Polisen: ”Vi kan inte jobba på fotbollsklackarnas läktare”

Ett åskväder drar fram över Göteborg. Blixt, dunder och svarta moln och folk rusar mot arenan Gamla Ullevis ingångar för att ta skydd från störtregnet.

Strax är det dags för avspark i allsvenskan mellan IFK Göteborg och Elfsborg från Borås.

Där väntar en match nere på gräsplanen – och en annan uppe på den norra ståplatsläktaren. Den kallas Kommandobryggan och är ett slags hem för de mest hängivna supportrarna.

Men också, menar polisen, en bas för allvarlig kriminalitet.

Två symboler sätter ett slags ram för konflikten:

● En kille bär en tröja med ett kors över ett polisemblem och budskapet ”1312”, det som brukar läsas som ”All cops are bastards”.

● Ovanför ingången till läktaren hänger en flagga av tyg. Den har ett stort överkorsat polisemblem riktat ut mot korridoren där poliser håller till.

– Det blir för riskfyllt att gå ut på den läktaren. Det handlar både om polisens arbetsmiljö och att ett ingripande inte får skapa större risker än de problem det är tänkt att lösa, säger Fredrik Ohlquist, insatschef under matchen och till vardags idrottssamordnare vid polisen i region Väst.

Det som utspelar sig den här söndagen är inget unikt.

Av 25 matcher under fjolåret i storstäderna och på en mindre ort som DN frågat om satte polisen i 18 fall ett kryss i nej-rutan i matchrapporter under frågan ”Kunde polis arbeta på alla platser på och/eller i anslutning till idrottsanläggningen?”

– Vår bild är att det närmast är ett normalt läge i storstäderna och i varierande grad också på samtliga arenor där elitfotboll bedrivs, i vilket fall på vissa läktarsektioner, säger Emanuel Alvarez vid polisens nationella mediecenter.

Det är känsligt för vissa fans att polisen rör sig på ”deras” läktare. Mycket handlar om vilken bild som sätts. Om en oro för att bli hånade av motståndarklubbarnas klackar. Det menar Martin Arkdal, erfaren polis i Göteborg och biträdande insatschef under mötet mellan IFK Göteborg och Elfsborg.

– Andra grupper i andra lag ser det och det uppstår en rädsla att tappa i prestige och respekt, resonerar han.

Arkdal pekar på en situation under matchen Häcken-AIK i somras då han och en kollega stod i gången intill AIK:s klacksektion. De upplevde sig tillbakapressade.

– Jag frågade en av dem som knuffade på oss om varför det är känsligt att vi stod i gången och att vi inte hade för avsikt att gå upp på läktaren. Han svarade då att det kunde synas i tv att polis fanns på deras läktare.

För att få en kommentar från läktarhåll har DN sökt kontakt med en man som polisen beskriver som ledande inom IFK Göteborg-knutna Wisemen, en grupp som marknadsfört sig som ”IFK Göteborgs mer hårdföra grabbar”.

Mannen står åtalad för misshandel och för att ha lockat in minderåriga i grupptalsmål. Han bekräftar slagsmålen men beskriver dem som laglig kampsport. Via sin advokat avböjer han intervju om läktarsituationen.

DN har också sökt IFK Göteborgs så kallade SLO Elliot Holmlund. SLO-funktionen är en länk mellan supportrar och klubb. Han vill inte medverka.

IFK Göteborgs supporterklubb Änglarna har 3 000 medlemmar. Där är Elsa Alm vice ordförande. Hon är också ledamot i Svenska Fotbollssupporterunionens styrelse. Hon säger:

– Från supporterunionen kan vi vara kritiska till vad som upplevs som en konfrontativ stämning från polisen. De går fram med vad de kallar Operation Leo och tar sig in på läktaren. Det har sabbat den goda relationen och dialogen.

Operation Leo har sitt namn från IFK Göteborgs klubbsymbol lejonet och tillkom efter att klubben polisanmält hot mot förre klubbdirektören Håkan Mild.

Elsa Alm menar att föreningen Änglarna inte kan utvärdera polisens arbetsmetoder. Men hon säger att ”det finns en stämning på läktaren om att många inte tycker om polisen”.

– Det är inte unikt för fotbollen utan sånt finns ju även i exempelvis autonoma grupper i samhället.

I situationsrummet, Gamla Ullevis ledningscentral, övervakas arbetet den här dagen av Jonas Arlmark, IFK Göteborgs säkerhetschef som har 16 år som polis bakom sig.

Där sitter operatörer vid bildskärmar och styr kameror mot intressanta personer på läktarna – men inga ingripanden krävs.

På DN:s fråga hur polisen hanterat relationen till ”klackarna” säger Jonas Arlmark i sitt skriftliga svar:

– Under året har det funnits situationer där polisens agerande har uppfattats som oproportionerligt och där vi ser att misstron från delar av supportermiljön har ökat. Det är olyckligt.

