Det var i början av oktober som robotjagaren befann sig i Bottenhavet tillsammans med en svensk korvett och en finsk minläggare.
Avsikten var att öva luftförsvar och sjömålsstrid, alltså attacker och försvar mot andra fartyg.
Men övningen fyllde fler syften. USA:s närvaro i området är en händelse som blir en typ av signal mot Ryssland.
– I realtid kanske vi inte säger det uttalat. Men självklart använder vi sådana händelser som en projektion av militär makt, och vad Nato har för förmågor och var man kan uppträda, säger Paula Wallenburg.
Hon fortsätter:
– Vi övar och uppträder där vi anser det vara nödvändigt för att skydda våra värden. Bottenhavet är en del av det. Så att ja, det är klart att det blir en signalering.
Bottenhavet och Bottenviken är viktiga försörjningslinjer mot Finland i ett krisläge. Hamnarna i Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle kan användas för att skeppa förnödenheter och trupper över havet.
– Bottenviken har varit övergiven i ganska många år, men nu har det sagts klart och tydligt att en av Sveriges viktigaste roller är att vara ett bakre logistikområde för det som händer österut i Finland och Baltikum, säger Johan Granholm, lärare på Försvarshögskolan.
Han pekar på att 90 procent av Sveriges import och export går på fartyg. För Finland är havets farleder också avgörande.
– Järnvägs- och vägförbindelserna från Sverige till Finland är inte särskilt omfattande. De är ganska lätta att skära av. Då vill naturligtvis Försvarsmakten kunna se till att hamnar och inlopp hålls rena, säger Johan Granholm.
I september övade den svenska marinen på minröjning mellan Sundsvall och Härnösand – även det ett sätt att hålla nordliga hamnar tillgängliga.
– Om man ska frakta saker över till Finland så kan man inte bara binda sig vid de sydliga vägarna, utan då måste man se till att passager över Bottenhavet kan hållas öppna, säger Johan Granholm.
USS Paul Ignatius är en så kallad robotjagare. Fartyget kan avfyra en rad olika missiler, bland annat Tomahawk-robotar, som kan nå mål på upp till 150 mils avstånd.
USA har tidigare flaggat för att ta bort fartyg och flyg från det som kallas Nato force model, alltså de Natostyrkor som snabbt ska kunna samlas och möta ett angrepp.
Antalet amerikanska brigader i Europa har också minskat från fem till tre, och försvarsdepartementet Pentagon genomför en översyn av USA:s militära närvaro i Europa.
Besöket från USS Paul Ignatius visar samtidigt att den amerikanska flottan kan och vill vara närvarande i Östersjöområdet. ”En investering i regionens stabilitet”, säger fartygets befälhavare i en kommentar.
För en månad sedan avfyrade en rysk fregatt nödraketer mot en dansk spaningshelikopter, och den danska militära underrättelsetjänsten, FE, bedömer att Ryssland agerar allt mer aggressivt mot Natostyrkor i Östersjöregionen.
Men den svenska bedömningen är mer avvaktande.
Som operationschef leder Paula Wallenburg de militära fartyg som utför operationer utanför Sveriges kustlinje, och hon får dagliga lägesbilder av situationen på havet.
Hon anser att intermezzot med fregatten och helikoptern är en enskild händelse som sticker ut, men ser den inte som ett exempel på en tilltagande trend med ett mer aggressivt, ryskt beteende.
– Läget på Östersjön är allvarligt men stabilt. Vi har sedan ett par år sett en ökad rysk närvaro till sjöss, men vi har inte sett några stora förändringar de senaste månaderna, säger Paula Wallenburg.
