Löftesbonanza i skolpolitiken – Jan Jönsson varnar för ouppfyllda vallöften

Löftesbonanza. Det kallar före detta L-toppen Jan Jönsson partiernas skolutspel under valrörelsen (Dagens Samhälle 3/9).

Inte för att han är principiellt emot fler lärare och mindre klasser. Utan för att varje löfte måste vara finansierat och genomförbart, för att vara någonting värt.

Det är det mycket tveksamt om partiernas utbildningsfjäsk är.

Eller vad sägs om det här?

Liberalerna lovar ett tak på max 20 elever per klass. 20 ska alltså inte vara ett snitt eller en vision, utan en skarp gräns. Det betyder att en kommunal skola med 22 förstaårselever i närområdet måste starta två klasser med 11 barn i varje eller hänvisa 2 till en annan skola, dit det kanske inte är gångavstånd (lycka till med att övertyga deras föräldrar).

Reformen förutsätter alltså rejäla tillskott av både lärare och klassrum, som är svåra att vaska fram, även om det avsätts pengar. Redan i dag är hela tre av tio lärare i grundskolan obehöriga, vilket har negativ inverkan på studieresultaten. De blir sannolikt fler om klasstorlekarna minskar. Och samtidigt som lärarstaben ska svälla lovar L att höja lärarlönerna med 10 000 kronor per månad – och sänka skatterna.

Den här löftesbonanzan äger rum kort efter att riksdagen beslutat om att reglera lärares undervisningstid, vilket många uppskattar, men nyordningen är långt ifrån gratis.

Det är även i det ljuset man bör se Stockholmsmoderaternas idé om en klassdelningspeng. Den går ut på att avsätta medel för att grupper på 28–30 elever ska kunna delas i två – vilket i likhet med L-förslaget varit mer realistiskt om Sverige haft ett överskott av utbildade lärare. Och samma sak gäller Socialdemokraternas löfte: Max 12 elever per lärare i lågstadiet.

Precis som L pratar inte S om ett snitt eller en vision, utan om en skarp gräns, som därmed ska implementeras på varje lågstadieskola i hela landet. Även Centern och Miljöpartiet i huvudstaden slår ett slag för mindre klasser. Och den här löftesbonanzan äger rum kort efter att riksdagen beslutat om att reglera lärares undervisningstid, vilket många uppskattar, men nyordningen är långt ifrån gratis.

Mot den bakgrunden bör man vara lika skeptisk som Jan Jönsson så fort en politiker avger ett löfte som kräver fler lärare. Men framför allt bör partierna avstå från att lova saker som de troligtvis inte kan hålla.

För som Jönsson säger är vidlyftiga löften som inte uppfylls inte bra för demokratin. Och den här gången befarar han att väljarna kommer att känna sig ovanligt dragna vid näsan.

Läs mer:

Susanne Nyström: Politikerna tvingas fatta beslut som ingen vill ha