Polisen upplever att de inte har full access till alla läktardelar.

– Det stämmer delvis. Vår erfarenhet är att supporterpoliser med god kunskap om miljön och stor personkännedom i regel kan röra sig på arenan utan problem, särskilt när arbetet sker i samverkan med oss.

– Problem uppstår framför allt när ingripanden eller polisiär närvaro inte uppfattas ha ett tydligt syfte. Därför är samverkan och dialog så viktig.

Är det känsligt för vissa på Kommandobryggan att poliser rör sig där?

– Ja, det finns delar av supporterkulturen där relationen till polisen är komplicerad. Det gäller bland annat frågor om pyroteknik och maskering, där vår och polisens hållning är tydlig samtidigt som delar av supportermiljön har en annan syn.

Det senaste året har polisen i region Väst tagit på sig ett slags ledartröja för att flytta fram positionerna. Närvaron på och runt läktaren beskrivs som ett led i ett uppdrag om organiserad brottslighet som polisen fick i senaste regleringsbrevet från regeringen.

Strategin har väckt debatt och frågor ställts om varför arbetsmetoden skiljer sig åt i olika delar av landet.

I Västsverige blev våren turbulent där myndigheten testat att ställa poliser på en klackläktare redan före avspark. Det mötte kraftiga protester. ”Står och kollar sport i stället för att motverka riktiga brott”, löd texten på en lång banderoll.

Svenska Fotbollssupporterunionen har i sin tur JO-anmält polis och åklagare.

Deras kritik gäller dels de omtalade beskrivningarna av tre IFK Göteborg-kopplade grupper – Wisemen, Ultras och Supras – som kriminella nätverk. Det beskedet förtydligades i juni till att klassificeringen gäller ett kriminellt nätverk som består av individer från olika grupperingar.

Dels beslutet om preventiva vistelseförbud på och kring fotbollsarenor för ett tiotal personer som polisen bedömer utgör en risk för att begå brott ”ägnad att allvarligt skada tryggheten hos allmänheten inom området”.

Även om budskapet om de tre utpekade grupperna formulerades om sade underrättelsechefen i region Väst Jens Ahlstrand till DN i juni:

– Vi identifierar fler och fler kriminella. Dessutom är det en verksamhet som verkar dra till sig unga människor. Insocialiseringen är något som vi som samhällsmedborgare bör ta på yttersta allvar.

Att polisen flyttat fram positionerna förklarar Fredrik Ohlquist med vad de ser som kopplingar till grov organiserad brottslighet, extremism, det nya brottet som kallas involverande av minderårig, till kriminell ekonomi, spelaragenter i en gråzon och matchfixning.

– Vi ser också tecken på ett slags parallell rättsskipning, att de själva och internt vill straffa den som anses göra fel, vi ser koppling till NMR- och andra högergrupper, och vi ser hur de så kallade Aktivklubbarna går in i fotbollen och kring lag här i Göteborg.

En del i strategin är alltså att ”komma in” på klackläktarna.

Första steget togs för två år sedan med att ställa sig vid grindarna, publikinsläppet. I dag upplever sig polisen vara hyfsat accepterad där, och numera även i korridoren bakom läktaren.

– För något år sedan bar vi hjälmar på oss här uppe. De behövs normalt inte nu. Kanske kan man se det lite som droppen som urholkar stenen, säger gruppchefen Jonas Hedén.

Insatschefen Fredrik Ohlquist säger att Kommandobryggan fortfarande uppfattas ”som en från polisen fredad zon”.

– Men just med tanken på den här insocialiseringen av unga behöver vi se vad mer vi kan göra.

Polisens väg ut på läktaren möter med- och motgångar. Under matchen IFK Göteborg-Djurgården i maj i fjol gjordes ett försök.

– Det föregicks inte av någon särskild incident, man skulle bara skaffa sig en bild av läget på platsen, säger Fredrik Ohlquist.

Som framgår på filmen från en av polisernas kroppskameror, som DN i dag publicerar delar av, hörs och syns hur män i Wisemen- och Ultraströjor, med ljudligt stöd från läktaren, motar undan poliserna.

Det ropas ”ut!, ut!” och ”frige!” och ”inte vara här under matchen!”

Sedan övergår samtalet i filmen till en dialog där supportrarna är villiga att diskutera med polisen – men först efter matchen, och inte på läktaren.

Poliser säger till DN att de ibland möts av reaktionen att de skulle vara emot själva supporterkulturen.

– Vi tycker ju det är fint med sången och flaggorna på läktarna, många lägger ner ett otroligt jobb med sina tifos, säger polisen Martin Arkdal.

Begreppet tifo kommer från Italien och är ett visuellt arrangemang menat att signalera supportrarnas kollektiva identitet.

– Men vi vill kunna finnas med där, som om läktaren vore ett vanligt torg på stan.

