Insändare. Vänsterpartiet bör bryta dödläget

Den svenska regeringsbildningen låter vänta på sig. Det har inte klimatet och välfärden råd med.

Väljarna gillar inte detta. Opinionsmätningar visar att V-ledaren Nooshi Dadgostar har lägst förtroende bland partiledarna, samtidigt som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson går starkt framåt. I ett extraval skulle troligen Tidöpartierna vinna.

Den rödgröna oppositionen slarvade bort ett tydligt övertag i valrörelsen, främst därför att det saknades ett samlande ledarskap med politiskt innehåll. Partitaktik fick styra – inte landets bästa.

Nu är vi där vi är, och något parti måste bryta dödläget. Socialdemokraterna verkar vara ovilliga att ta på sig ledartröjan, vilket i sig är en stor svaghet. Då måste någon annan i den rödgröna majoriteten göra det. Sverige behöver en ny riktning i politiken efter fyra år med Tidöpartierna.

Min slutsats är att Vänsterpartiet måste vara det parti som bryter dödläget. Jag kan förstå att tidigare erfarenheter av att ha blivit blåsta på inflytande av Socialdemokraterna tränger djupt i partiledningens själar. Men vi måste inse att Vänsterpartiets krav på Centerpartiet att ”välja sida” är om möjligt än svårare. Centern är ett borgerligt parti, som måste göra stora eftergifter för att förhandla om politik med Vänsterpartiet.

Det vore att visa ledarskap för landet.

Därför måste V nu säga: Okej, vi avstår regeringsplatser, men vi vill ha ett sakpolitiskt avtal som innefattar till exempel:

● Att V deltar i samordningen på regeringsnivå, framför allt när det gäller budgetarbetet.

● Att det ska ske satsningar på den gemensamma välfärden och det urholkade socialförsäkringssystemet.

● Att det ska införas vinstförbud i första hand när det gäller skolan.

● Att väldigt stora förmögenheter måste börja beskattas.

Det är sakfrågor som stöds av en stor majoritet – även bland Centerpartiets väljare. Det vore att visa ledarskap för landet.