Skyttarna laddar inför VM – men riktar siktet mot OS

Marginalerna i skytte är små. Så små att man med blotta ögat inte kan skilja på de avgörande millimetrarna.

De marginalerna behöver man inte påminna Victor Lindgren om. För två år sedan hamnade han mindre än en millimeter från OS-guldet.

Lindgren, som numera är världens högst rankade luftgevärsskytt på tio meters avstånd, grämer sig inte över att han gick miste om guldet. Tvärtom. En medalj var bara en bonus för den dåvarande 21-åringen.

Planen var att han skulle börja tävla om OS-medaljer först fyra år senare, under OS i Los Angeles. Den resan börjar nu, under ett VM där medaljerna inte är det största priset.

– Målet är ju en kvotplats. Medaljen är sekundär. Ger man Sverige en kvotplats är det klart, och då kan man fokusera helt på OS, säger Lindgren.

Med kvotplats menar han alltså en plats i sommar-OS 2028. VM i Doha är den första tävlingen där detta ytterligare pris delas ut.

– Men att säkra en plats är ju svårt. Ett VM är mycket svårare att vinna än ett OS. Det är förvisso mycket mer press på ett OS, men det är fler som tävlar i ett VM, säger Lindgren.

Ett högt antal deltagande i en sport med små marginaler och där dagsformen har stor betydelse gör att ingen kan gå säker under en VM-tävling. Lindgren blev själv ett exempel på detta, när han vann VM-guld i Baku 2023 – innan han var rankad topp 100 i världen.

I finalen besegrade han Yang Haoran. Kinesen är också ett exempel på hur viktig dagsformen är – inte bara för att prestera i OS, utan också för att ta sig dit. En kvotplats fick han, men han syntes ändå inte till i Paris året efter VM-silvret.

– Han är egentligen den bästa i modern tid. Han tog världsrekord, VM- och världscupsmedaljer. Han kvalade in till OS men fick inte åka. Han sköt inte tillräckligt bra i uttagningen.

Med sig till VM har Victor en skytt han har känt länge, Jesper Johansson. 21-åringen har skjutit sedan han var sex år gammal och sedan han fyllde åtta har han regelbundet tävlat mot Lindgren.

Han är två år yngre än världsettan och kompisen han ”nästan ser som en idol”.

– Jag såg honom som världsetta redan när vi var små. Han var ju bäst på det han gjorde. Vi tävlade inte internationellt, utan vi satt hemma i föreningarna och han var ju bäst i Skåne, säger Johansson.

Johansson har tre bronsmedaljer och en guldmedalj från junior-EM, samt en bronsmedalj i senior-EM. Med andra ord har han redan gått över till seniortävlingar, men det är först nu som han inte längre har någon fot kvar på juniorsidan.

– Det här är första året då jag faktiskt måste gå över till seniorklassen, och förra året fokuserade jag väldigt mycket på de sista juniortävlingarna jag hade kvar i karriären.

Juniorklassen har ingen världsrankning och juniorsatsningen lämnade Johansson utanför den seniora rankningen, där han satt på en 40:e plats för några år sedan.

– Då var jag yngre och jag skjuter bättre i dag, säger Johansson som tror sig ha rätt förutsättningar att slå sig in högt på världsrankningen under kommande säsong.

Seniorkarriären ska enligt planen rymma minst två OS: Los Angeles 2028 och Brisbane 2032. Han känner däremot, liksom Lindgren, att en OS-plats inte är något man kan ta för givet.

Johansson menar att man kan tänka som att OS redan är i gång, men att ”finalen” är den som hålls i Los Angeles 2028.

– När man väl är där är det ju bara en väldigt liten del av sitt eget OS. Det är ju en väldigt lång väg att gå, med kvotplatser, massvis med träning och världscuper. Sedan måste man också se till att vara i toppform innan och under OS, så det är en bra bit kvar.

Börjar man bli stressad om man inte kvalar in till OS nu under VM?

– Nej, det hade man inte blivit. Det finns många tävlingar kvar att vinna kvotplatser efter VM. Men det hade varit otroligt skönt att ta dem tidigt. Det blir väldigt mycket press om man inte får en plats under de första tävlingarna.