På fredag borde samma varningsklockor ringa som alla andra år: Se nu till att fredspriset inte får några ovälkomna följder. Det finns en lång lista på prisutdelningar som det norska stortingets Nobelkommitté måste ha önskat vore ogjorda.
Ur den blandade skaran av 143 fredspristagare kan man välja några diskutabla:
Henry Kissinger, USA:s utrikesminister, som 1973 fick dela priset med Nordvietnams chefsförhandlare, mitt under pågående krig. Dessutom var Kissinger anklagad för krigsbrott i Vietnam, Kambodja och Chile.
Aung San Suu Kyi som satt i husarrest i Myanmar och fick fredspriset 1991 för sin ickevåldskamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Några årtionden senare – när hon ledde regeringen – anklagades hon för brott mot mänskliga rättigheter i samband med förföljelsen av rohingya-minoriteten i Myanmar.
Abiy Ahmed, Etiopiens premiärminister och 2019 års pristagare, tappade glorian ännu snabbare. Han prisades för att ha avslutat kriget mot Eritrea. Två år senare solkades hans anseende av ett våldsamt inbördeskrig i provinsen Tigray. Och nu är ett storkrig mellan Etiopien och Eritrea på väg att bli verklighet igen.
Barack Obama ifrågasattes redan när han fick fredspriset 2009. För priskommittén blev det inte så muntert när USA-presidenten i sitt tal sade att krig kan vara nödvändiga: ”En ickevåldsrörelse skulle inte ha kunnat stoppa Hitlers arméer.”
Ursprungligen var fredspriset en belöning för främjande av fred och nedrustning. Men snart fick det en bredare innebörd: mänskliga rättigheter och demokrati. Goda exempel finns: den polske fackföreningsledaren Lech Walesa (1983), den iranska advokaten Shirin Ebadi (2003), den ryske medborgarrättskämpen Andrej Sacharov (1975) och Ales Bjaljatski, frigiven politisk fånge i Belarus (2022).
Det var i den andan som den norska kommittén förra året gav fredspriset till den venezuelanska oppositionsledaren María Corina Machado. Hon var en demokratikämpe i diktaturens Venezuela. Men Machado ville uppenbarligen hålla sig väl med den ratade Trump, så hon förklarade att hon ”tillägnade” Trump priset och att hon välkomnade USA:s hot om att störta Nicolás Maduros regim med våld.
Det såg ut som att hon räknade med att Trump skulle installera henne som Venezuelas nya ledare.
Det måste ha fått Nobelkommittén att rodna över motiveringen till Machados pris: ”I en tid när demokratin är hotad är det viktigare än någonsin att dela ut priset till en modig person som kämpar för mänskliga rättigheter, mot en auktoritär regim och för fred”.
Tre veckor senare, den 3 januari 2026, gav Donald Trump CIA och militären order om att kidnappa president Maduro och föra honom till ett fängelse i USA. Men Trump gav inte makten till Machado. Han lät Maduros vicepresident Delcy Rodríguez överta rollen som USA:s ståthållare i Venezuela.
Det hjälpte inte att Machado besökte Vita huset och skänkte sin Nobelmedalj till Trump. Hon har fortfarande inte fått USA:s tillstånd att återvända hem till Venezuela.
Fjolårets fiasko gör det troligare att fredspriset i år inte tilldelas någon som framkallar större kontroverser. Om man ska tro vadslagningsfirmorna är det inte heller någon politiker och statsledare som är topprankad. På flera sajter ligger Emergency Response Rooms (ERR) i Sudan i topp, tillsammans med organisationer som Läkare utan gränser (MSF) och Rädda Barnen.
En välgörenhetsorganisation är ett tryggt val som inte leder till bråk. Om det blir ERR, en gräsrotsrörelse som har spelat en viktig roll i hjälpinsatserna i inbördeskrigets Sudan, sätts också ljuset på världens värsta flykting- och svältkris där över 20 miljoner människor lider av akut hungersnöd.
Två högoddsare är FN:s Internationella domstol (ICJ) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.
ICJ har slagit fast att Israels ockupation av palestinska områden är olaglig och man utreder om Israel har begått folkmord i Gaza.
ICC har utfärdat arresteringsorder för misstänkta krigsbrott mot Vladimir Putin (i Ukraina) och Benjamin Netanyahu (i Gaza). USA erkänner inte ICC och försöker ta kål på domstolen, som man anklagar för att hota USA:s suveränitet. USA har riktat straffsanktioner mot domare vid ICC och har pressat flera Natoländer att lämna ICC.
Ett mer laddat val än ICC är svårt att tänka sig. Det skulle i så fall vara Trump, som blev blåst på förra årets fredspris. Men i och med att den amerikanske presidenten i början av året startade ett storkrig mot Iran är det knappast hans namn som den norska Nobelkommittén läser upp på fredag klockan 11.
Läs mer:
Nobelpris till venezuelansk kamp för demokrati
