Klimatkrisen kräver mer fokus i valrörelsen

I onsdags publicerade FN:s miljöprogram UNEP en rapport med ett besked som borde ha varit en av veckans stora nyheter: världen är på väg att passera 1,5 graders global uppvärmning. Det är den nivå som Parisavtalet slår fast att världen ska sträva efter att begränsa uppvärmningen till.

Ändå har det varit märkligt tyst om rapporten i svenska medier. Varför?

Vi ser redan konsekvenserna av uppvärmningen: värmeböljor, skogsbränder, skyfall och översvämningar. Med fortsatt uppvärmning kommer problemen att bli värre och kostnaderna högre. UNEP konstaterar att klimatpåverkan och risken för allvarliga och irreversibla förändringar ökar med varje tiondels grad. Därför måste utsläppen av växthusgaser minska drastiskt – samtidigt som samhället måste anpassas till de förändringar som inte längre går att undvika.

Det finns också ett starkt folkligt stöd för en kraftfullare klimatpolitik. En internationell studie med omkring 130 000 deltagare i 125 länder visade att 89 procent vill att deras regeringar gör mer för att motverka klimatförändringarna. I Sverige visar WWF:s Klimatbarometer 2026 att två av tre tillfrågade anser att politikerna bör göra mycket mer för att begränsa klimatförändringarna.

Den 23 augusti samlades omkring 50 000 människor i Stockholm till en klimatdemonstration – den största på många år. Det borde vara en väckarklocka, särskilt nu när det bara återstår drygt en vecka till riksdagsvalet.

Väljarna har rätt till seriös information om hur partierna tänker möta klimatkrisen. Medierna borde därför ställa konkreta frågor: Hur snabbt ska utsläppen minska? Vilka åtgärder ska genomföras under nästa mandatperiod och på längre sikt? Hur ska Sverige skyddas mot värme, skyfall och översvämningar? Hur ska transporterna, energisystemet, jordbruket och industrin ställas om? Hur ska ekonomin ställas om för att respektera de planetära gränserna? Och hur ska omställningen göras rättvis, så att kostnaderna inte oproportionerligt drabbar människor med små ekonomiska marginaler?

Låt partierna svara konkret – och låt klimatforskare och andra oberoende experter granska svaren. Vad är förenligt med vetenskapen? Vad är otillräckligt? Vad kostar det att genomföra åtgärderna – och vad kostar det att låta bli?

Mediernas uppgift är inte bara att återge vad politiker säger. De ska granska, ställa följdfrågor och hjälpa väljarna att förstå konsekvenserna av olika politiska alternativ.

När FN:s miljöprogram nu varnar för att 1,5-gradersnivån är på väg att överskridas borde klimatkrisen vara en självklar huvudfråga i valrörelsen.

Klimatkrisen väntar inte på nästa mandatperiod. Medierna måste skärpa sig – väljarna har rätt att veta vad partierna faktiskt tänker göra.