Inom polisen hörs också en frustration över vad som uppfattas som bristande stöd från spelarna på plan.

– Vi upplever att de ofta spelar ner problemet, typ att vi borde ha annat för oss, säger Fredrik Ohlquist.

Som med Örgryte-IFK Göteborg-matchen i våras, den som stoppades och spelades klar dagen efter – utan publik.

– Det brann med öppna lågor på IFK:s läktare. Då blir diskussionen att vi stoppade matchen, vi blev de onda.

Kollegan Martin Arkdal fyller i:

– Vi hör spelare och tränare som pratar om att de förstår att det uppstår starka känslor på läktarna. Det spelas ner. Som när det slängdes in brinnande bengaler på plan och en spelare uttalar att det ”inte är optimalt”. Men det är ju olagligt.

Arkdal anar ett skäl till spelares defensiva hållning.

– De skulle direkt få risksupportrarna på sig om de uttalade sig mer kritiskt, så jag tror det finns en viss rädsla bland dem.

IFK Göteborgs säkerhetschef Jonas Arlmark säger att hans klubb inte har svårt att tydligt markera mot ordningsstörningar.

– Vi lägger varje år betydande resurser på säkerhet och på att identifiera och stänga av personer som begår brott vid våra evenemang. Vår hållning är tydlig.

– Samtidigt behöver svensk fotboll och polisen kunna hantera flera problem parallellt. Vi är särskilt oroade över den organiserade brottslighetens försök att få inflytande över fotbollen. Där behöver klubbarna, fotbollen och myndigheterna tillsammans lägga stor kraft.

Polisen Fredrik Ohlquist är öppen med att det var olyckligt med bilden som sattes i våras att väl kända grupper på läktaren klassades som kriminella, snarare än specifika individer.

Kan det vara så att det motstånd ni möter beror på irritation över den klassningen?

– Nej, svarar Ohlquist.

– Till exempel har vi filmen från i fjol som visar på motståndet som fanns även då. Det har sett ut så här i flera år, och man kan väl säga att både arrangören och vi i polisen accepterat detta.

Svenska Fotbollssupporterunionen menar att de preventiva vistelseförbud som åklagare i Göteborg beslutade om i våras inte står i rimlig proportion till de gärningar som senare lagts fram i rättssalarna.

Tings- och i vissa fall hovrätten har i efterhand avvisat de flesta vistelseförbuden. Om ett fall skriver tingsrätten visserligen att den inte ifrågasätter att det finns våldsbejakande supportergrupper kring IFK Göteborg. Men åklagaren hade inte visat att gruppen som den avstängde tillhör kommer att begå brott ägnad att ”allvarligt skada tryggheten hos allmänheten (...)”, vilket lagen kräver.

– Jag förstår att de har anmält och nu har besluten fått avslag, då får vi dra lärdomar av vad hovrätten skriver. Men supporterunionen har inte allt underlag, det finns information vi inte kan lägga fram öppet, säger Fredrik Ohlquist.

Flera som fått vistelseförbud har haft advokat Emma Persson som ombud. Hon vill inte uttala sig om relationen polis och supportrar på läktaren men är tydlig med att hon stödjer JO-anmälan.

– Generellt kan jag säga att vistelseförbuden har varit negativa för supportrarnas privat- och yrkesliv. Deras fri- och rättigheter inskränktes och de målades ut som nätverkskriminella av polis och åklagare, säger Emma Persson.

IFK Göteborg-Elfsborg räknas inte som en så kallad högriskmatch och när den är slut anser polisen att det har gått jämförelsevis lugnt till.

Bara fyra åskådare rapporteras för att ha brutit mot maskeringsförbudet och 13 förbjudna bengaler har bränts – alla på Elfsborgs kortsida.

Insatschefen Fredrik Ohlquist och kollegan Martin Arkdal funderar på varför ingen bengal tändes på Kommandobryggan den här dagen. Kanske har det med ett böteskrav på 641 000 kronor, som klubben nyss fått, att göra.

Ett par dagar tidigare hade nämligen klubben publicerat ett uttalande om ”omfattande skadegörelse” på bortasektionen, där alltså IFK:s fans stått, under matchen i Conference Leauge mot FCI Levadia i Tallinn.

IFK Göteborg skrev att de i sin tur skulle ”rikta skadeståndskrav mot de personer som har orsakat” kostnaderna.

– Vi hör att det finns en irritation bland Blåvitts fans för den där Tallinnfakturan. Varför det inte brändes någon bengal hos Blåvitt i dag vet jag inte, men böteshotet kan ha spelat in, säger Fredrik Ohlquist.

Den här söndagen som börjar med störtregn och övergår i sol kryssar IFK Göteborg mot Elfsborg, 1–1.

Polisen kryssar också, i sin rapport. Inte heller i dag kan de ”arbeta på alla platser på och/eller i anslutning till idrottsanläggningen».