En utställning om författaren och konstnären Peter Weiss undersöker hur konst kan göra motstånd mot politiskt förtryck och våld, med verk från femton konstnärer som samtalar med hans livsverk om fascismens framväxt och behovet av revolutionärt motstånd.
AI-generated summary
Peter Weiss kom till Sverige som judisk flykting 1939, blev svensk medborgare och blev internationellt berömd för verk som Marat/Sade och Auschwitz-rättegångsdramat Rannsakningen. Hans romantrilogi Motståndets Estetik behandlar fascismens framväxt och behovet av revolutionärt motstånd.
Kanske måste man börja med att krypa in i huvudet på författaren, filmaren och konstnären Peter Weiss (1916 – 1982) för att ta sig an den här utställningen. Hans monumentala romantrilogi Motståndets Estetik från 1970 och -80-talet handlar om framväxten av fascism och nazism kring andra världskriget. Och det revolutionära motstånd som måste födas som en konsekvens.
Den unges blick på nazismen
Och hans mörka blick är den unge konstnärens, som hetsigt, hungrigt och drömskt undersöker hur konst, litteratur och historia kan förmå människor att förstå och göra motstånd mot politiskt förtryck och våld.
De tre curatorerna för utställningen har satt samman ett femtontal levande och döda konstnärer från runtom i världen som bidrar med verk som på olika sätt (förväntas) samtala med Weiss mångsidiga livsverk. Ömsom cerebralt, ömsom konkret.
Hur kan konst göra motstånd?
Frågan som ligger i luften är: Hur kan konst göra motstånd idag? För fascismen är ju inte utrotad, krigiska stater mördar människor varje dag.
Peter Weiss kom till Sverige som judisk flykting 1939, blev svensk medborgare och så småningom internationellt berömd dramatiker tillsammans med livskamraten, scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss. Milstolpar som Marat/Sade och Auschwitz-rättegångsdramat Rannsakningen spelas fortfarande över hela världen. Mitt i utställningen får man en historisk inblick – och ett rostigt stycke scenografi.
Utan kultur blir vi alla barbarer

Christopher Nolans 'The Odyssey' speglar vår tids miljökatastrofer och existentiella kriser, likt Homeros epos som beskriver en förvandlad värld efter krig och naturkatastrofer. Båda verken rör sig kring människans förhållning till natur och civilisationens principer.

Dessau firar 100 år sedan Bauhaus flyttade till staden, men jubileet sker mot bakgrund av politisk polemik där högerextrema partier som AFD kritiserar modernismen som 'traditionsförintelse'.

Fairplay Chamber Music förenar Andri Snær Magnasons texter om klimatkrisen med Tjajkovskijs pianotrio i a-moll, skapande en existentiell upplevelse som ger klimatfrågorna en känslomässig närvaro.