Simon Campanello: Inte ens pristagaren själv vet vad hans upptäckt kommer att leda till

Varför får Francis Halzen priset?

Allt börjar med en idé han fick på 1980-talet, han trodde sig veta hur man kunde fånga de skygga men energirika neutriner som slungas ut från avlägsna platser i universum. Halzens våghalsiga idé var att bygga ett observatorium djupt nere i Sydpolens istäcke. Där det är så fritt från yttre störningar att det går att fånga ljuseffekterna från neutriner som krockar med atomkärnor i isen. Det tog över 30 år från idé till färdigt observatorium men 2011 förverkligades till sist Halzens vision, och bara några år senare observerade Icecube sin första högenergineutrino med ursprung långt utanför vårt eget solsystem.

Varför är neutriner så spännande?

”Jag har gjort något förfärligt”, sa österrikaren Wolfgang Pauli när han 1931 lade fram sin teori om neutrinen. Han ansåg att det borde vara omöjligt att bevisa existensen av en så flyktig partikel, och satsade en låda champagne på att ingen skulle lyckas. Så illa var det inte, på 1950-talet bevisades neutrinon i ett experiment och sedan dess har neutrinorelaterad forskning tilldelats inte mindre än fem Nobelpris. Dessa så kallade spökpartiklar interagerar knappt med sin omgivning och fortsätter att fascinera forskarvärlden med sina märkliga egenskaper. De högenergipartiklar som Icecube letar efter var när de upptäcktes 1991 faktiskt så chockerande att de brukar kallas för Oh-my-god-partiklar.

Vad kan man egentligen ”se” med Icecube?

Det är den stora frågan! Man hoppas att observatoriet kan hjälpa oss förstå hur vissa neutriner kan bli så fruktansvärt energirika, en teori är att supermassiva svarta hål agerar som ett slags otroligt kraftfulla partikelacceleratorer. Men det är bara toppen på isberget, sanningen är att vi inte vet vad vi kan lära oss av Icecube (och andra neutrinoobservatorier). Som Francis Halzen själv uttryckte det har vi öppnat ett nytt fönster mot rymden, och det brukar innebära nya, oanade upptäckter.

Vilken roll har Sverige spelat i Icecube?

När Francis Halzen blev uppringd under presskonferensen på Kungliga Vetenskapsakademien var han noga med att tacka alla som hjälpt till att förverkliga Icecube, inte minst de svenska forskare och lärosäten som varit djupt involverade i projektet. Två av nyckelpersonerna har varit den nu bortgångne professorn Per Olof Hult vid Stockholms universitet, och Olga Botner, professor vid Uppsala Universitet, som var talesperson för observatoriet under 2013–2017. Så även om det inte finns någon svensk pristagare, kan vi allt plocka åt oss lite ära för årets fysikpris.