DN Debatt Repliker. ”Fackens krav på 3,9 procent i löneökningar är för högt”

Sverige är på väg in i en avtalsrörelse. Under vintern ska representanter för arbetsgivare och fack inom industrin förhandla om det lönesättande ”märket”, som påverkar nästan 3,5 miljoner svenskars lön. Det är ett arbete som förpliktigar och som vi tar på största allvar.

Industriavtalet, som nästa år fyller 30 år, har tjänat Sverige väl. Parternas förmåga att ta ansvar för exportindustrins konkurrenskraft och hållbara löneökningar har gett resultat. Mellan 1997–2021 har reallönerna ökat med omkring 60 procent. En låg konfliktnivå har lett till att antalet förlorade arbetsdagar sjunkit till internationellt sett rekordlåga nivåer. Sverige tjänar på att fortsätta den vägen.

Under måndagen presenterade Facken inom industrin sitt siffersatta krav inför dessa förhandlingar. Man vill se 3,9 procents löneökning i ett ettårigt avtal. Man motiverar sitt krav med behov av reallöneökningar och goda villkor för sina medlemmar, arbetare och tjänstemän inom svensk industri.

Som företrädare för arbetsgivarna inom industrin vet vi värdet av att kunna locka människor till industrin, genom utvecklande jobb, en bra arbetsmiljö och goda villkor. Vi vet att det krävs kompetent, motiverad personal för att få den svenska industrin att ticka och gå dygnet runt, året om.

Men vi vet också vad förutsättningen för allt detta är. Det är starka, välmående och globalt konkurrenskraftiga industriföretag. Utan starka företag försvinner jobben och tryggheten. Utan starka företag släcks orter och bygder. Utan starka företag blir Sverige ett svagare land.

För allt hänger ihop. När våra medlemsföretag går bra, då stärks hela Sverige. Då kan nästa generation ta över familjeföretaget och fortsätta anställa. Då kan industriföretaget på den lilla orten vara med och sponsra den nya ishallen. Då kan stora som små industriföretag fortsätta bidra med global export och lokal stolthet. Fortsätta vara garanten för den välfärd, trygghet och infrastruktur vi alla tar för givet.

Men påverkas då allt detta av några procentenheter hit eller dit i en avtalsrörelse? Svaret är tveklöst ja. För trots att vi anar en ljusning på sina håll i svensk ekonomi är företagens marginaler knappa och konkurrenssituationen tuff. En orolig omvärld påverkar energipriser, transport- och råvarukostnader. Kina utgör ett allt större och mer kännbart konkurrenshot mot såväl svensk som europeisk industri. Inte minst Sveriges viktigaste exportmarknad Tyskland har drabbats hårt.

I det läget blir varje kostnad kännbar för företagen. Och allt som försvagar företagen slår mot jobben, tillväxten och välfärden.

Vårt tydliga svar är att vi nu i stället behöver växla ner löneökningstakten. Därför att det bara är genom ansvarsfulla, genomtänkta löneökningar vi ser till att det framåt faktiskt finns ett jobb att gå till och företag att få en lön ifrån. Vi inser att vi som parter står ovanligt långt ifrån varandra och att det kommer att bli en utmanande avtalsrörelse, men vårt budskap står fast: Växla ner, för företagens och jobbens skull. Det är bara så vi bygger ett långsiktigt konkurrenskraftigt Sverige.