Långa köer och regionala skillnader präglar ätstörningsvården

Enligt regeringsbeslutet finns det fortfarande stora brister och regionala skillnader inom ätstörningsvården. Därför har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fått i uppdrag att granska den specialiserade ätstörningsvården för barn, unga och vuxna.

Syftet är att identifiera brister i vården och säkerställa att patienter får vård av god kvalitet oavsett var i landet de bor. Frisk & Fri ser positivt på beslutet.

– Det är mycket bra att ätstörningsvården får större uppmärksamhet. Samtidigt hoppas vi att det också följs upp hur de nationella riktlinjerna tillämpas i olika delar av landet, säger Helena Forsman, påverkansansvarig på ätstörningsorganisationen Frisk & Fri.

Långa köer och regionala skillnader oroar

Enligt Frisk & Fris senaste vårdrapport är det största problemet inom svensk ätstörningsvård tillgängligheten till behandling. Långa väntetider och regionala skillnader i kompetens, vårdkvalitet och möjligheten att anpassa behandlingen efter individens behov lyfts fram som särskilda utmaningar.

– Den största förbättringen för patienterna skulle vara att öka tillgången till vård och säkerställa att det finns jämlik vård av hög kvalitet oavsett bostadsort, säger Forsman.

Även anhöriga behöver stöd

En ätstörning påverkar inte bara den som är sjuk utan också familjen och andra närstående. Enligt Helena Forsman från Frisk & Fri behöver anhörigas behov av stöd få en tydligare plats inom vården.

– Anhöriga behöver ofta både information, vägledning och eget stöd för att kunna hantera situationen. Därför är det viktigt att vården har fungerande rutiner för att involvera närstående.

Önskemål om en smidigare vårdkedja

Frisk & Fri efterlyser en mer sammanhållen vårdkedja för personer med ätstörningar samt ökad kunskap om sjukdomarna inom hela hälso- och sjukvården.

– Ju större kunskap om ätstörningar det finns genom hela vårdkedjan, desto lättare blir det för den som behöver hjälp att få rätt stöd, säger Forsman och fortsätter:

– Dessutom bör erfarenheterna från personer som själva drabbats och deras anhöriga användas mer i utvecklingen av vården, eftersom de ger värdefull kunskap för att utvärdera och förbättra insatserna.