
Magdalena Anderssons misslyckade statsministeromröstning speglar en politisk låsning som ignorerar ett allvarligt omvärldsläge.
AI-generated summary
Magdalena Andersson misslyckades i den första statsministeromröstningen en månad efter valet. Processen präglas av låsningar mellan partierna.
Det var kanske höstens mest väntade händelse. Nästan på dagen en månad efter att rösterna i valet räknats klart misslyckades Magdalena Andersson (S) i den första statsministervoteringen. Det var inte bara väntat sett utifrån tisdagens besked från S-ledaren om att hon inte rott någon överenskommelse i hamn – utan också utifrån partiledarnas uttalade inställning till själva regeringsbildningsprocessen.
Andersson slog själv fast att hon hela tiden trott att det kommer att krävas flera voteringar, när hon höll presskonferens efter att ha avrapporterat sitt sonderingsuppdrag till talmannen.
Alla andra tänker samma sak. Det behövs en deadline och hot om extra val för att det ska hända saker, resonerar såväl politiker som bedömare. Det som sker just nu, det är bara ett skådespel.
Och ärligt talat: inte ett särskilt högkvalitativt sådant.
Simona Mohamsson (L) klarar inte ens av att göra tid i kalendern för att träffa S-ledaren. Nooshi Dadgostar (V) vägrar att över huvud taget sätta sig vid ett förhandlingsbord innan alla andra accepterat hennes viktigaste krav. Och Magdalena Andersson ser ut att bara sitta av tiden.
Kanske är det så att alla ultimativa krav innebär att en regering är omöjlig och ett extra val nödvändigt – men politikerna kan väl i alla fall försöka?
Just det sista framstår som minst sagt riskabelt. Tänk om låsningarna inte försvinner bara tidspressen ökar? Tänk om att det faktiskt krävs svåra samtal mellan och inom partierna, och att dessa tar tid, för att hitta en lösning – samtidigt som just tiden rinner ut?
Dessutom är det respektlöst mot väljarna. Kanske är det så att alla ultimativa krav innebär att en regering är omöjlig och ett extra val nödvändigt – men politikerna kan väl i alla fall försöka? Sätta sig ner och prata politik.
Det kan också vara värt att påminna sig om vad som har skett utanför Sverige under den månad som gått sedan rösterna räknades färdigt. Ett axplock:
● Vladimir Putin har trappat upp sin terrorkampanj mot Ukraina. Förra veckan dödades 30 personer i en attack vid en civil busshållplats. Över 20 – varav flera barn – dödades i ett anfall mot ett bostadshus.
● Donald Trump har slutit ett avtal med Vladimir Putin så att Ryssland ska kunna exportera diesel och fylla på sin krigskassa. Trump har också utannonserat en ”energivapenvila” som endast ställer krav på ukrainarna, och hotat att frysa både vapenleveranser och delning av underrättelseuppgifter om de inte slutar attackera ryskt territorium.
● Flera båtar i Hormuzsundet har attackerats, och huthirebellerna angriper Saudiarabien. Oljepriset ligger på över 100 dollar fatet och på onsdagen pekade nya amerikanska inflationssiffror uppåt.
Det vore klädsamt om våra politiker visade att den regeringsbildning de just nu är involverade i sker mot bakgrund av det allvarligaste omvärldsläget på mycket länge.
● I veckan varnade IMF för exploderande underskott och stora skuldberg i Europa och Nordamerika. Räntorna på statspapper har stigit till de högsta nivåerna på ett par decennium och det talas om en fransk skuldkris.
● På onsdagen publicerade Financial Times en intervju med Marine Le Pen, den franska högerpopulisten som har siktet inställt på presidentvalet nästa år. 2027 blir ett nyckelår, säger hon, då kommer Europas nationalister att ta ett stort steg framåt och ta kampen med EU – Ursula von der Leyen ska tvingas bort som kommissionsordförande.
Visst klarar Sverige några månader med övergångsregering, liksom ett extra val. Men det är inget eftersträvansvärt.
Och det vore klädsamt om våra politiker visade att den regeringsbildning de just nu är involverade i sker mot bakgrund av det allvarligaste omvärldsläget på mycket länge. Att de inte ödslar tid på charader, utan gör sitt bästa för att så snabbt som möjligt få en ny regering på plats.

After new police reports of abuse at Sigtunaskolan, the writer criticizes the remaining culture of silence and the role of parents in maintaining degrading traditions and peer education.

The Social Democrats' future government cooperation is uncertain, with speculation about either a red-green constellation or a grand coalition with the Moderates, which could benefit the extreme flanks.

Manchester City lost to Paris Saint-Germain at the Etihad Stadium in a match marked by geopolitical tensions between Qatar and the United Arab Emirates, where the clubs' owners are accused of using football to bolster their states' positions and blackmail rivals, while both clubs have previously been convicted of circumventing financial regulations through inflated sponsorship deals.

The Israeli government is accused of spreading a counter-film to the documentary "Naza", which criticizes the Gaza war. Directors Yuval Abraham and Rachel Szor have been threatened, while Prime Minister Netanyahu is demanding the film's anonymous witnesses be revealed.

An analysis of the ongoing government negotiations where C and V are singled out as the main parties. The article discusses the balance of power, the risk of by-elections and the consequences for Swedish politics.

Andy Burnham, new Labor leader, confirms that British security services received early confirmation that Russia was actively trying to influence the Brexit vote. The article also describes Russian hybrid warfare against Europe, including cyber attacks, sabotage and assassination plots against defense industry employees, as well as the need for strengthened EU sanctions and support for Ukraine.