Svenska elevers läsförståelse på lägsta nivån sedan 2000

Svenska elevers läsförståelse fortsätter att försämras, enligt den nya Pisaundersökningen. För Sveriges del är resultatet i läsförståelse det svagaste sedan mätningarna började år 2000. Nedgången märks särskilt i uppgifter där eleverna ska läsa längre texter, hålla koncentrationen uppe och förstå mer sammansatt innehåll.

Utvecklingen är inte unik för Sverige. Även i andra länder syns en försvagad läsförmåga bland elever. Men de svenska resultaten aktualiserar på nytt frågan om vad som har hänt med barns läsning – och vad som krävs för att vända utvecklingen.

Ulf Fredriksson, pensionerad docent i pedagogik och tidigare ansvarig för den svenska läsdelen av Pisa, ser ett samband mellan resultaten och förändrade läsvanor.

– Barn och ungdomar läser mindre. Läser man mindre blir man mindre motiverad att läsa, vilket leder till sämre läsförståelse, säger han.

Han pekar på att skärmarna har förändrat sättet många barn och unga läser på. Kortare texter och snabbare flöden gör det svårare att träna upp den uthållighet som krävs för längre läsning, menar han.

Samtidigt tror han att den viktigaste effekten av skärmtiden är att den tränger undan annan läsning.

– Om man sitter mycket framför datorn så har man mindre tid att sitta framför en bok, säger han.

Ulf Fredriksson lyfter också fram minskad likvärdighet i skolan som en del av förklaringen. Enligt honom har det blivit mer avgörande vilken skola en elev går på.

Samma fråga återkommer för Marlen Eskander, grundare och verksamhetschef för den ideella föreningen Läsfrämjarinstitutet.

– Det är ojämlikt och det slår olika på olika grupper, säger hon.

Enligt henne räcker det inte att förklara utvecklingen med digitalisering eller enskilda samhällsförändringar. Hon betonar särskilt att skolan behöver bli bättre på att kompensera för barns olika förutsättningar.

– Samhällets kompensatoriska ansvar behöver verkligen få genomslag här.

Hon säger också att det är avgörande att ansvaret inte hamnar på barnen själva.

– Det är vuxenvärldens ansvar. Det är aldrig barnens ansvar, säger hon.

Marlen Eskander menar att det i grunden handlar om politiska beslut, skolans resurser och vuxnas förmåga att ge barn det stöd de behöver för att utveckla språk och läsning.

Föreningen Läsrörelsens grundare Elisabet Reslegård säger att de första åren i barns liv är avgörande. Hon menar att ett levande och rikt språk grundläggs redan i förskoleåldern.

– De första tre åren i ett barns liv är viktiga och centrala, säger hon.

Hon pekar på högläsning, samtal och vuxnas närvaro som avgörande delar i barns språkutveckling, både i hemmet och i förskolan.

– Man kan inte vänta ända tills barnen börjar i skolan, säger Elisabet Reslegård.

Hon lyfter också fram föräldrarnas betydelse för barns läsvanor.

– Barn gör som föräldrarna gör, inte som de säger, säger hon.

Sammantaget pekar de på att de svaga Pisaresultaten i läsförståelse inte kan förklaras av en enskild faktor. Läsförståelsen formas av vad barn möter hemma och i skolan, hur deras läsvanor ser ut och en rad andra faktorer.