Två svenska medborgare begår samma allvarliga brott och döms till samma straff. Ändå kan följderna bli helt olika: den som också är medborgare i ett annat land kan förlora sitt svenska medborgarskap.
Sedan 25 år tillbaka är dubbelt medborgarskap tillåtet i Sverige. När beslutet togs var man fullt medveten om att många invandrade redan då hade dubbelt medborgarskap. Sedan dess har hundratusentals invandrare och deras barn, födda i Sverige, fått svenskt medborgarskap. Även om det saknas statistik över hur många invandrare och barn till invandrare som har dubbelt medborgarskap, kan fler än en miljon svenska medborgare beröras av en lagändring som gör det möjligt att frånta dem deras medborgarskap.
Den 11 november 2026 ska riksdagen fatta det andra beslutet om grundlagsändringen som öppnar för denna ordning. Vad som då förändras är själva medborgarskapets karaktär. Denationalisering och återkallelse av medborgarskap har blivit ett växande forskningsfält (Prener, 2021). Från att ha varit en trygg tillhörighet blir det en potentiellt villkorad status, där politiskt oönskade eller påstått illojala medborgare kan uteslutas. De säkerhetsmässiga fördelarna är oklara, medan konsekvenserna för jämlikhet, politiskt deltagande och statsmaktens legitimitet kan bli betydande. Riksdagen bör säga nej till att göra vissa svenskars tillhörighet mindre trygg än andras.
Förslaget innebär att återkallelse ska kunna införas genom vanlig lag vid oriktiga eller vilseledande uppgifter eller annat otillbörligt handlande vid förvärvet, samt vid dom för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen (SOU 2026:21). Det som nu står på spel är själva grundlagsskyddet. Beslutet gäller vilka möjligheter dagens och morgondagens politiska majoriteter ska ha att frånta människor deras medlemskap i samhället.
Medborgarskapet ger en varaktig grund för trygghet, demokratisk delaktighet och tillhörighet. Tidigare forskning lyfter fram att rätten att behålla sitt medborgarskap inte ska bero på statens bedömning av vem som är önskvärd. Möjligheten att återkalla medborgarskap skapar en hierarki där dubbelt och förvärvat medborgarskap markerar en svagare tillhörighet.
Otryggheten kan göra sig påmind långt innan ett medborgarskap faktiskt återkallas. Människor som utsatts för återkallelseprocesser berättar om främlingskap inför landet, familjen, omgivningen och sig själva (Birkvad, 2023). Hemmet finns kvar, men tryggheten i att höra hemma skadas. Så kan ett villkorat medlemskap prägla vardagen. Medborgarskapets betydelse för samhällsekonomisk och demokratisk delaktighet framträder i flera studier om invandrares och deras barns arbetsmarknads- och valdeltagande i Sverige (Delmi 2015:6 och 2017:7). Invandrade som blivit svenska medborgare har en högre sysselsättningsgrad och röstar oftare i kommunalval än de som inte blivit det, även när flera andra skillnader beaktas. Att försvaga tryggheten i medborgarskapet kan innebära ett risktagande med något som samhället borde värna.
Mot detta ställs löftet om ökad säkerhet, huvudargumentet i SOU 2026:21. Men ändrad rättslig status gör inte en människa mindre farlig. Tidigare forskning pekar på risker för marginalisering, förlorad myndighetskontakt och försvårat internationellt brottsbekämpande samarbete. I Bolhuis studie (2026; se också Bolhuis & Wijk, 2020) beskriver yrkesverksamma inom terrorismbekämpning i Nederländerna hur återkallelse utan möjlighet till utvisning kan leda till minskat stöd till återanpassning och försämrad riskhantering. Åtgärden riskerar därmed att motverka det säkerhetsarbete den sägs stärka.
Det handlar också om vilken makt som blir kvar när dagens debatt har tystnat. I Storbritannien har möjligheterna till återkallelse utvidgats, och det som var en undantagsåtgärd har blivit en alltmer etablerad del av statens maktutövning, vilket har lyfts fram i forskningen (Gibney, 2013; Birdsall, 2025). När grundlagen väl öppnats kan reglerna inom dess ram ändras genom vanlig lag, utan ett riksdagsval mellan två beslut. Samtliga partier bör bedöma vilken makt framtida majoriteter får. Frågan får särskild skärpa genom att en tidigare ordförande i riksdagens näringsutskott nyligen argumenterade för att en nyvald riksdagsledamots medborgarskap borde återkallas. Därmed har verktyget redan förts in i den svenska politiska debatten.
Säkerhetsargumenten måste därför prövas mot mänskliga rättigheter (Zedner, 2016). Behovet av en sådan prövning blir än tydligare av att även barns medborgarskap i vissa fall kan återkallas när en förälder förlorar sitt.
Bedrägerier ska utredas och grova brott lagföras. Frågan är varför staten dessutom behöver kunna upphäva människors tillhörighet. Varken SOU 2026:21 eller forskningen inom fältet belägger att återkallelse ökar säkerheten. Däremot har forskningen identifierat konkreta rättsliga och sociala problem samt risker för säkerhetsarbetet. Den som vill införa en så ingripande makt måste kunna visa vad den tillför. Inför beslutet den 11 november räcker det inte att hänvisa till hårdare tag.
Om forskningen ska tas på allvar saknas stöd för att genomföra grundlagsändringen. Straffa brotten. Men försvara ett jämlikt medborgarskap, där brott bestraffas utan att befolkningen delas upp i dem som självklart hör till och dem vars svenskhet staten kan dra tillbaka.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
DO Lars Arrhenius och Fredrik Malmberg, MR-institutet: ”Våra lagar byggs på allt svagare grunder”
