I en av många obetalbara scener i filmen ”Monty Pythons galna värld” knarrar en likkärra full med döda pestoffer fram längs en av medeltidens stinkande gränder. John Cleese försöker mot betalning lämpa över ännu ett offer för den fruktade sjukdomen på kärran men möts av vilda protester – från ”liket”: ”I’m not dead yet!” Problemet löses med ett välriktat klubbslag.
Jo, pesten är en av kulturhistoriens mest mytomspunna sjukdomar – från guden Apollons dödsbringande pilar över grekernas läger i ”Iliaden” till bölderna i Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” och zombiepesten i tv-serien ”Last of us”.
Och på goda grunder. Pestbakterien, yersinia pestis, har genom århundradena gjort kaos med livsvillkoren för hela generationer av människor – ett slags mikrobernas massförstörelsevapen.
Inte konstigt alltså att den senaste veckans händelser i staden Sjelechov i ryska Sibirien väcker så starka känslor. Det som hänt är att en laboratorieanställd vid ett pestforskningsinstitut har avlidit i en ”särskilt allvarlig form av lunginflammation”, hundratals människor har satts i karantän och minst fem sjukhus i regionen har stängts. Obekräftade uppgifter talar om att den döda kvinnan ska ha råkat ha sönder ett provrör med lungpestbakterier. Dessa ska enligt andra – likaledes obekräftade – uppgifter ha tillhört en antibiotikaresistent variant, framtagen för militära ändamål.
Det senare skulle i så fall med kuslig precision stämma in på det scenario som den välrenommerade amerikanska journalisten och författaren Annie Jacobsen presenterar i sin helt nya bok ”Biological war – a scenario”, som utkom tidigare i höstas.
Jacobsen – som tidigare skrivit en uppmärksammad bok om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig – beskriver här en katastrof som börjar med en olycka vid just ett laboratorium i Sibirien, där en forskare exponeras för ett biologiskt vapen. Innan någon förstår vad som hänt sprids sjukdomen med människor ut i världen och accelererar till en global kris. Sjukvård och samhällsfunktioner kollapsar, kaos, anarki och panik tar över.
Ingen vet i dag hur stora likheterna mellan spekulativ sakprosa och verklighet kommer att bli, och det är heller inte poängen. Poängen är i stället att sådana hel- eller halvmilitära laboratorier som Annie Jacobsen beskriver existerar och att den forskning kring livsfarliga mikroorganismer som där bedrivs är potentiella hot mot vår civilisation – inte minst när de härrör från slutna skurkstater som Ryssland och Kina. Det intressanta är alltså inte om eller när verkligheten kommer att följa Jacobsens scenario, utan att det misstänkta pestutbrottet i Sibirien visar varför hennes scenario är tänkbart.
Orkar då vårt stackars släkte, redan hårt prövat av AI-hot och annalkande klimatkatastrof, få ytterligare en sten lagd på sin tunga börda? Möjligen inte. Men till skillnad från dessa hot har vår civilisation mött och bekämpat smittsamma sjukdomar förr. Inte minst pestbakterien har haft en genomgripande roll i allt från Europas demografi och ekonomiska utveckling under renässansen till hur vi organiserat det moderna samhällets smittskydd och sjukvård.
Det är ofta de minsta organismerna som orsakar de största konvulsionerna i mänsklighetens historia.
