Väljare i Serbien: Första gången jag känner hopp

På Slavijatorget i centrala Belgrad jäktar människor förbi den hektiska trafikpunkten, men Neda och Jana hinner stanna till och begrunda hur annorlunda det var dagen innan. Då stod de här tillsammans med tusentals människor som stöttar Studentlistan – den politiska rörelse som utmanar Aleksandar Vucics nationalistiska parti SNS i valet.

– Det var vackert, vi var 150 000 personer, utbrister Neda, och summerar den känsla så många serber nu ger uttryck för:

– För första gången på länge hoppas vi.

Både hon och vännen Jana har deltagit i studentprotesterna som har rasat i två år. De understryker att demonstrationerna till en början var lugna.

– Studenterna insisterade på det, men sedan växte det till en medborgarrörelse och då blev regeringens svar våldsammare, säger Jana.

Många serber på gatan tvekar inför att prata politik – flera TT möter vill inte uppge sina för- eller efternamn. Jelica, som har utbildat sig till journalist, tror att folk är rädda inför Vucics ökade repression. Visst är hon hoppfull, säger hon, men också skeptisk.

– Vi får se vad som händer, Vucic kommer inte att ge upp makten så lätt.

Misstron mot det politiska systemet är djup. På frågan vad som behöver förändras svarar folk utan att ens tänka efter: korruptionen.

– Det är roten till alla problem, säger Jana.

Ekonomen Milica håller med. Även hon kommer att rösta på ”Nummer 3”, alltså Studentlistan. Hon beskriver hur lönen inte ens täcker levnadskostnaderna för många i Serbien.

– Vi behöver förändring, det har vi inte haft de senaste tio åren. Vi behöver skolor, bättre sjukvård, en fungerande infrastruktur.

Och hon tror att Studentlistan har en chans.

– Jag ryser när jag säger det. Det är första gången jag känner hopp. Folk är enade – yngre och äldre går ihop och vill göra något tillsammans.

Taxichauffören Marija är skeptisk. Hon kryssar förbi byggnaderna som bombades av Nato 1999 och som fortfarande gapar tomma. Hon anser att det mesta blivit sämre de senaste 30 åren.

– Och demonstrationerna kommer inte att förändra något, säger hon desillusionerat.

Även hon suckar åt de växande klyftorna. Strax därpå kör hon förbi ett gigantiskt palats i nyklassicistisk stil som ägaren av det regeringsvänliga mediebolaget TV Pink låtit bygga, och fnyser.

– De rika här har det lätt. De blir bara rikare medan de fattiga får det värre.