Kongolesiska myndigheter har kritiserats regelbundet sedan dag ett i de eboladrabbade områdena i östra Kongo. Anhöriga har attackerat behandlingscenter vid åtminstone ett dussintal tillfällen. Samtidigt har vårdpersonal gått ut i strejk i protest mot obetalda löner och bristfällig skyddsutrustning.
Kritiken kommer även utifrån landet. Vid en pressträff på torsdagen var Jean Kaseya, direktör för Afrikanska unionens smittskyddsmyndighet, Africa CDC, ovanligt hård mot den kongolesiska regeringen som han anser har misslyckats med sina åtaganden.
– Varför ser vi fortfarande strejker? Vi måste betala hälsoarbetarna och detta är regeringens ansvar, det faller inte på internationella organisationer. Och vi har fått veta att det finns pengar till detta men ändå betalas lönerna inte ut, säger Kaseya.
Tre månader efter att man i maj bekräftade ett nytt utbrott av ebola i östra Kongo, av den ovanliga typen bundibugyo som det i nuläget saknas vaccin mot, är siffrorna mycket dystra.
Hittills har 4 449 fall av bekräftad smitta registrerats, varav 2 061 dödsfall.
Metodologin har utvecklats över tid och det är därför svårt att jämföra antalet bekräftade fall, men sett till dödssiffran är detta utbrott betydligt mer aggressivt i sin spridning än det hittills största i Västafrika för tolv år sedan. Detta trots att bundibugyo anses vara mindre dödlig än andra virusvarianter.
Dödssiffran i Kongo är, tre månader in i epidemin, mer än fem gånger så hög som vid motsvarande tid under utbrottet i Västafrika. Och bara ett av tre dödsfall registreras på vårdinrättningar.
– Mer än 63 procent av dödsfallen sker i hemmen, konstaterar Kaseya.
Det innebär en kraftigt höjd risk för smittspridning till familjemedlemmar både under vård och under begravningar. Att så många smittade har dött i hemmet vittnar även om det låga förtroendet för den allmänna vården.
Kaseya kritiserar också den kongolesiska regeringen för att kontaktspårningen inte är i närheten av att göra någon skillnad för att vända utvecklingen. Varje smittad har i snitt haft kontakt med runt 60 personer under inkubationstiden.
– Sett till siffrorna över antalet döda borde vi ha registrerat runt 120 000 kontakter i nuläget, i stället är det bara drygt 17 000 personer som man nått. I det läget blir kontaktspårningen värdelös, säger Kaseya.
Han har ett åtgärdsprogram på sex punkter som han hoppas ska vända utvecklingen:
● Alla byar bör själva få välja en kontaktperson med vårderfarenhet för att stärka förtroendet för vården.
● All primärvård måste omedelbart göras gratis, för att öka befolkningens vilja att uppsöka vård.
● Vården måste förbättras och bevisat effektiv medicin måste nå ut till alla behandlingscenter.
● Skolorna måste öppnas så snart som möjligt. Dels för att minska konsekvenserna för barnen, dels för att skolorna kan användas för kommunikation med familjerna.
● Samordningen på nationell och internationell nivå måste förbättras, liksom transparensen kring de väldiga summor pengar som mobiliserats.
● Ett vaccin som fungerat mot en dödligare form av ebola ska rullas ut i större skala i östra Kongo.
Flera vaccinkandidater är nu under utveckling och testas på människor i Kongo. Men det vaccin som enligt Kaseya redan nu bör användas, Erbevo, är främst utvecklat för varianten zaire som historiskt orsakat flest utbrott av ebola.
Kaseya vill att alla tillgängliga medel används, även om Erbevo-vaccinet inte skulle ha önskad effekt:
– Vi är i en gråzon just nu där vi måste fatta starka beslut och hindra människor från att dö. Det finns flera kliniska studier som visar korsskydd hos Erbevo mot bundibugyo. Medan vi vaccinerar människor mot zaire så skyddar vi dem mot denna variant, samtidigt som vi studerar vilket skydd det ger mot bundibugyo. Det enda vi kan förlora är pengar.
Risken för spridning till grannländerna är i nuläget lägre. Men utvecklingen i Kongo är desto mer nedslående. Från att ha spridits i tre lokala hälsodistrikt, har smittan nu registrerats i 54 olika hälsodistrikt fördelade över sex olika provinser.
Ett fåtal fall i miljonstaden Kisangani, belägen vid Kongofloden mitt i den väldiga regnskogen, är i nuläget mer oroande än de andra. I samtliga fall handlar det om resenärer som kommit österifrån, men farhågan är stor över en lokal smittspridning i Kisangani. Då ökar risken kraftigt för att ebola ska spridas vidare till huvudstaden Kinshasa som ligger nedströms den stora floden.
