Valrörelsens utveckling de sista veckorna gjorde att opinionsmätningarna fick stor uppmärksamhet. Avståndet mellan Tidöblocket och Magdalena Anderssons regeringsunderlag krympte raskt. Samtidigt närmade sig Liberalerna spärren, mot alla odds.
De snabba och stora förskjutningarna i väljarkåren bidrog till att mätningar från olika institut spretade från dag till dag. I efterhand kan det ändå konstateras att träffsäkerheten i de sista mätningarna före valdagen hamnade väldigt nära det historiska snittet, alltså en avvikelse per parti på 1,1 procentenheter.
Närmast av alla som gjorde mätningar före valet kom Ipsos, som DN samarbetar med, med en avvikelse på 0,7 procentenheter i genomsnitt. Indikator, som gör mätningar för Ekot, kom därefter. För blocken prickade Infostat mest rätt, med Ipsos på andra plats.
– Vi är det enda institutet som har alla partierna och blocken inom felmarginalerna, säger Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos.
En plump i protokollet är att Ipsos och många andra noterade Moderaterna lågt i förhållande till valresultatet. Det är en av de frågor som Nicklas Källebring kommer att titta på när metoderna ska trimmas inför nästa val.
– Moderaterna är en knäckfråga. En annan är att vi har överskattat Sverigedemokraterna två val i rad.
Nicklas Källebring påpekar att opinionsmätningar inte är prognoser utan en sammanfattning av läget under mätperioden. Det betyder att tyngdpunkten i DN/Ipsos sista mätning inte låg på fredagen före valsöndagen, utan snarare mitt i veckan när ungefär hälften av intervjuerna var gjorda. Med andra ord var valet då tre–fyra dagar bort.
Det spelar roll enligt Nicklas Källebring, eftersom det fanns tydliga trender i slutskedet till Tidöpartiernas fördel. Troligen hade Moderaterna ett starkt momentum fram till valdagen – som höll i sig därefter. I DN/Ipsos första väljarbarometer efter valet fick M 22 procent, den högsta siffran på åtta år.
Att M och SD har blivit kommunicerande kärl är en faktor som kan göra det svårare att skatta partiernas stöd.
– Vi vet inte exakt vilka strömmar som har skett mellan dem de sista dagarna.
En annan faktor är förstagångsväljarna, där Moderaterna är starka. Gruppen är extra svår att mäta eftersom man inte kan vikta resultatet mot hur man röstade förra gången. Det är annars en av de metoder som används i opinionsmätningar som kompensation för att en grupp är underrepresenterad.
– Här finns ett jobb att göra. Utmaningen är att förstå och skilja ut sena väljarrörelser från slumpvariationer och systematiska fel, säger Nicklas Källebring.
Väljarnas beteende förändras över tid. Vilka partier som har varit svåra att mäta har därför också varierat historiskt.
– En gång i tiden var det Socialdemokraterna. Senare underskattade alla Sverigedemokraterna. Och nu är det Moderaterna, säger Nicklas Källebring.
I fallet SD var en del av lösningen att utveckla metoderna så att väljarna fick möjlighet att svara på olika sätt. Länge var många ovilliga att säga rakt ut i en telefonintervju att de sympatiserade med SD, eftersom partiet var så illa sett i breda kretsar. Då blev digitala enkäter ett sätt att få in svar som annars hade uteblivit.
– Sverigedemokraterna är ett typexempel på att vi som gör mätningar har lyckats komma till rätta med de systematiska fel som uppstått. Men det kan ta ett par val att få bukt med det, säger Nicklas Källebring.
