Jag minns barndomens skidsemestrar med smärta. I skobutiker kunde man obemärkt smyga över till herrsidan och norpa åt sig ett par skor i rätt storlek. Men i skid- och pjäxuthyrningen var man tvungen att säga siffran högt.
Jag satte i system att be om storlek 41 och sedan arbeta mig uppåt med förvånade kommentarer som: ”Oj, de måste vara små i storleken.” Med lite tur kom jag upp i 42,5 och slapp på så sätt att uttala den hemska siffran 43.
Nästan inga damskor görs i större storlekar än 42, och det gäller även pjäxor. De svartröda herrpjäxorna avslöjade alltså mig ändå bland de andra tjejernas rosa och glittriga.
I mellanstadiet fanns turligt nog de trendigaste gympaskorna som unisex. Men oturligt nog skulle man i den åldern köpa skor att ”växa i”, vilket för mig innebar storlek 44.
Det dröjde så klart inte länge förrän den mobbande tjejens hökögon nådde mina fötter. ”Ta av dem”, beordrade hon mig för att kunna kolla storleken.
Där och då bestämde jag mig för att mentalt såga av mig själv vid fotknölarna. Allt nedanför identifierade jag inte längre som en del av min kropp.
Sedan dess har alla mina skor klämt lika mycket över tårna. När jag ringer upp Toni Arndt, professor i biomekanik vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, förstår jag att detta kan få konsekvenser.
– För trånga skor pressar ihop fotens muskler, ben och ligament. På sikt kan det leda till smärta, skador och adaptioner som hallux valgus, vilket kan behöva opereras, säger han.
Det är dags. Jag måste skaffa mig ett par skor i rätt storlek. Kosta vad det kosta vill.
För att bespara mig själv tid hoppar jag över de stora skokedjorna. Jag vet redan att de inte har min storlek. I stället går jag direkt till en av Stockholms specialbutiker för små och stora fötter: Milander skor på Södermalm.
Butikens öppettider vittnar om utmaningen jag har framför mig: 12.30-14.30. Väl där, under lunchrasten, hör jag en man säga att 50:orna är för små. Självklart finns även storlek 51.
– Vad har du för storlek? frågar butiksbiträdet.
– 42,5, får jag ur mig. Skammen sitter i.
Kanske kan ett så kallat ”private appointment” i Sania d'minas skosalong på Östermalm stärka mitt självförtroende, tänker jag. Det är ett av få, om inte det enda, svenska riktigt exklusiva skomärket som erbjuder damskor upp till storlek 44.
När jag kommer dit står flera skor, anpassade för just min fot, uppradade, och efter en lång utläggning om hantverket får jag äntligen prova dem.
Väl värd väntan, eftersom det första paret, hör och häpna, är för stora.
– Det handlar om psykologi, säger Sania Claus Demina. Vi har börjat göra våra modeller lite större, eftersom jag noterar att kvinnor blir gladare över att gå ned en storlek än upp en.
Jag är med andra ord inte den första storfotade kvinnan hon möter.
I dag finns en handfull butiker i Stockholm som riktar sig till sådana som oss.
I en annan, om än mindre lyxig – Frövi skor i Gamla stan – har butiksägaren Åke Pfrunder märkt hur klientelet har förändrats de senaste 30 åren. Tidigare var målgruppen främst äldre, men nu kommer allt fler unga kvinnor in med långa och breda fötter.
– De berättar, precis som du, att de ofta har jagat runt länge efter skor som passar. Det är verkligen beklämmande att utbudet är så minimalt, säger han.
Han kopplar utvecklingen till att många mindre skobutiker har stängt de senaste åren, och att de butikskedjorna och märkena som tagit över sällan erbjuder större storlekar än 41 eller 42.
– Och när de väl gör det ser de ofta ganska trista och funktionella ut, säger han.
Trots att flera av de butiker jag pratar med upplever samma sak – att efterfrågan på stora damskor ökar – finns det enligt Toni Arndt inga vetenskapliga studier som bekräftar att våra fötter generellt skulle ha blivit längre eller bredare.
Däremot kan formen förändras med åren, vilket skulle kunna förklara varför de största skomodellerna tenderar att vara mer ergonomiskt än estetiskt tilltalande.
– Faktorer som graviditet, mycket barfotagång, trånga skor eller diabetes kan göra fötterna längre eller bredare under livet, säger Toni Arndt.
På Frövi skor försöker Åke Pfrunder tvätta bort ”tantkänslan” och anpassa utbudet till sin nya kundkrets. Samtidigt säljer han fortfarande inga skor med högre klack än fyra centimeter.
– Kvinnor med stora fötter är ofta ganska långa, och då vill man kanske inte ha jättehög klack, säger han.
Så resonerar inte Sania Claus Demina, och inte heller hennes kunder. Hon säljer tvärtom inga skor med lägre klack än fem centimeter – och även de större storlekarna går åt.
– Jag säljer faktiskt fler 43:or än 36:or, säger hon.
Jag förstår varför när jag i mitt alldeles egna askungenögonblick skrider fram i butiken i ett par högklackade stövlar i storlek 42,5, vars mjuka lammskinn kramar mina fötter perfekt.
Förtrollningen bryts när jag får veta att prislappen ligger på 11 700 kronor.
Jag verkar alltså ha två val inför mitt stundande skoköp: att bli ruinerad eller att tumma på estetiken. Nej, det får nog trots allt inte kosta vad det kosta vill med ett par snygga skor.
Men hur kan utbudet vara så skralt när så många med mig verkar ha samma problem?
Ales Jurca, forskare på Volumental, ett företag som har utvecklat teknik för 3D-skanning av fötter, tror helt enkelt inte att återförsäljare är medvetna om hur många kvinnor som har stora fötter.
Bolaget har skannat 17 miljoner kvinnor världen över, varav 225 000 i Sverige. Utifrån datan har Tyskland den största andelen kvinnor i Europa med större skostorlek än 42: 4,8 procent. I Sverige är motsvarande andel 3,3 procent, i Italien 2,49 procent och i Japan 0,28 procent.
– En ökad medvetenhet om detta har lett till att vissa av våra partners har börjat erbjuda större storlekar. Men det är fortfarande väldigt få, säger Ales Jurca.
Det svenska skomärket Vagabond tillhör dem som inte tillverkar större damskor än 42, och jag frågar ekonomichefen Ann Hjelte vad hon tycker att sådana som jag ska göra.
”Vi beklagar verkligen att vi inte har damskor i din storlek”, inleder hon sitt mejlsvar.
Därefter förklarar hon att de inte har några planer på att ändra sortimentet i dagsläget, och rekommenderar mig i stället att leta på den tyska och holländska marknaden.
Efter många timmars skrollande klickar jag hem ett par loafers från en italiensk återförsäljare, specialiserad på stora och små skor.
De har redan renderat flera komplimanger, och jag sänder en tacksamhetstanke till de småfotade italienarna som uppenbarligen också tänker på oss storfotade nordbor.
