Det ovanliga rättsfallet närmar sig dom i Skaraborgs tingsrätt i Skövde.
I centrum står ett sambopar: En tvåbarnspappa och en mamma i 35-årsåldern som i vintras fick sitt första gemensamma barn. Båda misstänks nu för misshandel av bebisen.
Pappan har sedan tidigare en son med en annan kvinna. Den pojken är i dag fem år, men omhändertogs hösten 2021, när han var tre månader. Han hade andningsvårigheter och blåmärken när han kom till sjukhuset. Röntgen visade frakturer i skallen och på sex ben.
Förvaltningsrätten bedömde att det var sannolikt att skadorna uppstått ”på grund av någon form av yttre våld”.
2022 lade kammaråklagare Ylva Lundgren ned fallet. ”I mitt ärende var bebisen prematur och utifrån vad rättsläkarna skrev i rättsintyget kunde jag inte styrka uppsåt till att skada bebisen”, skriver Lundgren i dag till DN.
En läkare framförde dock till socialtjänsten att hon var ”mycket förvånad över att man lägger ner” förundersökningen.
Pappan har avsagt sig vårdnaden och den pojken bor i dag i ett familjehem på annan ort.
Fyra år senare flyttade mannen in hos en ny kvinna, nu i Skövde. Hon blev gravid och personal på BVC säger i förhör att allt verkade normalt med barnet i början. Men i april i år, när pojken var två månader, noterade de att huvudet vuxit snabbt och pojken kräktes kraftigt.
Kort därefter tog föräldrarna pojken till Skaraborgs sjukhus. Läkarna hittade då en rad benbrott och allvarliga skallskador.
Polisen grep pappan redan på sjukhuset. Detta efter att mammans kompis, som skjutsat dem dit, i smyg nämnt för sköterskan som tog emot familjen att pappan varit misstänkt för att ha misshandlat sin förste son.
Polisen hämtade även mamman till förhör. För två månader sedan åtalades båda föräldrarna misstänkta för synnerligen grov misshandel.
Men en viktig skillnad görs: Pappan misstänks ensam ha utfört våldet – mamman för att som vårdnadshavare ha haft ett så kallat garantansvar men inte ingripit.
Båda förnekar all form av våld mot pojken. Mamman har genom alla förhör sagt att hon aldrig sett pappan vara våldsam. Detsamma säger pappan om mamman.
Kammaråklagare Mia Djerf har lett utredningen. Centralt för hennes åtal är ett 24 sidor långt intyg undertecknat av två läkare vid Rättsmedicinalverket.
Det säger att ”skadorna har varit livshotande och kunde ha lett till döden om målsägande inte erhållit medicinsk vård”, och att de ”sammantaget talar för att han utsattes för trubbig acceleration – decelerationsvåld, såsom skakning”.
Pappans advokat Christin Hofbauer menar att åtalet bygger på en felaktig bedömning hos sjukvården och rättsläkarna. I tingsrätten hänvisade hon till artiklar i medicinska facktidskrifter som går ut på att skador av den typ pojken hade kan uppstå på naturlig väg.
Christin Hofbauer försvarade pappan även när han var misstänkt för att ha skadat sin första son.
– Jag uppfattar att det finns två läger bland barnläkare. Dels de som står bakom teorin om den så kallade triaden, där blödningar i hjärnan och tecken på hjärnpåverkan är en följd av det som ofta kallas för skakvåld, dels de som ifrågasätter den teorin.
– Man kan helt enkelt inte utesluta andra skäl, fortsätter advokaten och talar om ”risk för ett slags häxjakt på stackars föräldrar”.
En fråga som kommit upp är om socialtjänst, sjukvård eller polis med kännedom om vad som hände med det första barnet kunde ha fört information vidare till pappans nya kommun.
– Det skedde inget informationsutbyte mellan de kommunerna, och så ser systemet ut. Vad som borde gjorts där eller inte tänker jag inte kommentera, säger åklagaren Mia Djerf.
Pojkens intressen försvaras av målsägarbiträdet Ellen Hagrup Grimlund. Tanken om att ha någon form av larmrutin när det finns välgrundade misstankar anser hon är viktig.
– Det är hemskt att sånt här inte förmedlas via socialtjänsterna, eller barnavårdscentraler. Det borde kunna skickas en varningssignal när det gäller så här pass allvarliga saker, men inom ramen för sekretessen, förstås.
Samtidigt säger advokat Ellen Hagrup Grimlund att det rör ”väldigt integritetskränkande information”.
– Den första polisutredningen lades alltså ned. Ska man då som förälder få en stämpel på sig framåt? Jag medger att jag är ambivalent.
Pappans advokat Christin Hofbauer är dock skeptisk.
– Ska man sätta något slags förbud för att skaffa barn då? Blir man inte dömd är man oskyldig. Då kan ju inte kommunikation finnas mellan myndigheterna. Där skulle vi gå över vår rättssäkerhet.
En chef vid socialtjänsten i kommunen där den första pojken föddes skriver till DN att hon inte kan kommentera ”vilka kontakter eller vilken informationsöverföring som har skett mellan olika verksamheter”.
Det finns, skriver hon också, ”ingen generell mekanism eller system som gör att en socialtjänst automatiskt får kännedom om att en person som tidigare varit aktuell i en annan kommun senare väntar eller får barn i en annan kommun”.
I Västra Götalandsregionen sorterar BVC-mottagningar under Närhälsan. Den hänvisar till en riktlinje som säger att det ”i vissa fall är möjligt att lämna uppgifter mellan myndigheter och till skydd för ett väntat barn utan hinder av sekretess”.
Hos Skövde kommuns socialtjänst, där det nu aktuella barnet alltså föddes, skriver Charlotta Pilfalk att ”i vissa fall sker orosanmälan från den ursprungliga kommunen till den nya om familjen flyttar och det finns en fortsatt oro kring barnen, men det förutsätter att det finns redan existerande barn eller vetskap om att en förälder väntar ett barn”.
Åklagaren Mia Djerf ifrågasätter inte beslutet att lägga ned utredningen om det första barnet. Hon har haft möjlighet att återuppta förundersökningen från 2022, men har gjort en liknande bedömning som sin kollega.
Samtidigt säger hon:
– För mig är det svårt att bortse från att skadebilderna är så lika. Vad är oddsen för att samma pappas barn kommer till sjukhus med såna skador när de också har olika mammor?
Den nu aktuella pojken har en skyddad placering i ett familjehem. Enligt uppgifter till DN finns skador på hjärnan kvar, men de läker och han uppges må ”efter omständigheterna okej”.
Mia Djerf har yrkat på att pappan ska dömas till elva års fängelse och mamman till sju och ett halvt års fängelse. Mannen är sedan tidigare ostraffad och intyget från rättspsykiatrin säger att han inte lider av någon allvarlig psykisk störning.
