig röra av nationella motsättningar och oklarheter om det överlappande ansvar för Europas försvar som åligger medlemsländerna, Nato och EU. Slutsatserna i en aktuell rapport från ECFR, European Council on Foreign Relations, är nedslående och går ut på att de nationella försöken att bygga upp anti-drönarsystem hittills har fungerat bäst. Polen och Estland hör till de länder som har kommit längst och för att gå vidare så snabbt som möjligt borde EU ge finansiellt stöd åt sådana nationella projekt, anser ECFR. Rapportförfattaren uppmanar också EU:s medlemsländer att dela med sig av sina erfarenheter och lära sig av varandra om hur attacker som riktas mot civil infrastruktur kan bemötas och hanteras.

Syftet är förstås att sprida rädsla och förvirring bland europeiska medborgare. EU ska försvagas och splittras och stödet till regeringen i Kiev ifrågasättas

Annat kan också göras. När EU:s försvarsministrar träffades i Bryssel den 28 september diskuterades kommissionens senaste förslag, som går ut på att EU borde inrätta ett nytt regelverk som påminner om Natos artikel 4, vilken ger försvarsalliansens medlemsländer rätt att kalla till krismöte om ett pågående säkerhetshot. För EU skulle en sådan ordning komplettera Lissabonfördragets artikel 42.7, som handlar om att unionens medlemsstater ska ge varandra stöd och bistånd vid ett väpnat angrepp.

Mycket skulle vara vunnet om EU-länderna informerar varandra och försöker samordna sina reaktioner mot de ryska drönarna. Samtidigt är det ganska deprimerande att det behövs ett nytt regelverk för att medlemsländerna ska göra något så självklart som att försöka samarbeta mot attacker som så tydligt riktas mot hela Europa. Det vore också befriande om EU:s ledare talade klarspråk om vad Ryssland håller på med. Sveriges avgående men fortfarande tjänstgörande utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) har påpekat att det grumliga begreppet ”hybridattacker” inte beskriver vad hotet från de ryska drönarna handlar om – och det stämmer verkligen. Det vore mycket bättre att kalla attackerna för vad de är: Fientliga angrepp.

Europas politiker ska alltså inte lyssna på Alexander Stubbs uppmaning och ta det lugnt i bastun, för de har mycket att göra. EU:s splittring och oförmåga att tala med en röst om de ryska drönarattackerna är inte betryggande, utan oroväckande.