I samma stund som de nysläppta krigsfångarna passerar gränsen till Ukraina skickas ett sms till deras närmaste anhöriga.
Först då är de säkra.
På onsdagen var DN på plats vid den första fångutväxlingen efter sommaren – 103 krigsfångar från varje sida släpptes.
En av dem är Mykhailo.
– Det är den bästa dagen i mitt liv. Jag kan inte tro att det är sant. Ukraina är det bästa landet i världen!
Han säger att han tillfångatogs i Klisjtjiivka, söder om Bachmut, 2023.
Männen har precis passerat gränsen i buss från Belarus, dit de har förts från de platser där de hållits över hela Ryssland. När de stapplande kliver ut i solen möts de av representanter från olika militära enheter och ett antal journalister. På ett bord står lådor med äpplen, vatten och cigaretter. De nysläppta fångarna har rakade huvuden och är mycket magra.
Dmytro greps i Donetsk för tre år sedan, berättar han. Han bands till händer och fötter, fick en bindel över ögonen och kastades upp på flaket till en pickup. Han har torterats, blivit skjuten i ansiktet och vistats i flera fängelser.
Nu kisar han, röker cigg efter cigg. Om två månader fyller han 30 år. Hans mor vet att han är fri. Dmytro rör sig över gårdsplanen. Hans blick flackar och han ser lite förvirrad ut.
I en kort ceremoni välkomnas soldaterna av chefen för den militära underrättelsetjänsten HUR, Oleh Ivasjtjenko. Han tackar för allt de offrat. Även president Volodymyr Zelenskyj hyllar dem i ett uttalande.
Men alla före detta fångar är inte med här; ett 30-tal är så svårt skadade att de har förts med ambulans direkt till sjukhus i Tjernihiv. Dit får även övriga komma för en första läkarundersökning och psykologsamtal, efter det korta stoppet nära gränsen. Under bussresan ges de en kort sammanfattning av läget i landet: De flesta har varit isolerade från omvärlden i flera år. De vet varken hur mycket av Ukraina som är ockuperat eller vad en limpa och en liter bensin kostar.
I byarna kantas landsvägen av människor med flaggor och skyltar.
– Det allra första de frisläppta behöver är att veta att någon väntar på dem. Under fångenskapen får de hela tiden höra att de är bortglömda, att ingen längre bryr sig, säger Olha Koval, som är krispsykolog och har arbetat med fångutväxlingar i två år.
Därefter behöver de lugn, tid och avskildhet. Många är i dåligt skick, också psykiskt.
Ex-fångarna blir välkomnade även utanför sjukhuset. Där väntar fullt med folk, de flesta anhöriga till fängslade eller försvunna soldater. Många bär fotografier på saknade makar, bröder och söner.
– Jag mötte i dag en kamrat till min man, de tillfångatogs samtidigt i Vuhledar, i Donetsk. Det är ett år och elva månader sedan. Jag har sett en film från en drönare som visar hur det gick till och hur de bands fast, säger Oksana Chitiova.
Det var ett kort möte och en omfamning här utanför sjukhuset.
– Min man var fabriksarbetare, men gick in i armén som frivillig 2022. Han var 44 när han togs.
Hon kommer hit från Kiev vid varje fångutbyte. Från ukrainsk sida aviseras de inte i förväg, men hon snappar upp dem genom ryska Telegramkanaler.
Oksana Chitiova tystnar, sedan ler hon med tårar i ögonen:
– Jag saknar ord för vad jag kände när jag träffade hans vän nyss. Det var som att se solen i änden av en lång tunnel.
Ljuba Brodovska, 50, saknar sin ende son, han försvann någonstans runt Charkiv för två år sedan. Han var 28 år då.
– Han arbetade i Polen men kom tillbaka för att strida för sitt land. Han var en så snäll och generös person, gav kollekt i kyrkan och hjälpte alla. Inte minst mig.
Hon visar de sms hon fortfarande skriver och säger att hon har hopp kvar.
– Jag tackar Gud för de som har kommit hem i dag, och ber för att min son också ska göra det.
Han lovade att återvända.
Onsdagens fångutväxling var den 77:e sedan den fullskaliga invasionen startade 2022. Därutöver har länderna vid flera tillfällen utbytt stupade soldaters kvarlevor. Det skedde senast förra veckan.
Utbyten hör till de få kontaktvägar mellan Ukraina och Ryssland som tycks fungera, trots kriget. Men varje förhandling är svår, säger Ukrainas underrättelsechef Oleh Ivasjtjenko till DN:
– Processerna är långa och omständliga med många inblandade, också volontärer. Ryssarna är inte intresserade av att frige någon, de betraktar ukrainare som terrorister. De försöker förhala och lura oss.
