Lisa Magnusson: Hennes sista tid i livet blev dramatisk

Maricarmen Abascals sista tid i livet blev dramatisk. Sedan 1956 hade hon bott i en och samma lägenhet vid Retiroparken i centrala Madrid – men så chockhöjde fastighetsägaren hyran i en handvändning, från 5 600 kronor till 18 500 kronor. Hon hade inte råd, summan översteg vida hennes pension efter ett yrkesliv som sekreterare.

Den 23 september i år vräktes hon – hon var då så gammal och skröplig att polisen fick bära ut henne på bår. Utanför stod en uppretad folkmassa och krävde hennes rätt. Maricarmen Abascal hade blivit till en galjonsfigur, och från sin sjukhussäng fortsatte hon envetet att föra sin talan: Hon ville tillbaka till lägenheten, hon ville få dö hemma, det var hennes sista önskan. Så blev det inte. Men när hon dog hade hon både hunnit utlösa ett nyval och tilldelas hederstiteln hela Spaniens mormor.

När hon dog hade hon både hunnit utlösa ett nyval och tilldelas hederstiteln hela Spaniens mormor.

Jag tänker på det vad gäller skolupproret i Frankrike, som bara växer och växer: utöver elever som protesterar mot ojämlikhet, nedskärningar, usla lokaler, lärarbrist och vikariestopp har nu även lärarfacket och flera föräldraorganisationer anslutit. Flera hundratusen människor har under veckan varit ute och demonstrerat.

Upproret har många ansikten, men ett av dem som synts mest är den 18-åriga Sorbonne-studenten Soumaya Sarré. ”Vi är trötta på att behöva ha på oss kappor inne i klassrummet, för att det är så kallt”, säger hon i en Instagramvideo som blivit vida uppmärksammad. Hon vänder sig mot hur regeringen gärna lägger kraft på symbolfrågor som slöjförbud, men inte gör något åt de mest grundläggande strukturella problemen.

Samma sak är det med de svenska så kallade tonårsutvisningarna, där en ny lag gjorde att ungdomar ensamma började deporteras till länder där de kanske aldrig ens varit, medan deras familjer får stanna här. Det är en grotesk ordning, och det folkliga motståndet blev så stort att inget av de partier som var med och införde den ens riktigt vill kännas vid den längre. I veckan har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet gått fram med ett förslag om en ny lag, en som stoppar den här sortens utvisningar.

I en tid då makten är så centraliserad, och så byråkratiserad, kan det tyckas omöjligt att påverka. Men det är det alltså inte, detta bevisar både Spanien, Frankrike och Sverige. För en enskild människa kan verka liten och otillräcklig. En enskild människa som befinner sig i händernas centrum, som säger eller gör något som slår an något, däremot – hon kan plötsligt känna den uppfriskande fläkten från historiens vingslag.

Läs mer:

Lisa Magnusson: Bortom våld och kaos kvarstår faktum att eleverna har rätt

Lisa Magnusson: Kolmårdens djurpark är bara ett Disneyland i foträta skor