Socialdemokraterna vill öppna regemente mot ÖB:s vilja

En gång låg det där, mitt i Kiruna. I22 – jägarförbandet där den förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) gjorde lumpen på 1980-talet.

Men när försvaret skars ner runt millennieskiftet gick Lapplands jägarregemente i graven efter 55 års verksamhet.

Nu vill Socialdemokraterna väcka det till liv igen.

– Det här är ett område som är säkerhetspolitiskt hett. Därför behövs det en starkare representation av Försvarsmakten uppe i Kiruna. Vi menar att man ska återupprätta regementet, säger Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesperson hos Socialdemokraterna.

Försvarsmakten har tidigare beskrivit en situation där Ryssland kan slå till mot Sveriges nordligaste delar. Ett blixtanfall med robotattacker, stridsflyg och fallskärmstrupper för att skära av Natos förstärkningslinjer mot Finland.

– Om jag vore rysk befälhavare och planerade ett angrepp mot Nato för att säkra den norra flanken, då skulle jag omedelbart ge mig på Kiruna och Gällivare, säger Björn Lundquist, Kirunabo och tidigare chef för I22.

Det finns strategiska intressen i området. Malmbanan och E10 ansluter till den norska hamnen i Narvik. Kiruna och Gällivare har flygplatser. LKAB:s gruvor är EU:s järnmalmsförråd och från Esrange hoppas Försvarsmakten en dag kunna skjuta upp egna satelliter.

Björn Lundquist vill inte ha tillbaka det gamla I22, som utbildade Lapplandsjägare. Men han vill se soldater och styrkor som är på plats i området.

– Vi behöver ett mycket lättrörligt och bland annat luftvärnsutbildat förband som kan avvärja ett omedelbart inlett anfall här i Malmfälten, säger han.

I dag finns framför allt hemvärnssoldater i gruvstaden. Det bor drygt 22 000 människor i Kiruna, som är Sveriges till ytan största kommun och lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans.

– Vi skyddar och bevakar objekt som kan vara viktiga för Försvarsmakten eller andra allierade, säger Jonas Brobakken, överstelöjtnant och chef för Lapplandsjägargruppen.

Han bor i Kiruna och leder Försvarsmakten i både Kiruna och Kalix. Där finns cirka 30 fast anställda och två hemvärnsbataljoner.

Men hemvärnet kämpar med rekryteringen i norra Sverige.

För att få fler soldater har man genomfört ”Operation Mälardalen”, som innebär att soldater från Stockholmsområdet flyger till och från Kiruna för övningar. ”Fly in, fly out”, är vanligt i kommunen, men då framför allt bland alla entreprenörer runt gruvan.

Det är runt den det mesta snurrar i Kiruna. Lönerna är höga jämfört med andra branscher.

– Tittar man bara i lönekuvertet är det en jättekonkurrens. Men vi har såpass skilda jobb, utveckling och arbetsuppgifter. Jag har anställda soldater som har jobbat i gruvan tidigare och som velat göra annat, säger Jonas Brobakken.

Militären finns redan på flera platser i norr. K4 i Arvidsjaur, F21 i Luleå. I Boden dominerar I19 tillsammans med A8.

Dessutom är Natos framskjutna styrka FLF Finland baserad i Boden. Nordkalotten är ett uttalat, prioriterat område för armén – och för Nato. Försvaret av området är ett gemensamt uppdrag för Sverige, Norge och Finland.

Men Socialdemokraterna tycker inte att det räcker, och Björn Lundquist håller med.

– Det är samma sak som på Gotland. Det måste finnas ett försvar på plats, säger han.

S-initiativet saknar dock bredare politisk förankring. Försvarsberedningen tog ställning till ett nytt regemente i Kiruna 2024, och sade nej.

C, MP och V var inte intresserade då. Ingen vill i dag svara på om de har ändrat sig.

Generalerna i högkvarteret är negativa. Myndigheten har sedan flera år avrått från ”styrningar kring ytterligare etableringar”, och redan förre ÖB pekade på svårigheter att rekrytera personal i Kiruna.

– Vi kan inte fastna i alla såna här omständigheter. Då kommer det att sluta med att vi inte kan göra någonting någonstans, säger Peter Hultqvist.

Han jämför med Försvarsmaktens inställning innan 2015, då riksdagen beslutade att inrätta en stridsgrupp på Gotland.

– När vi började diskussionen om Gotland, då var Försvarsmakten emot det också. Där vände det när vi kom in i diskussionen om hur mycket pengar vi var beredda att satsa, säger han.

Peter Hultqvist fortsätter:

– Om vi för Sveriges säkerhet bedömer att det bör vara större militär närvaro i Kiruna så är ju det ett säkerhetspolitiskt tänkande. Det är inte ett administrativt tänkande som handlar om alla möjliga andra detaljer, säger han.